122 - Att ständigt vara i en testmiljö kan hjälpa resten av organisationen

Håkan

Ja hörni, då är vi tillbaka i ännu ett poddavsnitt av vårdens utveckling i region Jämtland Härjedalen. Anna Granvärn, hej.

Anna och Anna

Hej.

Håkan

God eftermiddag ska vi kanske säga.

Anna och Anna

Ja men det får vi säga, det är ju ofta vi kör på eftermiddagen.

Håkan

Ja, klockan är strax efter fyra. Och tack för att du var i tid idag Anna.

Anna och Anna

Ja, jag är extra

Håkan

Det

Anna och Anna

glad för

Håkan

är lysande att du är här. Anna Sjövall är också här, precis som vanligt. Ja. Hur är det med dig idag?

Anna och Anna

Det är bra.

Håkan

Bra. Ja, okej. Har du rastat hunden i morse?

Anna och Anna

Det är någon annan somhar ansvar för den.

Håkan

Ja, sen har vi våra bästa gäster. Ni är ju också bra ni två, men de bästa är de som alltid dyker upp med jämna mellanrum. Och det gör ni ju inte alltid, ni är ju här för första gången. Ni ska få presentera er själv. Vem är du?

Olga

Olga Carlqvist heter jag. Jobbar som beredskapsstrateg i regionen.

Håkan

Välkommen hit. Känns det bra?

Olga

Ja.

Håkan

Att få vara med i den här podden.

Olga

Ja, det känns väldigt bra.

Håkan

Ja, vad lysande. Sen har vi din kamrat här också.

Therese

Therese Selander heter jag, jobbar också som beredskapsstrateg i regionen.

Håkan

Ja. Och beredskapsstrategier, då väcker det ju sådana här frågor och pysslar de här med krigsplaneringar och sådana här saker och sådant där. Och det kanske ni gör, eller?

Therese

Ja.

Håkan

Alltså inte planerar krig utan i händelser av krigsskugga.

Therese

Mm. Det är en del, ja.

Håkan

Ja. Ja. Är det spännande?

Therese

Ja. Utmanande.

Håkan

Utmanande. Kanske också i dessa tider vi lever i idag.

Therese

Mm,

Håkan

Ja.

Therese

ja.

Håkan

Vad säger du Olga?

Olga

Mm, jag håller med. Det har ju aldrig varit ett sådant rejält hot som det är nu.

Håkan

Nej.

Olga

Så det är också en, ja, men en styrka av att få vara med i planeringen.

Håkan

Ja. Och du är lite ny på den här positionen.

Olga

Ja.

Håkan

Ja. Men du har en lång bakgrund ändå inom att jobba med beredskap och förberedelser och sådant.

Olga

Det har jag.

Håkan

Ja. När började du jobba ihop med Therese då?

Olga

Jag började jobba ihop med Therese 2023 tror jag. Och jobbade då som beredskapssamordnare. Så

Håkan

Mm.

Olga

vi har jobbat ihop i många år. Men nu sitter vi mer eller mindre ihop på vårt strategiuppdrag.

Håkan

Okej. Då är ni bästisar nu då?

Olga

Ja,

Therese

Ja.

Olga

det är vi.

Håkan

Okej, nu vågar jag inte säga något.

Olga

Nej.

Håkan

Ja, okej. Du, man pratar ju ofta om att vården ska vara förberedd och ha en plan är ju en sak. Men att faktiskt veta vad man ska göra när någonting händer, det är ju en annan sak. Och ni arbetar ju med utbildning och träning och övning. Men framför allt, vad brukar hända efter sådana här stora övningar som ni iscensätter?

Therese

Vi har väl efter alla stora övningar lagt vikten på utvärdering och ta hand om erfarenhetshanteringen och de åtgärder som brukar dyka upp där. Så vi lägger väl, alltså minst lika mycket tid och kraft på efter som före och under.

Håkan

Och vad säger du, Olga? Håller du med om att det är det viktigaste ni gör?

Olga

Ja, absolut. Det är ju så vi bygger förmåga. Och övningen är ju ett sätt att identifiera det som behöver förbättras, åtgärdas och prioriteras.

Håkan

Men vad är det ni försöker åstadkomma om ni tänker efter lite?

Therese

Alltså det vi försöker åstadkomma är ju att öka en förmåga. Och framför allt öka en mental förberedelse, en mental medvetenhet hos allihop som behöver ha den. Vilket är i princip alla, men nu riktar vi oss till regionens medarbetare då.

Håkan

Och

Therese

med mental förberedelse kommer man väldigt långt.

Håkan

Anna Granevärn och Anna Sjövall, vi har touchat lite grann vid det här med att vara mentalt förberedd. Här handlar det om beredskap, men det kan ju lika gärna handla om att vara lite mentalt förberedd på vad som komma skall i en stor organisation som ni också jobbar inom.

