112 - "Hälsocentralen is the shit" - möt fysioterapeuten Lovisa Persson

HL

Det viktiga är ju att vi har en gäst här idag i den här podden som heter Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen.

LP
Hej! Hej!

HL

Du ska själv få berätta vad du heter och vad du gör för någonting.

LP

Mm, Lovisa Persson heter jag. Jobbar som fysioterapeut på Hammarstrands Hälsocentral. Sen 11,5 år.

HL

Oj, då har du ganska lång erfarenhet kan man säga.

LP

Ja, innan det jobbade jag tio år i kommunen, Ragunda kommun.

HL

Jaha, så du har alltså två decennier lite drygt av att vara fysioterapeut. Då blir man ju nyfiken på, hur var det från start?

LP

Jag började inte min karriär där. Jag jobbade först ett och ett halvt år drygt i Härnösand inom specialistvård.

HL

Men har det inte hänt saker på 20 år inom gebitet?

LP

Jo, det har det säkert.

HL

Ja. Är det något, om du tittar tillbaka när du börjar, något som man har plockat bort eller tillfört? Det kommer ju ny forskning hela tiden.

LP

Ja, det är väl kanske att fysioterapeuter jobbar mer självständigt nu. Tidigare var det mycket på remiss eller vad läkaren sagt.

HL

Okej. Så. Så nu har ni ett större mandat kan man säga så?

LP

Ja, och framför allt göra första bedömningar. Ja. De behöver inte till doktorn först utan kan komma direkt till oss.

HL

Har det varit bra tycker du?

LP

Ja, absolut.

HL

Vad är det som har varit bra med det tycker du? Att den utvecklingen har...

LP

Ja men jag tror att många gånger kan det vara en lättare väg in till vården. För de som har till exempel smärtbesvär. Det känns lite lättsammare kanske att komma till fysioterapeut direkt.

HL

Ja. Kul. Det är väl bra att det finns en lättare väg in till vården idag än vad du gjorde för 20 år sedan Anna Granevärn.

AG

Ja men verkligen och jag skulle säga att jag är jätteglad om jag får komma till en fysio ifall att jag har besvär med smärta någonstans i stället för att träffa någon annan först och sen få träffa en fysio.

HL

Ja. Du tjänar lite tid.

AG
Precis.

HL
Och besvär.

AG

Exakt.

HL
Ja. Och det är precis i den här riktningen som regionen behöver gå. Hela tiden.

AG
Precis.

Hur är det Lovisa? Skriver du röntgenremisser också?

LP

Ja. Absolut. Injektioner ger jag också. Supersmidigt. Man kan få jättemycket hjälp.

HL

Ja. Det är ju en bra utveckling då kan man ju konstatera. Och det håller du väl med om Lovisa? Och för den som inte riktigt har koll på vad en fysioterapeut egentligen gör. Man kanske bara tror att du pysslar med smärtor och så vidare. Men här hör vi att du också ger injektioner och skriver remisser. Om du skulle betrakta yrket idag då. jämfört med för 20 år sedan. Hur mycket mer av arbetsuppgifter som underlättar för medborgarna har du hunnit med?

LP

Ja men det är ju ganska mycket. Även om liksom grunden i vårt yrke är densamma. Att vi jobbar med våra patienter för att de ska kunna röra på sig. Vi behandlar med rörelse. Vi undersöker i rörelse. Vi jobbar med begränsningar för rörelse, belastning och aktivitet. Det har ju alltid varit detsamma. Men vi har ju breddat vår kunskap och jag skulle säga liksom förbättrat vårdflödet. För det krävs ju ändå att även om man ska genomgå ortopediska operationer eller någonting annat så behöver man förberedas hos oss först. Och man kan kanske skjuta på mer kostsamma interventioner på framtiden.

HL

Du jobbar ju också lite särskilt med inriktning mot barn och unga har jag förstått.

LP

Ja.

Jag är ju inte på något sätt specialist på barn och ungdomar.

HL

Det räcker ju om man är förälder brukar jag säga.

LP

Ja men precis. Men jag möter en hel del barn och unga i mitt jobb som kommer dit. Och sen möter jag ju en hel del barn och unga när jag är på skolan.

HL
Vad är det du möts utav då? Vad är det hos barnen och de unga som är det som du behöver ta hand om?

LP

Det jag har sett hittills är att barn är ju väldigt intresserade och nyfikna. Det tar inte lång stund innan de börjar ställa frågor. Det tar inte lång stund förrän de hejar på en för att de känner igen en.

De tycker om nya saker.

Men det finns ju också baksidor som det alltid har funnits. Barn som kanske inte kan delta i undervisningen i skolan av olika skäl. Som kanske inte mår så bra. Psykiskt heller.

