82 - Kloka kliniska val

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• Anna Granevärn - Hälso- och sjukvårdsdirektör
• Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• Håkan Fureman - Regionöverläkare
• Håkan Lundqvist - Programledare

Håkan

Då är vi tillbaka i den här podden. Anna Sjövall, hej.

Anna S

Hej! Läget är bra.

Håkan

Anna Granevärn är inte här idag.

Anna S

Nej, hon är sjuk.

Håkan

Hon har blivit lite krasslig.

Anna S

Då är det kanske bra att hon håller sig härifrån.

Håkan

Ja, henne vill vi inte ha hit. Vi vill inte få med baciller eller något virus på oss. Det är tillräckligt mycket sådant i samhället just nu, och det snurrar runt en del. Det belastar sjukvården mellan varven. Det är bra att vården finns så man kan få råd om hur man kan hjälpa sig själv och även få hjälp om man behöver det. Vi ska också säga goddag till dagens gäst – du ska få presentera dig själv.

Håkan F

Tack! Kul att vara här! Ja, Håkan Fureman heter jag, och jag jobbar som regionöverläkare och jobbar även kliniskt. Jag har ett förflutet som medicinläkare sedan 25 år på medicinkliniken, och sedan ett år tillbaka är jag en del av uppdraget som regionöverläkare med ansvar för ledningsfrågor, samverkan och liknande.

Håkan

Men du jobbar också kliniskt. Det betyder att du är i patientmöten, eller hur?

Håkan F

Precis, jag är en "pyjamas-doktor" och har två dagar i veckan med patienter.

Håkan

Jag har aldrig hört talas om det uttrycket.

Håkan F

Ja, man tar på sig regionens pyjamas och träffar patienter.

Håkan

Är det där ett slags fikonspråk som finns inom branschen?

Håkan F

Ja, kollegialt. Alla kanske inte uppskattar det uttrycket.

Håkan

Ja, jag förstår.

Håkan F

Men det är faktiskt skönt. Man behöver inte fundera på vad man ska ha på sig på morgonen, särskilt om man cyklar långt. Alla ser likadana ut, med olika skyltar som visar ens profession. Det är också bra för hygienen, då det är kortärmat i stället för långa ärmar.

Håkan

Hur är det att kombinera båda rollerna?

Håkan F

Det är en nödvändighet. Jag tycker om att vara doktor och ha patienter, att bara sitta på möten skulle inte fungera för mig. Jag tycker det är en perfekt mix och att mitt jobb är att bygga broar mellan dessa två världar. Det handlar om att vi ser båda sidor och kommunicerar från verksamheten till ledningen och tvärtom, så att vi arbetar mot samma syfte.

Håkan

Ja, det låter klokt att kunna stå med ena foten där och den andra där.

Håkan F

Ja, jag tror att det är nödvändigt för att bygga förtroende bland medarbetare och verksamhetsledare. När det fungerar är det en bra tanke.

Håkan

Vi ska prata om ett ämne vi snuddat vid i andra avsnitt men inte riktigt gått på djupet med – kloka kliniska val. Vad är det för något?

Håkan F

Ja, kloka kliniska val är ett koncept som togs fram i USA för tolv år sedan, av en allmänläkare som startade en kampanj för att göra kloka kliniska val. I Sverige har Svenska Läkaresällskapet arbetat med detta och publicerade en rapport nyligen. Det handlar inte om besparingar utan om att skapa värde för patienten. Man ska göra en avvägning om vad som verkligen behövs och vad som gör nytta i den specifika situationen.

Håkan

Jag läste lite på Läkaresällskapets sida och såg att minst 20 % av sjukvårdens resurser går till spillo på grund av för många provtagningar och tester. Hur kommer man fram till vad som är kloka kliniska val?

Håkan F

Det bygger på en vetenskaplig grund och erfarenhet. Patienter kommer inte med färdiga diagnoser utan med symptom, och vi måste lyssna på dem, förstå deras sociala situation och göra en individuell bedömning om vad som är rimligt och rätt i deras fall.