Anna och Anna

Ja, det är ju jätteviktigt i alla sammanhang skulle jag säga att vi har en bra förberedelse och planering.

Håkan

Vad säger du Sjövall?

Anna och Anna

Ja, men så är det ju alltid, att vi behöver tänka så. Och jag tänker också att det där är någonting som man aldrig kan släppa heller. Det behöver man ju liksom ständigt jobba med.

Håkan

Om man då tar trauma till exempel som ett exempel, vad är det som behöver fungera då om man har ett scenario utifrån att en väldigt svårt skadad patient dyker upp eller tas om hand?

Olga

Ja, det man behöver ha är ju egentligen en komplett vårdkedja runt hela patienten men eftersom de kan komma in och vara väldigt svårt skadade så behöver vi ha kompetenser på plats dygnet runt som vi snabbt kan mobilisera och ett komplett team runt patienten för att ge de bästa förutsättningarna för att patienten ska överleva. Och då gäller det ju att det teamet är tränat, samspelt, utbildat och övat.

Håkan

Ja, du nickar, Therese.

Therese

Ja, nej men jag håller med. Det är ju inte så att vi i Sverige idag bygger upp en supererfarenhet i vardagen, vilket är tur, men då måste vi hitta andra sätt för att bibehålla den här kompetensen.

Håkan

Om ni jämför med hur det är idag, hur ofta ni tränar och jobbar med mentalförberedelse och sådana här saker och så backar vi bandet till kanske före anfallskriget mot Ukraina och allt det länder som pågår. Vad är den stora skillnaden då?

Therese

Det är en jätteskillnad. Vi har ju skalat upp något enormt när det kommer till utbildning, träning, övning och insett hur viktig roll en region kommer ha. Utifrån om man ser i ett totalförsvarsperspektiv. Men bara att utbilda, träna, öva fredstida händelser och större händelser, det sker ju även sådana i Sverige idag.

Håkan

Ja, men kan ni då se också att ni har hittat arbetssätt där ni blir effektivare på något sätt? Eller klurar ut att så här ska vi kunna göra i stället för att kunna spara på lite resurser och använda det till annat och så där?

Therese

Det skulle jag säga. En hel del faktiskt.

Håkan

Kan du ge något exempel så där?

Therese

Ja, men ett exempel var väl när jag och Olga började 2023 där. När vi började titta på det här med om det blir ett stort inflöde av skadade mot länets enda sjukhus, vilket ligger i Östersund då. Så fanns det ju en plan, men planen handlade om en uppstart. Sen sträckte den sig egentligen inte längre in i vårdkedjan. Och det var ju det vi började titta på samtidigt som vi planerade för en övning då, där det skulle prövas.

Håkan

Det ni hade att utgå ifrån då, det var en mycket kortare väg

som var planerad. Och efter det visste ni inte riktigt hur det gör vi nu då?

Therese

Nej.

Håkan

Och hur lång är den där vägen idag då?

Therese

Den täcker hela systemet skulle jag säga. Sen kan vi aldrig säga exakt hur man ska göra för det kommer vara händelseberoende. Men nu har vi i alla fall dels ökat förberedelserna att de flesta vet att de kan ställas inför den här uppgiften. Och vi har planer och åtgärder som sträcker sig långt in.

Håkan

Anna Granevärn, när ni gjorde den här stora färdplan 2030, då kanske inte sådana här bitar riktigt fanns med i det arbetet. Har ni fått skruva på hur ni ska tänka kring organisation och så vidare utifrån världsläget, hotbild och sådana saker?

Anna och Anna

Ja, absolut. Man kan ju säga att färdplan 2030 handlar mycket om en ekonomi i balans. Och utifrån de här arbetena och det som händer i omvärlden så skulle jag vilja säga att det är arbete vi behöver göra utanför färdplanarbetet med prioriteringar. Vi gör ju prioriteringar i vardagen också men i en sådan här lite större händelse så kan vi behöva göra andra prioriteringar och vi kan behöva göra prioriteringar över längre tid. Och då är det bra att fundera på vad är det för prioriteringar? Hur kan vi frigöra resurser och när ska vi ta hand om allt det där andra?

Hur länge klarar vi?

Håkan

Men det behöver ju också ta höjd för att antal övningar förekommer oftare, att de kanske är mer komplexa och involverar ännu fler människor inom sjukvården för att kunna ha den här beredskapen. Någonstans kostar ju det också på regionens ekonomi

Anna och Anna

Jo men så är det. Men jag tänker också att vi alla lärde oss mycket av pandemin. Det brukar vi ju säga men det gav oss ett perspektiv på att det kan hända saker på helt andra sätt än vad vi har funderat över. Och nu kan man ju följa i nyhetsrapportering att det händer saker i olika laboratorium till exempel.

Håkan

Ja.