Det som liksom i grunden i vårt jobb, det handlar ju också om vad det är att få för följder och hur det kan sätta sig i kroppen. De kanske inte vågar röra på sig. De kanske inte har motivation att röra på sig.

Och det hindrar ju de också i undervisningen att ta till sig kunskaper.

Det kan också finnas fysiska begränsningar att man har någon form av nedsatthet.

Man har ju sett länge i Sverige att de här neuropsykiatriska funktionsdiagnoserna ökar. Det som också finns ofta i samband med det är ju att de har DCD. Det står för Development Coordination Disorder.

HL

Vad innebär det?

LP

Det innebär att man har svårt att koordinera sina rörelser. Man kanske inte

kan utvecklas motoriskt som man borde. Man kanske behöver extra stöd i det. Och får man stöd i sin motoriska utveckling då ökar man ju också inlärningsförmågan. Det hänger ihop.

Och då ökar också kanske både självkänsla och andra sådana saker.

HL
Det här är en grupp som vi inte har pratat så himla mycket om i den här podden. Barn och unga och deras tillvaro. Och hur vården möter dem. Vad tror du Anna Granevärn att den patientgruppen eller den gruppen människor kan bidra med när det gäller utvecklingen för Region Jämtland-Härjedalen? Om de är så här oblyga och otvungna och faktiskt säger saker.

AG

Precis. Ja men massor tänker jag. Vi har ju pratat med ungdomsmottagningen till exempel. De beskriver ju också det här med hur unga verkligen vill bidra och vill bli förstådda och vill förstå. Så det tänker jag är en jätteviktig grupp. Och vi vet ju också att i alla fall 20% av våra unga här i länet är besökare hos BUP.

HL

Ja BUP ja. Hur ser det ut med BUP egentligen? Är det långa köer där?

AG

Vi ligger väldigt bra till. Det har satsats mycket på tillgänglighet. Och funnits medel i många år för att vi ska minska kötiden för barn och unga.

HL

Ja och då ville du hänga på här Louise. Jag såg hur du liksom sprätte till lite grann.

LP

Jag har ingen statistik men de barn och unga som jag träffar som har kontakt med barn och ungdomspsykiatrin Det är väldigt sällan de får träffa fysioterapeuter.

HL

Jaha. Du låter besviken. Ja.

LP

Jag tror att det är mycket bättre inom barn och ungdomsmedicin.

HL

Men du signalerar någon slags behov här?

LP

Ja lite kopplat till det jag sa tidigare. Att det kanske finns någon slags motorisk nedsatthet också. Men det finns ju också jättemycket fysioterapeuter kan jobba med det psykiska genom kroppen.

HL

Behövs det bättre samverkan då? Nu är vi inne på frågor som ni får svara bäst ni kan. Men behövs det bättre samverkan då mellan en sådan som du och till exempel barnpsykiatrin? Att hitta formerna för samarbete och närma sig varandra mer?

LP

Svårt att säga. Jag är inte så insatt i deras verksamhet.

HL

Men du ger ju uttryck för att du skulle önska att ni kom in mer.

LP

Ja kanske att de hade bredare resurser. Det fungerar säkert jättebra med de yrkesgrupper som finns där. Det kan jag inte säga någonting om. Men ofta kan det liksom saknas den där lilla extra.

HL

Ja men min fråga handlar inte om att kritisera yrkesgrupper. Utan mer om det saknas något. Finns det något litet glapp där man ska kunna fylla på? För till exempel att få kontakt med en fysioterapeut om man gäller att förstå att det behövs då. Det är det jag är ute och far efter. För att förstå det så behöver man kanske samverka och lyssna och samarbeta och prova och testa, testa olika typer av arbetssätt.

AG

Det finns ju lite olika hur vi har fördelat uppdrag i vår region. Och när det gäller just barn och ungas psykiska hälsa så har primärvården, hälsocentralerna, inte första linjens uppdrag.

Det här är en del där vi liksom skiljer ut att det här flödet finns inte naturligt på hälsocentralen. Och på hälsocentralen så finns ju psykosociala mottagningar och fysios som ofta har ett nära samarbete. Som just precis det du beskriver också Lovisa med den kopplingen. Att man tycker, som jag har uppfattat i alla fall, så är man väldigt nöjd med att kunna jobba tillsammans mellan de professionerna.

HL

Men det är ett medvetet val då det här att barn och unga då inte är i första linjen när det gäller den här problematiken via hälsocentralerna.

AG

Det ingår inte i hälsovalsuppdraget utan det är så vår region har organiserat sig.

HL

Men du, vi hör ju och ser ofta om att det är mycket övervikt bland barn och unga. Och det är väl det som man ser kanske mest och att barns psykiska hälsa inte ser så himla bra ut och så där. Vad brukar du tänka när du ser de här skriverierna i medierna eller ser hur det blossar upp lite då och då? När det kommer någon ny kartläggning eller enkätundersökning?