Håkan

Det låter som en utmaning att göra rätt avvägning.

Håkan F

Ja, det kräver en balans mellan vetenskap, erfarenhet och lyhördhet för patientens situation.

Håkan

Anna, du har själv arbetat med det här begreppet.

Anna S

Det är ett begrepp som diskuteras, men jag står inte helt i boxen med alla riktlinjer som vi har i vården. När man ofta säger att "har du en patient med de här symtomen ska du ta de här proverna eller göra de här utredningarna", så funderar jag på hur det är och tänker på personcentrerad vård, att vi ska se individen. Det är lite det jag gör. Jag klurar mycket på hur det hänger ihop och hur man ska få det att stämma.

Håkan F

Jag ser att riktlinjer inte är något bekymmer för alla.
Ibland fokuserar vi på riktlinjer när något går fel i vården och säger att det är brist på riktlinjer som gjorde att det blev så.

Håkan

Det gick fel, och då behöver vi nya riktlinjer.

Håkan F

Så är det inte alltid.
Ju mer erfaren man blir, desto mer vågar man släppa sargen och göra egna värderingar. Man lyssnar in och vet vilka riktlinjer som finns, men alla patienter är unika och varje situation är unik.

Man måste hitta en individualiserad linje inom riktlinjerna – som att laga en viss rätt med en receptbok, men ibland behöver man improvisera.

Man måste individualisera utifrån patientens symptom och situation. Svenska Läkaresällskapets rapport beskriver detta fint. I den bästa av världar kombinerar man vetenskaplig kunskap och evidens med personlig erfarenhet och patientens perspektiv. Om dessa tre aspekter överlappar har man nått kärnan av evidensbaserad vård.

Håkan

Det låter som en erfaren Michelin-kock – man måste ha mycket erfarenhet i botten.

Håkan F

Ja, det är verkligen ett lärlingsjobb. När man får sin läkarexamen börjar man egentligen som lärling och bygger upp erfarenhet över tid. I kloka kliniska val ingår att ta hjälp av

kollegor.

Även som erfaren läkare kan man ibland behöva reflektera och diskutera med kollegor. Mycket handlar om bedömningar – AI kan inte göra detta jobb. Vi ser inte att det kommer heller. Det kräver att man läser av känslor, kommunicerar med patienten och tolkar deras behov.

I vissa fall, som vid hjärtinfarkt, är det raka rutiner som gäller.

Men många gånger handlar symtomen kanske inte om en sjukdom utan om dåligt välmående, och då är det en utmaning att tolka om symtomen är en allvarlig sjukdom eller stress. Det finns inte riktlinjer för allt, utan man måste värdera och väga in patientens synpunkter.

Håkan

Det handlar om människor med olika bakgrunder som söker sig till sjukvården.

Håkan F

Verkligen.

Håkan

Jag läste Läkaresällskapets rapport. Ni som lyssnar kan också läsa den – den är inte så omfattande men ganska bra. Som patient behöver man förstå att man kan ta ett större eget ansvar, något vi pratar mycket om i podden. Att ta ansvar för sin hälsa och att ställa frågor till läkaren. Fyra frågor rekommenderas på deras sida: Behöver jag åtgärden? Finns det alternativ? Vilka är riskerna? Vad händer om jag inte gör något? Som patient är man kanske inte van vid att ställa dessa frågor.

Håkan F

Men många gånger tangerar vi dessa diskussioner med patienterna.

Håkan

Man kan resonera kring det?

Håkan F

Ja, en del vill absolut göra allt medan andra är lite mer avvaktande. Det är viktigt att ifrågasätta men också att inte sluta med viktiga utredningar, för bakom kan det finnas allvarliga sjukdomar. Det är en svår avvägning.