Anna och Anna

Världen är det mycket IT-incidenter. Och allt det där pratar vi ju ändå ganska mycket om och förbereder oss på och har planer på utan att vi behöver göra de stora övningarna. Det gör vi också ibland och det är viktigt när vi gör det. Men det är också viktigt med det här arbetet i vardagen.

Håkan

Sjövall, vad tänker du? Även ditt liv inom sjukvården har ju förändrats under de här åren.

Anna och Anna

Ja, absolut. Nu är jag ju på en mer... Mer strategisk nivå än när vi började såklart. Så då är det ju andra frågor man sitter med. Och tillsammans med andra funderar kring och hur vi stöttar. Min enhet ska ju främst också stötta verksamheter och chefer. Och hur gör vi det på bästa sätt?

Håkan

Vad ska ni säga, Olga och Therese? Det här med att prova nya saker. Att testa någonting nytt. Man kanske inte behöver veta allt på förhand. Man vill gärna kasta upp en boll och se hur den tas emot. Hur den landar. Jobbar ni mycket med den typen? Eller måste ni ha allting klart för er? Start.

Olga

Vi måste väl ha en liten insikt i vad syftet och målet med det vi ska testa är. För att någonstans kunna utvärdera om vi nådde fram till syftet och mål med det vi ska utvärdera. Sen måste vi också ha en viss bakgrundskunskap för att kunna bygga någonting givande runt omkring det vi ska testa. Så bara kasta upp bollar till höger och vänster tror jag blir svårt för oss. Utan vi vill ju ändå ha en viss grund att stå på. Och hela tiden backa tillbaka till varför.

Therese

Men vi har ju inte alltid haft alla detaljer klara för oss. Så det har ju kommit in sådana aspekter där vi får ha testkört lite granna. Och man ska inte underskatta de som ställer upp i övningar till exempel, deltagarnas innovativt förmåga. För det är många gånger här lösningarna föds fram. För att de ställs inför en utmaning. Och så löser man den och så inser man att det här kommer ju att funka.

Håkan

Man tar alltså spelet och scenarierna på fullt allvar. Och de är ganska kreativa då de som är med och deltar. Vad föder det för någonting tycker du?

Therese

Det föder liksom en lösningsorientering. Och det föder en vilja att vilja vara med och förändra. Att det känns som allas ansvar.

Håkan

Vi pratar ju ofta i den här podden om att man inom sjukvården och sjukhuset ska våga testa. För att hitta nya och smarta arbetssätt. För att komma i den här färgplan 2030-kostymen när det gäller ekonomin bland annat. Här har vi nu Anna Granevärn och Anna Sjövall två personer som befinner sig i en unik testmiljö. Nästan dagligen. Vad finns det att lära från er? Det kan ju ni få säga själva. Men vad tror ni att ni kan lära resten av organisationen? Med att vara i en testmiljö där man ständigt prövar sig fram. testar olika saker. Är ni med att vara ute och far efter?

Anna och Anna

Ja, jag kan väl börja. En sak som jag tycker är viktig och som jag tänker på direkt. Det är ju alla de här svåra etiska frågorna.

Som uppstår i samband med större eller svårare händelser. Men också när vi övar. De reflektionerna som man får då tycker jag är viktiga.

Håkan

Olga, vad säger du?

Olga

Ja, jag håller verkligen med Anna i det. Där har vi möjligheten att testa både individens förmåga att hantera svåra situationer utan att göra det på riktigt. Men sen har vi också möjligheten att testa organisationen. För det är alltid det vi är ute efter. Vi vill ju inte testa individen, vi vill testa organisationen. har vi det som behövs på plats för att individen ska kunna prestera på den nivån som vi förväntar oss av individen. Så att i en övningsmiljö så letar vi ju bara efter systemfel. Och det kan vi ju göra, vilket är väldigt utvecklande för organisationen och som man kan göra på alla nivåer egentligen. Både i stora och små övningar för att hitta de här systemfelen. Där vi också kan öva på att ha ett öppet klimat som även spelar över i vardagen. Där vi kan se att vi inte håller på och skyller på varandra. Utan vi hittar problemen i systemet även i vardagen. När saker inte fungerar som de ska.

Håkan

Jaha, inte leta syndabockar utan leta lösningar.

Olga

Ja.

Håkan

Ja.

Det jag tänker lite grann är på den här miljön ni befinner er i. Som man kanske efterlyser hos Granevärn och kompani. Att man ska våga testa sig på saker. Ni är ju där hela tiden. Det är lite det jag är ute och far efter. Hur ska man liksom som människa försöka anpassa sig och våga prova. Ni lever ju det här varje dag. Men en sjuksköterska på en annan avdelning eller ett team någonstans. Kanske inte är just i den miljön. Om man skulle föra över i ett sätt att tänka och arbeta till en sådan miljö.

Blir det komplicerat eller ?

Therese

Nej, jag tror, för vi stod ju också med den utmaningen när vi startade upp 2023 och skulle starta en större övning hos en relativt övningsovan organisation då.