LP

Ja, jag kan inte riktigt säga att jag kanske ser samma sak som de rapporterna visar. Sen har inte jag satt mig in i hur de undersökningarna går till och vad forskningen säger. Så jag har som inga siffror och så. Men när jag går ut och träffar barn till exempel i skolan så kan jag kanske inte riktigt känna igen mig i det. Nej.

HL

Så du kan få en annan bild då än den som kablas ut?

LP

Mm. Sen är det klart att vi har rätt problem med att många är stillasittande. Så är det.

HL

Varför är det så viktigt då med rörelse för barn och unga tycker du?

F19 S2

Vi är ju gjorda för att röra på oss. Vi mår ju bra om vi gör det. Mm.

HL
Du nämnde här innan vi började spela in för jag provtestade några frågor på dig så där. Provtryckte som det heter. Då sa du att du höll på med något dansprojekt för barn och unga.

LP

Ja precis. Det är ju inte bara jag men jag kände mig tvingad att ta tag i taktpinnen för att det skulle bli verklighet.

HL

Var det någon som höll en pistol mot huvudet på dig sådant?

LP
Ja det var jag själv som höll en pistol mot huvudet.

HL
Men det brukar ju kallas engagemang.

LP
Ja precis.

Vi har ju ett jättefint nätverk. Vi fysioterapeuter och en del är ju fortfarande sjukgymnaster som jobbar på hälsocentraler här i regionen. Så vi har ju gemensam fortbildning fem gånger per år. Och ständig kontakt med varandra. Väldigt kompetensutvecklande. Och ja vi känner varandra väl och det är jättegivande. Och då under en sådan fortbildning för kan det vara kanske fyra år sedan. Så var det ett gäng från Åre som föreläste. Det var digitalt. Ja det var säkert under pandemin. Där de jobbar med dans för hälsa.

HL

Dans för hälsa.

LP

Och trots att det var digitalt och jag stod hemma. Så rinner tårarna nedför kinderna när de är klara.

HL
Varför det?

LP
Därför att det är så fint. Dans för hälsa är ett koncept som kan vara väldigt viktigt för väldigt många unga. Och göra stor skillnad. väldigt billiga insatser.

Så ända sedan dess har jag velat dra i gång det. I kretsen där jag jobbar och bor. Och det har nu blivit verklighet.

HL
Vad kul. Grattis!

LP
Tack.

HL

Jag ser att du är lite berörd också nu när du berättar. Ja. Det är fint.

Kan du inte ta oss tillbaka till den där föreläsningen? V ad var det som träffade dig liksom?

LP

Det var väl när de beskriver, i det här fallet då unga tjejer. Jag tror att de gick på högstadiet. Jag tror att det var kommunen främst också kulturskolan som drev det här i Åre. Jag vet inte hur det ser ut nu men då var det. Någon satte sig i en minibuss och efter skolans slut åkte runt och samlade in de här tjejerna som skulle delta. Bjöd dem på ett mellanmål. Och sen så dansade de enligt det här konceptet. De la även in sång. Vilket jag tror är ovanligt. Men de gjorde det också. Så de sjöng också. Och slutade med avspänning och komma till ro. Och vilken effekt det hade på de här unga tjejerna.

HL

Vad hade det för effekter?

LP

Det hade en effekt i dels att de fick röra på sig. Och det vet vi har både psykiska och fysiska fördelar. Så direkta effekter av det. De kunde befinna sig i ett socialt sammanhang. Och lära känna varandra. Umgås. Fungera och kommunicera med varandra. Och de som hade då. Som psykiska besvär. Eller stressrelaterade besvär. Mår ju mycket bättre. Så bara att vara med i en sådan grupp. Under ett års tid. Två terminer. Gör jättestor skillnad.

Många olika saker som. Har hjälpt då. Unga människor. Lite framåt i livet. Att komma över saker. Att kunna bli modigare. Eller att kunna röra sig mer. Och så vidare. Men det där var ju själva föreläsningen.

HL
Men nu har du ju hållit på med det här själv. Ja. Blir du lika berörd nu. När du ser de här sakerna hända.

LP

För drygt ett år sedan gick jag instruktörsutbildningen. Sen bestod hela förra våren av planerande. Sätta ihop arbetsgruppen. Regionens samarbete med kommunen då. Och framför allt elevhälsan. För att göra ett försök och köra i gång då hösten 2025. Men det gick jättetrögt.

Därför att i det här arbetet stöter man på problem. Först ska man rekrytera deltagare. Sen ska man få dem att kliva över tröskeln. Och vara med. Snart ett års erfarenhet. Så kan jag säga att det är jättesvårt.