Håkan

Och alla kanske inte känner att de orkar med fler undersökningar. Man vill ibland bara ha lugn och ro i stället för fler prover och transporter till sjukhuset.

Håkan F

Ja, och man vill som patient ofta ha ett gott råd. Man vill veta: "Det här vet vi idag, och det här vet vi inte. Vill du gå vidare med detta?" Det är viktigt att ha den diskussionen. I slutändan vill man ha ett gott råd och en rekommendation från läkaren. All vård vi erbjuder är frivillig, så man tar beslut tillsammans.

Håkan

Ja, det är bra att man inte tvingas.

Håkan F

Precis.

Håkan

Vad tänker du om att detta arbetssätt kan införas bredare i vården?

Anna S

Jag kanske inte är rätt person att svara på det.

Anna S

Jag tänker göra det enkelt för mig. När man hör om det här och pratar om det så tänker jag mycket på personcentrerad vård. Jag tänker på relationer, att man har en relation med den man möter. Det kan vara läkaren, sköterskan eller fysioterapeuten, eller hur? För mig handlar det mycket om relationer, att man vågar ha en dialog och prata med den man har framför sig. Lyssna in. Du kanske känner personen genom kontinuitet. Att träffa samma läkare fler gånger – då vet du hur den personen är. Det handlar mycket om det, liksom.

Håkan F

Jag håller verkligen med dig där. Det du nämner tycker jag är två väldigt centrala områden i det här, vilket ju är det vi fokuserar på i omställningen mot nära vård. Och det är kontinuitet, alltså att man träffar samma vårdpersonal upprepade gånger.

Det tror jag är otroligt centralt. Om det är något jag skulle säga att vi behöver fokusera på framåt, så är det att förbättra kontinuiteten.

Att man har samma vårdkontakt som lär sig, lyssnar och skapar trygghet.

Då är det lättare att fatta dessa beslut i stället för att skynda vidare.
Personcentrerad vård bygger på kontinuitet.
Man lär känna varandra och blir trygg som patient.
Kontinuitet är en grundförutsättning.
Kloka kliniska val innebär också att man kan vaska fram åtgärder som är olämpliga och som hängt kvar av gammal vana. Man kan sluta göra saker som egentligen inte bör göras längre. Det är en del av kloka kliniska val att sluta med sådant som inte är nödvändigt.

Håkan

Har du exempel?

Håkan F

Ja, till exempel när man kommer till sjukhuset och sätter en kateter i urinvägarna – det ska man inte göra i första hand eftersom det ökar risken för urinvägsinfektioner, den vanligaste vårdskadan i sjukvården.
Ibland sätter man en kateter för att patienten har svårt att gå på toaletten, men det kan bli en björntjänst.
Man kan ge patienten en urinvägsinfektion.
Eller att man ger blodtransfusioner i onödan när blodvärdet inte är så lågt.
Det finns många sådana exempel.
I vissa delar av läkarskrået har man identifierat och försöker ta bort sådana onödiga åtgärder från vården helt enkelt. Tidigare tittade man ofta i knäleden med artroskopi, men man har nu sett att det inte är lika värdeskapande.
Detta är en del av kloka kliniska val. Samtidigt är det viktigt att välja rätt vård för individen.
Kontinuitet och personcentrerad vård är det vi är på väg mot. Jag ser det som en kompletterande syn på sjukvårdssystemet, som är vettig och rimlig. Jag tycker inte det står i motsatsförhållande till kunskapsstyrning eller riktlinjer. Det handlar om klinisk erfarenhet, kollegial samverkan och kloka kliniska val.

Håkan

Du har ju varit läkare i många år. Hur för du över detta tänkesätt till dina yngre kollegor?

Håkan F

Jag tror att man försöker smyga in det redan i utbildningen. Men det är ett lärlingsyrke. På akuten ska man våga fråga kollegor om man är osäker, och vi har ett klimat där det är tillåtet. Ju mer oerfaren man är, desto mer stöd kanske man behöver, och i vissa fall kanske man gör fler utredningar för att vara säker. Men vi kan minska onödiga undersökningar om man diskuterar med en mer erfaren kollega.