Håkan

Ja, bra ord. Det var du som sa det.

Therese

Ja, jag skulle inte säga att vi är det idag,

utan vi har ju blivit mycket bättre. Det vi såg är väldigt viktigt, det är det här kollektiva ansvaret för en tillåtande miljö med högt i tak och att man diskuterar bara i korridoren, du vad skulle vi göra om det här hände? Eller funkar det här verkligen och funkar det inte? Just att våga ta de samtalen och våga påpeka det man tror kanske inte kommer funka. Utan att känna liksom att det är, som Olga är inne på, ett systemfel i sådana fall. Det sitter inte hos någon funktion eller någon individ.

Håkan

Så ni skapade en slags förutsättning från början, lite spelregler för så här, det är så här vi ska göra och det här, det är tillåtet, det mesta är tillåtet.

Therese

Ja.

Håkan

Vi dissar inte, vi förstärker eller hittar lösningar.

Therese

Ja.

Håkan

Ja, och nu har ni blivit vana vid att arbeta i den miljön och med de arbetssätten. Ja, det låter som att de ska turnera runt lite grann, brukar vi också säga i den här podden. För att prata om hur, vad är det som händer när man tar sig chansen att faktiskt öva och testa.

Anna och Anna

Ja men precis, jag tänker att ni är här i podden idag är ju ett bra sådant exempel. Sen brukar det ju också finnas väldigt fina rapporter efter de här övningarna som vi brukar uppskatta.

Håkan

Ja, det är ju alltid kul att öva, brukar man säga. Men är det alltid bra då?

Therese

Ja, att öva är alltid bra, men sen beror det ju på hur övningen är planerad och hur den genomförs. Om det blir bra eller inte, skulle jag säga. Så det ligger ju ett stort ansvar på dem som övningsleder.

Håkan

Vad händer med de här utvärderingarna ni gör då, Olga? Hur tar ni hand om det så att ni är på tårna, så att säga, med det ni hittar?

Olga

Ja, vi brukar ju vid de större övningarna så har vi utvärderingskonferenser där vi bjuder in både de övande och på olika nivåer inom ledningen för att någonstans tillsammans i organisationen komma fram till vad är det som är prioriterat och någonstans bedöma var lägger vi vårt fokus. En lösning kan ju vara att vi ska bygga ett sjukhus till i Östersund, men det kommer vi ju inte att göra. Så då kan det bli ett nedprioriterat förslag och i stället så hittar vi någonting annat som både kan ge en hög effekt och som är genomförbart. Så vi vill ju få engagemanget i verksamheterna tillsammans bestämma vad är det som vi har fått ut av det här som vi ska fokusera på? Vad kan vi faktiskt genomföra? Och sen skriver vi en rapport och försöker tilldela också ett ansvar. Det är svårt att skriva en rapport och skriva någon i rapporten för då brukar inte någon ta ansvaret utan att vi försöker...

Håkan

Ni vill sätta ord på det, alltså gärna peka ut en person som ska ta ansvar för det? Eller en funktion?

Olga

Ja, en funktion eller en nivå inom verksamheten.

Håkan

Och om man gör något som kändes bra, hur skiljer man på det och att det faktiskt ändå var ganska dåligt?

Therese

Vi brukar i utvärderingarna försöka ha med indikatorer som särskiljer upplevelser från observationer. Så att vi får med oss de aspekterna. Sen ser vi om det finns en match här på upplevelse och observation eller inte. Så får vi försöka reda ut det. Om det inte matchar, vad beror det på då? För det kan ju vara så att man har låg... Alltså man själv tycker att man gjorde det dåligt. Men det observerades som en väldigt bra insats.

Håkan

Alltså här har vi två som är experter på att vara i en testmiljö. Anna Sjövall?

Anna och Anna

Ja, men det är ju väldigt intressant att lyssna på. Framför allt tänker jag på det här med utvärdering. Det är vi ju generellt dåliga. Det har vi ju pratat om många gånger.

Nu är det här i något annat. Men vi är ju generellt dåliga på utvärdering. Och ta vara på utvärdering. Och även det Olga sa, syfte och mål. Att vi inte alltid är på det klara med varför vi gör saker. Och då kan vi inte heller utvärdera. Så det är ju... Ja. Det är väldigt intressant.

Håkan

Att börja rätt ändå låter det som.

Anna och Anna

Ja.

Håkan

Ja. Att sätta de här målen från start. Och vara lite noga med det.

Anna och Anna

Väldigt mycket. Väldigt noga med syftet.

Håkan

Ja. Och vilken effekt man vill få ut.

Anna och Anna

Ja, precis.

Håkan

Jag gillar ordet effekt. Ja, förlåt. Men sådan är jag. Har ni upptäckt någonting i eran, eftersom ni är i en testmiljö hela tiden. Upptäcker ni saker i era egna sätt att arbeta med själva testmiljön som gör att ni har hittat smarta och kluriga arbetssätt?