HL

Okej. Okej. Vad har hänt då? Hur har det gått?

LP

Ja. Det går bättre nu.

HL

Den är i gång liksom.

LP
Ja.

Med olika metoder. Vi breddade intagskriterierna. Om vi säger så. Vi gick också ner i ålder. Vi hade först tänkt oss från sjätte klass. Men nu är det en där från fjärde klass.

Och nyckeln. Att nå ut till vårdnadshavare. Jätteviktigt.

HL

Är det många tabun kring det du håller på med?

LP

Nej. Det skulle jag inte säga.

Men just att ta steget. Om man drar sig undan från sociala sammanhang. Man kanske har någon god vän. Men den där vännen den ska inte dit. Man ska dit och träffa någon som man aldrig har träffat förut.

Och man ska dansa.

HL

Jag hör ju hur det låter.

Jag är tveksam själv. Ska jag gå och träffa någon helt okänd person och dansa.

AG

Ja men det finns väl många som träffar okända personer och dansar.

Det har du säkert gjort Håkan.

HL

Ja det har jag gjort.

Ganska mycket faktiskt. Men det har ju varit helt andra förutsättningar.

AG

Men visst brukar det vara kul.

HL

Ja jätteroligt faktiskt. Jag kan mina moves fortfarande. Men det här är lite intressant för att om man kopplar på de här begreppen nära vård och personcentrerat.

I min värld så ligger ni väldigt kloss med vad en enskild persons behov kan vara för att få ett mer välmående liv.

LP

Absolut.

Och det vi när du säger god och nära vård så vi har ju haft under flera år ett sådant. Vi är ju ett projektområde i Ragunda. i det. Och det tog ett tag för mig. För vi har jobbat med lite olika områden. Och så hade jag det här på gång. Och jag kände liksom vad ska jag göra med det här? Men då vår fantastiska projektledare Jessica kom ju på det. Men vi tar ju in det här i projektet. Och då var det som att liksom ja. Nu kan det få flyta på.

HL
Vad klokt.

LP

Ja. Ja.

HL
Vi brukar prata om kloka arbetssätt här i den här podden. Som faktiskt också hjälper till för att komma till nära- och personscentrerad vård bland annat.

Hajjar du till här någonting Anna?

AG
Ja men jag tycker att det här låter som att det bara är naturligt.

Ja och det här är jättekul. För vi har ju haft medel för att jobba med god och nära vård, glesbygdsutveckling, modellområde tillsammans med kommunen under ganska många år. Och vi har ju också fått glädjande besked att vi får fortsätta. så det är jättekul att få höra olika delar från det här projektet. Vi pratar ju ofta om hur vi jobbar tillsammans med kommunen. Och då handlar det mycket om de som har många sjukdomar och besvär. och hur vi tryggar och möter upp och liksom jobbar tillsammans. Men det här är ju att jobba i en annan del. Vi pratar om det här vattenfallet Håkan som du kommer ihåg. Att vi vill jobba tidigt också. Och inte bara felavhjälpande när folk håller på att drunkna där nere. Utan att vi kan jobba lite ovanför vattenfallet med att lära folk att simma och så. Så tänker jag att vi är lite mer där.

HL

Håller du med?

LP

Ja, absolut. Kan man sätta in insatser i ung ålder så har vi ju jättemycket att vinna på det.

HL

Någonstans måste det betala sig för både individen och hela samhället. Att man får chansen att komma in tidigt. Ja. Det var en ganska ledande påstående kände jag. Ja. En självklarhet. Det handlar om förebyggande.

Man pratar om fler kloka arbetssätt. Brukar ni reflektera över det hos er när ni jobbar? Ja men här har vi faktiskt kommit på att vi kan göra så här. Är det någonting som verkar som att ni är ganska modiga och vågar ta tag i saker.

LP

Ja, framför allt har man förtroende från chefshåll tänker jag.

HL

Ja, vad betyder det då?

LP

Det betyder att man kan komma på idéer och man får förverkliga dem.

HL

Ja, bara så där rakt upp och ner. Är det så enkelt?

LP

Ja, det tycker jag.

HL

Ja, och jag står och tänker på det här att dela goda exempel också och ha möjlighet. Att ni har ert nätverk där ni kan få inspiration av varandra. Och det är jättekul att ni låter er inspireras också. För det har vi pratat mycket om i den här podden. Att hur får vi goda exempel att spridas till fler? Det är inte alltid så lätt. Så det här tycker jag också var kul att höra.

Du pratade ju om det här nätverket med glädje kände jag. Alltså hur viktigt det var och hur roligt ni verkar ha.

Så här ser det ju inte ut överallt i regionen. Vi brukar prata om hängrännorna och stuprören, du vet så här.