Therese

Vi kan väl inte liksom nog undersöka vikten av informationen. Alltså vad vi förmedlar. Det som Olga är inne på, vi har ju lärt oss att vi måste förmedla ett syfte och ett mål på en gång. Vilken riktning ska vi?

Håkan

Aha.

Therese

För att det ska vara tydligt vad det är som ska genomföras.

Håkan

Så det är glasklart för er?

Therese

Det gör vi alltid skulle jag säga. Det sitter i ryggmärgen på oss nu.

Håkan

Om ni inte arbetade på det sättet, vad skulle hända då?

Therese

Det hade blivit rörigt, det hade blivit oklart, vi hade dragit åt olika håll och det hade blivit ineffektivt. Och jag tror inte vi hade stått med en bra utvärdering efterhand.

Håkan

Det låter ändå som att du har någon slags erfarenhet från det

Therese

Ja.

Håkan

Ja, det är en bra erfarenhet. Har du också en sådan erfarenhet, Olga?

Olga

Jo, men absolut. Och sen också att vi i och med att vi arbetar på enheten för säkerhet och beredskap så diskuterar vi dagligen beredskapsfrågor, krigshot och svåra existentiella frågor. Och läser mycket, kan mycket. Så att vi lever i det tugget som många av våra andra kollegor inom regionen kanske hellre duckar ifrån. Så det är väl också en sådan lärdom som vi tog med oss från vår första stora övning. Att vi väcker mycket känslor. Och då måste vi någonstans...

Håkan

Alltså väcker känslor internt hos medarbetare?

Olga

Ja, ja.

Håkan

Jaha. Är det bra känslor eller är det defensiva känslor? Eller vad ska det här vara bra för? Jag har inte tid, jag håller på och ska göra en annan grej.

Olga

Jag

Håkan

kan tänka mig att det är både och.

Olga

Ja, det spelar verkligen över hela spektret. Från de som tycker, åh gud vad kul äntligen. Till de som vänder på klacken och säger, nej det här tänker inte jag ställa upp och går därifrån.

Håkan

Hur brukar ni övertyga dem då? Eller försöka sälja in eller...

Man kan ju inte peka med hela handen, det blir ju så konstigt.

Olga

Ja, nej det kan vi ju inte göra.

Där är ju informationen en väldigt viktig del av det hela. Att backa från sin egen förförståelse och försöka sätta sig in i någon annans förförståelse. Att ibland så kan vi hamna några steg för långt. Där vi påbörjar vår informationsinsats. Och där vi måste inse att vi kanske måste backa lite.

Håkan

Ja.

Olga

Och vilken typ av ord använder vi när vi presenterar det vi pratar om.

Håkan

Ja, ni behöver anpassa till målgruppen.

Det kommer mycket bra grejer här. Jag står och tänker på det här med förändrade arbetssätt och klura ut. Och det här med att våga testa.

Anna och Anna

Precis.

Håkan

Borde varje liten enhet inom sjukhuset kanske försöka hitta sin egen lilla testmiljö? Hur stor eller liten den månde vara?

Anna och Anna

Vi pratar ju mycket om det.

Idag har vi haft ett möte där vi samlar alla chefer i hälso- och sjukvård och handvård. Och där pratar vi mycket om omställning och hur vi förbereder oss på omställning och förändring. Nu handlar ju det här om det vi gör i vårt program. Som är det där vi verkställer färdplanen.

Det är ju förändringar lite grann. Och att vara förberedd på att det kommer en omställning. Och också att den omställningen som kommer kan vara lite svår att veta exakt hur det kommer att bli.Det är inte allt.

Håkan

Men känner ni igen i det här resonemanget om det här med information och anpassning till målgrupp och syfte och mål och allt det här. Att det går igenom. Om det spelar ingen roll vart man är i organisationen så är det här genomgående.

Anna och Anna

Det som också lyfts fram är att få bra stöd från våra stödfunktioner i olika sammanhang.

Håkan

Håller du med Sjövall?

Anna och Anna

Ja, håller med precis. Det är ju exakt så. Och sen tänker jag att nu var det ju chefer vi träffade idag. Och där behöver man ju också rusta närmsta chef på olika enheter för att också vara förberedd på det kan vara reaktioner på saker. Eller man ska förändra eller testa någonting eller göra något. Och hur hanterar man det?

Håkan

Och vi människor är ju lite olika. När vi tar emot någonting så kan vi reagera i affekt. Eller så kan vi reagera först efter en tid när det har fått sjunka in. Eller så reagerar man inte alls.

Anna och Anna

Ja, precis. Och det behöver vi ju också rusta varandra. Och framför allt tänker jag enhetschefer i att hantera det. De är jätteduktiga. Det är inte så jag menar. men jag tänker att vi alltid behöver bli bättre på det. Att man har, vad heter det, verktyg och, vad heter det?

Håkan

Vad heter det? Vad är det du är ute och far efter? Verktyg. Ja, okej. Verktyg och förutsättningar. Ja, men det är klart. Alltså, man ska inte, det vi samtalar här om handlar inte om att det är någon form av kritik mot chefer och andra, utan det handlar mer om att försöka hitta vägarna fram. Vad var det vi sa? Inte leta syndabockar, utan hitta lösningar. Om man återvänder till det här med trauma, jag är lite nyfiken på hur stora övningar har ni gjort? Har ni gjort sådana här där det handlar om massvis av människor som är skadade samtidigt och det är eländigt?

Therese

Ja, det har vi.

Håkan

Flygplanskrascher eller sådana här saker?

Therese

Ja, vi har ju faktiskt övat att spränga ishallen här i Östersund. Med hundratals skadade.

Håkan

Otrevligt det låter.

Therese

ja.

Håkan

Hela ishallen och den var proppad med folk. Ett terrordåd

Therese

Ja.

Håkan

Hur var det då?

Therese

Det var spännande, lärorikt, omfattande, omvälvande tror jag. Men vi tog med oss väldigt mycket nyttigt därifrån. Hur

Håkan

mycket människor var inblandade i en sådan pastorövning?

Therese

Totalt 800

Håkan

800

Therese

personer.

Håkan

personer?

Therese

Men det var också en civil-militär samverkansövning så regionen var inte ensam aktör.

Håkan

Nej.

Therese

De här stora övningarna övar ju vi oftast i samverkan med andra aktörer i länet

Håkan

Ja.

Therese

och vi gör också stora övningar, nationella övningar. Så vi övar tillsammans i hela totalförsvaret.

Håkan

Ishallen lät jobbigt kände jag. Det var ju sådana här skademarkörer då också som låg och blödde och hade förlorat någon lem.

Men det är också, scenariot ska ju kännas verkligt på något sätt.

Therese

Men det vi har sett är att vi behöver inte alltid liksom blåsa på så stort heller. Vi har övat lika stort i form av tavelövning.

Håkan

Ja.

Therese

Att vi egentligen har målat upp hela sjukhuset och en del av primärvården och ambulanssjukvården har övat ett lika stort flöde på det sättet.

Håkan

Blandar ni in media i de här övningarna?

Therese

Ja, det gjorde vi då när vi övade så stort för att det skulle märkas i stan och vi ville använda media till att informera allmänheten om att det var en övning.

Håkan

Och vi har ju, Sveriges Radio och Sveriges Television ingår ju i totalförsvaret och ska ju vara den kanal man ska, framför allt radion.

Therese

Ja, och radion hjälpte oss ju då med hänvisningar i trafiken och liknande.

Håkan

Ja, vad spännande. Jag har varit med om sådan övning för att jobba på radion. Och då var jag jobbig reporter och sprang omkring på sjukhuset och letade överlevande efter någon jättestor lycka. Jag var väldigt besvärlig. De tyckte inte alls om mig. Jag trängde mig också in på prästgården vid stora kyrkan där det satt sörjande. Men så kan det ju också vara. Ja, det var bara en avstickare. Okej, om ni skulle skicka med någonting då till andra medarbetare, om man kopplar ihop det här med att våga testa och att skapa en egen testmiljö, är det lilla eller är det lite större? Vad skulle det vara för någonting?

Therese

Jag tror att man inte ska tänka för stort för då blir liksom hoppet för långt utan att man tänker i små. Man kan ju börja bara ställa en fråga till en kollega på lunchrasten. Hur tänker du kring det här? Om det här skulle hända? Har du funderat något på om det skulle bli krig? Det finns ju nu också en nyligen publicerad kortlek som är spridd inom regionen med beredskapsfrågor. Att man ser till att den finns på arbetsplatserna så är det ganska enkelt. Om man inte kommer på någon fråga kan man dra ett kort i kortleken och bara diskutera fem minuter kring det där. Det ger väldigt stor effekt.

Håkan

Olga, det är de små samtalen kanske som sätter i gång någonting?

Olga

Absolut och inte heller vara rädd för att på den egna enheten kanske dra i gång en övning. Om man ser att det här behöver vi faktiskt öva på. Men och då hela tiden ha med sig det som Therese säger att man försöker begränsa sig. Det är så lätt att det sväljer i väg och man hittar på tusen bra idéer. Och då kan vi göra det och så gör vi det och så sticker det i väg. Så att hela tiden backa tillbaka till syfte och mål med det och försöka hålla det enkelt. Man kanske vill öva på ett enskilt moment som man har sett att här brister vi ofta på vår enhet. Det här fungerar inte. Och använda vardagssituationen för att öva på vår enhet kanske vi inte alltid får med oss all information i rapporten. Och då kan man tänka på det.

Håkan

Mm.