Om det inte fanns det här nätverket, den här samverkan och erfarenhetsutbytet och så vidare. Hur skulle världen se ut då för dig?

LP

Jag tror att man skulle känna sig ganska ensam ute på sin enhet. Och fundera mycket på, men vad pysslar de andra med då? Ja. Om det nu är saker man möter i sitt jobb som, ja men hur har andra det?

HL

Granevärn, hur bygger man ett nätverk utan att krångla till det?

AG

Ja man skapar förutsättningar och det har varit en viktig del för oss för att överhuvudtaget kunna kompetensförsörja att man ska vilja jobba som ganska många gånger ensam i sitt kompetensområde på hälsocentraler runt om i hela länet. Då behöver vi bygga nätverk. Och vi behöver skapa utrymme för fortbildning och gemensamma aktiviteter. Så att det tycker jag att vi ska ändå lite med stolthet titta tillbaka på att det har vi faktiskt gjort och det har vi hållit i under många år för olika yrkesgrupper.

HL

Men är det svårt att bygga nätverk egentligen?

LP

Men det måste finnas någon som vill hålla i det.

Det behöver finnas tid.

Det behöver finnas tid för planering. Man kanske vill träffas fysiskt någon gång även om det är långt att åka.

HL

Ja, men det säger ju chefen att det är okej. Får man fika?

LP
Ja, det är viktigt.

HL
Det är ju alla de där ingredienserna som kanske behövs. Var hittar du drivkraften då, Louisa?

LP

Det är nog min personlighet som är alltid framåt, uppåt. Nya saker. Jag kan inte låta bli.

HL

Är du tävlingsinriktad?

LP

Nej, jag behöver inte vinna. Men jag vill jobba. Jag vill själv utvecklas. Jag vill hitta nya arenor. Annars skulle jag bli jätteuttråkad.

HL

Göra skillnad, brukar man kunna säga ibland. Här har du en bra medarbetare, Anna. Eller de flesta är väl bra, men...

AG
Absolut.

Ja, men precis. Det får man ju vara lite stolt över.

HL
Hur är det med... Om du fick önska någonting så här... Det här skulle jag verkligen vilja få fart på. Som du går och tänker på ibland. Varför gör vi inte så här? Det här skulle jag verkligen vilja nypa tag i. Och försöka få ordning på.

LP

Ja, tänker du kring fysioterapeuterna inom primärvården.

Alldeles innan den här inspelningen så var jag på en nätverksträff för specialister i primärvården. Fysioterapeuter.

HL
Ett annat nätverk du är med i?

LP
Ja, precis. Men det är helt nytt. Det var första mötet. Och det sliter vi lite med inom vår kår. För det är ju inte något statligt reglerat. Våra specialisttjänster.

Och jag fick känslan av att det kan vara ganska enkelt inom typ på sjukhus. Sådan specialistvård. Att där finns det specialistfysioterapeuttjänster. Men det finns det inte i primärvården.

Så det är väl ett utvecklingsområde. Tänker jag.

HL

Säger du ja till det på en gång då, Granevärn?

AG

Det jag tänker på lite spontant är att Socialstyrelsen har ju ett uppdrag nu. Titta på hur primärvården bemannas av även andra yrkeskategorier än läkare. Så det är ju mycket möjligt att det i det arbetet kan komma något bra stödmaterial. För det här är en fråga som vi har brottats lite med. Och inte minst för att vi har en så stor geografi, många arbetsplatser och ganska enstaka tjänster. Och då har det väl varit lite svårt. Dels kan det vara svårt om vi bestämmer att vi vill ha den här specialistprofilen. Och att då kunna rekrytera det. Eller så att vi ska erbjuda utbildning till de här liksom... Utbildningstjänster.

Så mycket sådana diskussioner har varit. Och ska vi sätta någon nivå på att det är det här vi vill ha eller inte. Det har inte varit krav i hälsovalet. Men vad vill vi egentligen? Och vilka specialiseringar i så fall är aktuella? Så det får jag väl säga att det tyvärr är en fråga som har legat på bordet i väldigt många år. Där det inte har blivit någon riktig klarhet i hur vi ska gå framåt. Så det får vi väl utmana oss med kanske.

HL

Ja. Och nu är det första träffen i det här nätverket. Vad är det ni vill då? Är det i den här riktningen som Anna beskriver?

LP

Ja, att det kanske från arbetsgivarhåll kan vara mer uppstyrt. Och också belönas. Både i lönekuvertet naturligtvis då om man utbildar sig till specialist. Men också att man faktiskt får uppdrag som går i ton med det. Att man har en ökad kompetens och att man kanske kan handleda mer. Man kan framför allt handleda de som går utbildning till specialister. Att det finns lite tydligare linjer där. Ja, det tror jag skulle vara bra.