Olga

och öva på det.

Håkan

Då för vi över det här resonemanget och byter några ord här från övning till att testa, testa. Är det de här små samtalen, tror ni, Granevärn och Sjövall som kan vara lite nyckeln till att skruva på saker i organisationen för att hitta smartare arbetssätt?

Anna och Anna

Jag tror det. Jag tänker på vårt förra avsnitt med Mikael som pratade mycket om samtalet och vikten av att mötas. Absolut, jag tror att det är där det händer.

Håkan

Vad säger du, Anna, Granevärn?

Anna och Anna

Ja men jag håller med och jag står och tänker på en sak till och det är att vi vill ju väldigt gärna involvera patienter i vår omställning av hälso- och sjukvården. Och då brukar vi fråga, vad är viktigt för dig? I alla möjliga olika sammanhang. Och när vi hamnar i de här situationerna och vi behöver göra prioriteringar, då är det också en väldigt relevant fråga. Vad är viktigt för dig? Vad kan du göra själv? Hur kan vi frigöra resurser? För det är inte alltid som det som vi tror är det viktigaste, det vi gör som patienten tycker är det viktigaste.

Håkan

Då är du inne på nära vård.

Anna och Anna

Ja då är jag inne på nära vård.

Håkan

Mm.

Anna och Anna

Prioriteringar och de här svåra valen.

Håkan

Ja men vad spännande det låter. Men det låter ju ändå som att ni kan ju också gå hem med ganska jobbiga bilder i huvudet så där. Även om det bara har varit en övning. Och då behöver ni ju återhämta det lite grann från det. Hur gör ni då?

Therese

Mitt bästa sätt det är faktiskt att gå ut och ta en promenad.

Håkan

Ja.

Therese

Alltså ut och röra på sig i naturen. Och se någonting annat. Att ögonen får blicka i naturen i stället. För att försöka att hjärnan ska släppa det där.

Håkan

Ja. Och för vana lyssnare kan jag säga. Nu har vi glidit över på lite slutet av den här podden. Där vi ska prata om. Vi brukar försöka knyta ihop det med att man ska försöka. må så bra som möjligt och ta lite ansvar för sin egen hälsa. Och då tyckte jag till och med att återhämtning kunde vara lite speciellt idag. Men gör du något annat Therese än att göra så där efter någon stor övning. Alltså i vardagen liksom. När du behöver återhämta dig. Vad är det nu månde vara för något?

Therese

Ja men absolut. Jag försöker ju tänka på sömn och kost och träning som många andra säkert också gör. Men framför allt så har jag upptäckt det här med att vad ögonen uppfattar. Det här med naturen. Att blicka bort din horisont. Gör ganska mycket om man har suttit och tittat på hemska saker

hela dagen.

Håkan

Ja. Låter lite filosofiskt nästan.

Therese

Kanske.

Håkan

Att blicka bort mot en horisont. Är det solnedgångar eller soluppgångar eller?

Therese

Det kan vara vad som helst. Det kan vara träd, toppar, fjäll, vad som helst.

Håkan

Ja men bara att få ha blicken där borta. Då händer det någonting med dig.

Therese

Ja och att få se liksom vackra saker.

Håkan

Ja.

Therese

Det som jag har haft hemska bilder för ögonen tidigare.

Håkan

Ja. Olga hur gör du när du återhämtar det? Det behöver inte handla om jobbet utan i vardagen. När du kommer hem och slänger jackan på hallgolvet. Och säger idag var det en jobbig dag. Nu ska jag gå och träna.

Olga

Ja. Det är ju faktiskt det som är för att få lite lugn och ro och tystnad in i huvudet. Så är träning det bästa för mig. Att det ska bli tyst.

Håkan

Du funkar så?

Olga

Ja, men sen har det varit väldigt mycket hemska saker som vi behöver utsätta oss för i vårt jobb. Det är ju faktiskt så, vi behöver titta på hemska saker för att förstå vad det är för något vi potentiellt står inför. Då brukar jag försöka vända allt det hemska till någon form av tacksamhetstanke.

Håkan

Ja.

Olga

Så jag försöker vända det till tacksamhet. Tacksamhet över det jag har, tacksamhet över mina barn, tacksamhet över att jag bor i ett land där det är fred, att jag kan gå till jobbet över alla mina nära kära och allting som är bra. Och

Håkan

Mm.

Olga

faktiskt försöka backa tillbaka till nuet i stället för en orolig framtid

Håkan

Så du tar de här sakerna som är lite självklara och faktiskt knådar runt dem lite grann. Vad tränar du för något undrar, Maria?

Olga

Jag gillar styrketräning, jag gör det mesta, för att få tyst i huvudet.

Håkan

Ja.

Olga

Sen älskar jag skidåkning. Det är därför jag bor i Jämtland, för att åka skidor.

Håkan

Jag förstår. Här har du en skidkompis eller en konkurrent. Anna Granevärn. Du åker ju också mycket skidor.

Anna och Anna

Ja.

Håkan

Jättemycket. Ni får väl hitta varandra på något vis i det. När du ska återhämta dig, Anna Granevärn, hur brukar du göra?

Anna och Anna

Det är väl egentligen två olika perspektiv. För att jag har ett väldigt stort idrottsintresse. Och det är också min återhämtning från jobb och andra tuffa saker. Så är det idrotten. Och skidåkning är ju mitt stora intresse. Men det innebär ju att jag får göra många andra saker under året. Eftersom det inte alltid är snö. Så då är det ju skiergen och rullskidorna och cyklarna och allt det här. Men det har ju tagits som en nivå till inför den här säsongen. Och det är att återhämtning är också en del av träningen. Så därför planerar jag återhämtning lika noggrant som jag planerar mina träningstimmar.

Håkan

Jaha. Är det någon coach du har pratat med? Eller har du kommit på detta själv? Att du måste också lägga in vila och återhämtning i ditt digra schema.

Anna och Anna

Jag har en coach. Men jag har också sökt kunskap och frågat mer. För att försöka förstå vad kan jag utveckla. För att när man inte är 25 så är det ju kanske inte så att man utvecklas på samma sätt längre.

Håkan

Det gör man inte när man är 62 heller.

Anna och Anna

Nej, precis. Och då får man utveckla det man kan. Så jag har till exempel lagt till ett mål om att jag ska sova 20 minuter mer per natt. Det är en liten del i det här. Men det handlar ju jättemycket om maten jag äter och känsla av att kunna koppla av. göra andra saker och inte behöva vara stressad och tänka att jag borde göra någonting annat. För återhämtningen är precis

Håkan

Slänger du dig ner i soffan någon gång och bara ligger där och tomglor

Anna och Anna

Nej men inte jätteofta för att jag har lite svårt att sitta still. Men däremot så har jag ju alltid en cykel framför teven.

Håkan

Ah.

Sjövall, hur jobbar du med din återhämtning och hittat tillbaka till kraften i vardagen eller vad vi nu kallar det?

Anna och Anna

Ja men jag tycker ju löpning är det mest fantastiska sättet att i vardagen återhämta mig. Sen är jag inne på Granevärns linje att man måste ju också ha vilodagar till exempel. Och då kan man ju promenera i stället då. Och naturen, alltså vara ute i naturen är ju, det är fantastiskt. Sen står jag och tänker på i helgen så umgicks jag väldigt mycket med en massa människor. Vi hade en firande födelsedag och vi var utomhus hela dagen och det var jättemånga människor. Vi hade, det är återhämtande också att umgås med människor man tycker om och som man liksom bryr sig om. Och har roligt ihop. Även om vi jobbade faktiskt hela dagen. Men jobbade med kroppen då.

Håkan

Men det är människor man får lite energi utav.

Anna och Anna

Ja men precis.

Håkan

Sen finns det ju människor som man inte får energi utav.

Anna och Anna

Ja men det är ju inte lika

Håkan

Men de behöver man ju inte vara med. Man kan ju välja. Eller ibland kan man ju inte det heller. Ja, spännande. Vill ni veta hur jag återhämtar mig?

Anna och Anna

Det vill vi.

Håkan

Ja, jag har ju sagt det så många gånger förut. Men den stora grejen, det flugfisket, där laddar jag mig själv så att säga. Det är som att köra in två fingrar i en strömkontakt ungefär. Alltså, ni fattar hur jag menar. Men sen tycker jag att det är ganska skönt att ligga och tomglo faktiskt i soffan. På ingenting. Utan bara vara med mig själv. Och titta rakt fram. Och låta tankarna vandra lite grann. Det är också rätt häftigt. Och igår kom jag på en sak som jag har funderat kring. Varför klipper jag gräset så ofta? Jo men det är ju också ett sätt att tumma huvudet. Man bara går där med gräsklipparen.

Anna och Anna

men det är fantastiskt, det

Håkan

Ja,

Anna och Anna

håller jag med om. Fast jag åker på min.

Håkan

Ja, jag förstår. Men jag får ju i alla fall lite motion samtidigt. Fast så tänker jag inte. Men jag tycker det är bara, jag går där och tomglor och drar den där jävla gräsklippan.

Anna och Anna

Och så blir det lite fint och så luktar det lite gott om nyklippt gräs.

Håkan

Precis.

Vad roligt att ni ville besöka oss i podden, Therese och Olga, som är beredskapsstrategier. Kul att ni ville komma hit. Tack, Olga.

Olga

Tack så mycket.

Håkan

Och tack till dig också, Therese.

Anna och Anna

Tack så mycket.

Håkan

Och till er ”Annorna”, som jag brukar säga, tills vi hörs igen, ha det så bra.

Anna och Anna

Tack detsamma. Tack detsamma.