HL
Kan konsultera med kollegor?

LP
Ja, absolut. Och bidra på så vis till dem som inte har. Ja, och det gör man ju som specialist. Och om man har lång erfarenhet tänker jag. Så det är lite så man jobbar.

HL

Ja, ett utvecklingsområde brukar man kalla det. Spännande.

LP

Ja, ett intressant område som jag tror att vi vill komma vidare i.

HL

Primärvården är ju ändå det första man helst ska söka till.

LP

Ja, men primärvården är ju ”the shit” alltså.

Det är ju där man ska vara.

HL
Primärvården är ”the shit”. Det blir en bra rubrik på den här avsnittet.

LP

Jättebra.

HL

Vad härligt. Lovisa, vad intressant att höra om ditt jobb. Min föreställning om vad en fysioterapeut gör har breddats betydligt. Tack för det.

LP
Varsågod. Vad härligt.

HL
Jag ser, vi ska ta och prata lite grann om hur vi själva har det. Det brukar vi göra i den här podden och vi vill gärna att ni som lyssnar känner ett uns. Eller kanske mycket till och med lite inspiration. Att lyfta häcken från soffan lite oftare och kanske ut och röra på sig lite mer. Promenera, springa, gå, åka skidor eller vad man gör för någonting. Cykla. Kanske en sväng på gymmet och stärka upp de gamla musklerna som har legat i träda ett tag.

Vi kallar det vårt eget hälsosamtal. Jag glömde faktiskt att fråga dig, Granevärn, hur det var på Vasaloppet?

AG

Jag åkte inte Vasaloppet.

HL

Nej, det var därför det försvann.

AG
Ja precis.

HL
Jag var nästan säker på att du skulle åka Vasaloppet.

AG

Nej, jag har åkt nästan alla andra lopp. Jag har åkt långlopp nästan varje helg. Det är veckans långpass ihop med andra människor som älskar att åka skidor. Det är supertrevligt. Service längs vägen och alla är glada. Men nu i helgen är inte alla glada för sjumila har blivit inställt på grund av snöbrist.

HL

Åh nej! Var skulle det ha gått?

AG

Det skulle ha gått mellan Vindeln och Robertsfors.

HL

Men var det inte det jag läste att det har flyttat till Järpen?

AG
Nej. Var det ett annat lopp?

AG

Först så skulle det gå enligt den här ordinarie banan. Då ska man över två pucklar och sen så är det en liten bit till innan man har kört sina 76 kilometer. Men sen blev det flyttat till en liten varvbana på 10 kilometer. För att det var snöbrist. Och klockan 21 igår kväll (12 mars red anm) så kom domen. Ingen snö. Inställt då.

HL

Ja, vad tråkigt. Ja. Ja. Men då reser sig frågan, kommer du ändå att ge dig ut på en lång tur i helgen?

AG
Absolut.

Men jag får väl ta med mig att dricka själv.

HL
Ja, du får göra det.

HL

Ja, men vi vet, jag har ju hört dig så himla mycket prata om din stora passion, skidåkningen och att åka långa, långa lopp och så vidare. Och ibland får man intrycket att det är det ändå hon sysslar med nästan.

AG
Precis, på vintern.

Nej, men det är ju så mycket med allt runt omkring också. De här går ju på olika platser, man får se olika ställen, bo på något trevligt hotell eller någon stuga eller så, träffa människor. Det är lite samma människor som kommer på många av de här långloppen. Så det blir ju liksom att man hälsar och pratar lite, känner igen varandra.

HL
Ni blir lite tjenis så där.

AG
Ja, men precis. Så vi är väl en udda variant som gillar att stå på skidorna i många timmar.

HL

Ja, men hur stor del av den här upplevelsen som liksom landar utanför själva skidåkandet, det här du beskriver nu, att träffa ses och allt det där, får dig att må toppen?

AG

Ja, men det skulle jag säga gör ju en jätteskillnad mot om jag skulle bara ha stått och åkt själv de här timmarna. Så det är väl en stor liksom dragning till att få umgås med likasinnade.

HL
Ja, relationer.

AG

Precis. Och nu är det ju de här fina vårloppen kvar. Så jag hoppas att det kommer vara snö på de platserna.

HL

Jag tänkte just fråga om vi inte är inne i skiftet från skida till cykel. Och löpning. Det är väl lite så också. Ja, det börjar dra ihop sig ordentligt. Skifta lite. Ja.

AG

Hur går det med din cykel?

HL

Ja, men vet du vad? I fjol blev det ju ingen cyklat alls. Det har jag varit helt öppen med. Men i år har jag tänkt cykla. Jag ska i väg med mountainbiken på service. Det är något krångel med växlarna och jag kan inte med det där själv.

AG

Nej, det är tur det finns de som kan.

HL

Och jag tänkte vara lite smart och kuta i väg med det nu innan alla andra ska serva sina cyklar. Så att det är det ena och det andra är att landsvägshojjen den är peppad och i princip klar. Så fort det går ska jag börja krångla mig ut på biken igen.

AG
Så roligt.

HL
Ja, det känns jättebra. Därför att jag ska på badsemester och då vill man ju se fitt ut kände jag. Nej, jag skojar bara. Ja, man vill ju inte gömma sig i vassen.

AG
Nej. Det är ju tråkigt.

HL

Nej, jag skojar bara. Nej, men jag behöver komma i gång med det. Jag tränar mycket gym men jag tränar för lite kardio. Så det gäller att få lite balans på det där. Och hojning är ett skonsamt och bra sätt. Så får man lite frisk luft också. Det får man också. Det ska man komma ihåg. Lovisa, jag ser att du har lite skidutstyrsel på dig när du kommer in här.

LP

Det låter som att jag står här med skidorna.

HL
Lovisa kom in med skidorna på fötterna och vi var tvungen att be henne att lämna dem utanför. (skämt)

Nej, men du har ju en sådan här fischerjacka på dig om man får säga något varumärke. Det finns många andra märken ska vi väl säga då. Det blir lite som public service här. Så jag drog slutsatsen ganska snabbt att du är skidåkare.

LP
Ja.

HL
Åker du också långlopp som Anna håller på med och tävlar och grejer på?

LP

Nej, inte så mycket nu. Det har hänt kanske några enstaka gånger de senaste tio åren. Men inte så mycket långt. Men ibland får jag tryck när jag har mina egna barn. Om det är någon tävling då kan jag dra på.

Men då är det kortare.

HL
All right. Tävlar dina barn i skidor också eller?

LP
Ja, ett av dem.

HL
Ett av dem? Hur gammal är barnet?

LP

Han är snart femton.

HL

Snart femton. Det börjar närma sig då att bestämma sig. Ska jag satsa eller inte? Ja. Eller har det redan gjorts ett val?

LP

Ja, som det är nu, kör han.

HL
Spännande.

Jag ska inte fråga om han är duktig för det finns ju inget bra svar på det. Innan man är färdig någon gång där borta. När man lämnar in skidorna. Nu är jag klar med det här. Ja, men vad kul. Så är ni en skidåkarfamilj då?

LP

Alltså det är ju jag som har det med mig. Min man är ju en fotbollsmänniska. Men han har blivit skidåkare.

Vilket varit skönt.

HL
Ja, vad härligt. Hur ofta är du ute och rör på dig då? Som glad motionär eller tidigare aktiv?

LP

Jag kanske tränar fem dagar i veckan.

(Lång tystnad)

HL

Ni hör att jag blev tyst där. Det är ju ganska mycket egentligen. Varför tränar du så mycket tänkte jag på.

LP

Ja, för att må bra.

HL

Vad kul. Var är dina närmsta skidspår då?

LP

I Stugun där jag bor. Jag tar skidorna i handen och så går jag upp en liten stig genom skogen. Och så står jag på eljus-spåret.

HL

Så där? Ja. Vad skönt att bo så nära. Vad gör du på sommaren då? Är du löpare då?

LP

Ja, jag springer mycket. Men både rullskidor och cykling också.

HL

Vad kul. Och då har du ju egna erfarenheter. Om du backar bandet till när du var aktiv. Började du som barn då? Hur kom det sig? Var det dina föräldrar då?

LP

Ja, en skidåkande pappa. Sådan här riktig vasaloppsveteran.

Ja. Tävlade och höll på.

HL
Så det här att det kan finnas i familjen är liksom?

LP

Så är det inom längdskidåkning. För barn och ungdomar inom längdskidåkning. Det bygger ju på att man har intresserade föräldrar. Som släpar en till tävlingarna.

Och träningarna.

HL
Ja. Och ibland brukar jag umgås med tanken att jag hoppas att jag har fått med mig det till mina barn. Som har hållit på mycket med fotboll, mest fotboll. Att de, och när de får barn, att de också inser att det är himla viktigt att man i alla fall håller på med någon form av aktivitet utanför gamandet vid datorn eller klickandet i mobilen. När mår du som allra bäst då?

LP

Ja men det är ju efter ett träningspass. Är det inte det? Allt leder dit. Jag måste klämma in det här också så jag får liksom ro någon gång. Ja det är det.

HL

Ja vad härligt. gör du någonting annat för att må bra då? Utanför själva det fysiska? Läser, mediterar, promenerar.

LP

Läsning har jag har gjort väldigt lite. Jag är ju också engagerad som ledare inom skidorna så att det är mycket sådant.

HL

så det ger dig också någon form av kickback.

LP

Ja. Absolut.

Man kan komma hur dränerad som helst till en skidträning för barn och ungdomar och sen så åker man därifrån när det är klart och mår hur bra som helst.

HL

Ja och jag håller med. Jag har varit fotbollsledare i många år och jag känner igen mig. Det är oerhört häftigt när man åker därifrån och ser hur det faktiskt blev. Ja kul. Ja då tycker jag att vi ska ta och runda av det här eller ville vi höra något mer?

AG
Ja det ville vi.

Vi måste ju höra fortsättningen på det här med skidorna och äventyret när Märit skulle åka och hade haft med sig olika skidor. Det får du faktiskt lägga in en liten hänvisning till.

HL
Ja jag ska leta reda på det.

Det är ett par andra gäster vi har haft i den här podden där vi fick höra om skidfadäser. Ja. Du hade en liten...

LP

Ja men precis. Jag känner ju Märit sedan länge sedan jag flyttade till Stugun därför att hon är ju släkt med min man.

Och nu var det så att till det här Årefjällsloppet så skulle det ju vara stafettlag. Och hon var ju med i ett lag. Det var väl Svenstavik. Hon jobbade i då. De hade ett lag. Det var fyra personer i lagen. Men hon raggade upp mig till ett annat lag. Så vi åkte dit tillsammans. Och hade ju lastat in skidorna i bilen. Och som vi hörde att hon sa när vi kom fram så hade hon omaka skidor. Det gick ju inte att åka på. Nej. Nej. Så då sa jag till henne ja det enda alternativet är att du lånar mina skidor. För hon skulle åka första sträckan och jag skulle åka sista sträckan tror jag.

HL

Så ni hade en emellan där?

LP

Ja precis. Även om vi inte var i samma lag så skulle det ju finnas förutsättningar att vi skulle kunna dela det.

HL

Okej. Ja. Spännande anordning. Lite nervigt skulle jag känna.

LP

Då var jag tvungen att valla skidorna så att hon kunde åka på dem. För att jag kanske, ja men lite större, kanske lite bättre tryck så. Så de for ju i väg men det var ju en jobbig sträcka det där. Den var längre än vad de visste. Det var väldigt märkligt väder. Det tog väldigt lång tid. Och mitt lag var lite snabbare. Så när mitt lag liksom har stuckit i väg från den här växlingen så där står jag och väntar på Märit.

HL

Och du har inga skidor.

LP
Jag har inga skidor än.

Hon kommer ju till slut. Helt slut. Men jag skiter ju i henne. Jag ska bara ha mina skidor. Jag liksom hoppar ur tar de i händerna. Springer till den här bilen jag ska åka med till min växling då.

Tar av mig liksom överdrag och allt i bilen. Dricker lite grann så. Sen kommer vi fram till Ottsjö tror jag det var. Där jag skulle gå ut därifrån då. Ser världens bilkö ner på parkeringen. Jag sa bara stanna bilen. Jag ska ha skidorna. Och så springer jag ner till växlingen. Med skidorna i handen. Och precis när jag kommer fram. Lägger dem på backen. Får på mig dem. Då kommer hon som ska växla till mig. Så han precis.

HL

Vilken jäkla timing.

LP

Men sen var de ju inte så välvallade längre. Så jag fick slita ganska ont över det. Men det gick bra.

HL

Men vad fint ändå att låna ut dina skidor. Ångrar du dig då?

LP
Nej. Det hade jag gjort med alla.

HL
Det var ju schysst gjort. Mycket dramatik. Då hade du lite puls.

LP
Ja. Ja. Men det var kul. Det var roligt. Ja.

HL
Och en kul anekdot då. Kunna plocka fram lite då. Och nu. Brukar ni prata om det?

LP
Ja. Ja. Kul.

HL
Lovisa. Stort tack för att du kom hit idag.

LP
Ja tack. Ja.

HL
Och som sagt det är fredag den trettonde idag. När vi spelar in. Är du ni skrockfull?

AG

Nej. Då hade jag inte kört över isvägarna idag.

HL

Nej. Där hör man. Lovisa är du skrockfull?

LP
Nej. Inte ett dugg. Nej.

HL
Inte jag heller. Men ni som är det. Ni får väl vara det idag.

Känner jag. Tack till dig också Anna Granvärn för att du kom hit idag.

AG

Och tack Håkan.

HL

Och vi ska väl säga det att. Kanske många som saknar Anna Sjövalls ljuva stämma. Som brukar vara med. Hon är lite krasslig. Det är därför hon inte är här idag. Och vi har önskat henne krya på dig.

AG

Vi håller alla tummar. För hon ska ju springa maraton.

HL

Ja just det. Det är inte så långt bort. Nej. Så nu håller vi tummarna. Toppen. Ha det bra hörni.