Håkan

Så ett prestigelöst arbetssätt är viktigt?

Håkan F

Ja, absolut. Att bygga den erfarenheten och prata om det vi gör. På akuten är det större risk för många undersökningar eftersom situationen är stressad. Det kan leda till fragmentisering där flera kliniker fokuserar på olika saker utan att se helheten. Då blir det viktigt att ha en ordinarie läkare, som en distriktsläkare, som kan väga av helheten och konsultera specialister vid behov.

Vi har ett klimat där kontinuitet är viktigt, och om man åker in på akuten finns en större risk att genomgå många akuta undersökningar eftersom situationen är stressad. Symtombilden kan då framstå som mer dramatisk än om man söker för liknande besvär på sin vårdcentral.

Behöver man verkligen akutsjukvård så är det naturligtvis rätt, men ibland kan vårdsituationen fragmenteras när patienten hänvisas mellan olika specialiserade kliniker.

Detta skapar en risk för fragmentisering, där olika kliniker hanterar enskilda problem i stället för att se hela bilden. Det kan då vara klokt att ha en ordinarie läkare, ofta en erfaren distriktsläkare, som är expert på att väga olika symtom och vid behov konsultera specialister.

Håkan

Vi är inne i en kulturförändring som pågått ett tag. Hur ska jag som patient tänka kring detta? Vi börjar ju ofta med att googla och undersöka vår egen hälsa, med förväntningar om att sjukvården ska utreda alla problem. Många av oss är kvar i det gamla synsättet, medan förändringen är på väg.

Håkan F

Jag tycker att det bästa är att vara så öppen som möjligt. Om en patient kommer vill man ha en tydlig bild av symtomen: när de började, hur de utvecklats, och om det finns tidigare sjukdomar. En ofiltrerad beskrivning gör att vårdpersonalen kan göra en korrekt bedömning.

Det är alltid en säkerhetsfråga att inte bestämma sig för en diagnos för tidigt, utan hålla en öppen syn i början.

För patienten handlar det om att vara lyhörd för sin kropp och ge en så bra sjukhistoria som möjligt. Därefter kan vårdpersonalen hjälpa till att tolka och avgöra om och när en utredning behövs.

Håkan

Som patient handlar det om att ställa sig själv frågor och tänka efter, snarare än att direkt kasta sig över Google. Det är så lätt att hitta information idag att vi ofta gör det.

Anna S

Media driver ofta på det också.

Håkan

Ja, det gör de, och det säljer och genererar klick.
Men ni kan leverera egna budskap från sjukvårdens håll.
Även om sjukvården idag känns underfinansierad finns det sätt att effektivisera användningen av medel, även om vi kanske inte vill använda ordet ”spara.”

Håkan F

Absolut, Tobias Alvén, tidigare ordförande för Svenska Läkaresällskapet, sa det bra: vård efter behov ska värnas, och vägen dit går genom kloka kliniska val, inte genom besparingar. När vi köper något privat vill vi ha kostnadseffektiva lösningar, och samma logik kan gälla för sjukvården.

Håkan

Jag har en snöslunga som aldrig används, vilket inte var ett klokt köp. Samma sak kan gälla för vården.

Håkan F

Precis. Vi har ett fantastiskt sjukvårdssystem som kan erbjuda mycket kostsamma behandlingar där det verkligen behövs. Men ibland måste man överväga om vi kan uppnå samma nytta för patienten med en mindre kostsam åtgärd. Det handlar om kostnadsmedvetenhet – vi betalar alla på skattsedeln, och om vi använder resurser onödigt kan det leda till otillräckliga resurser där de verkligen behövs. Patienter har rätt till vård de behöver, men vi måste minska på vård som inte gagnar dem.

Håkan

Det handlar om att göra kloka val.

Håkan F

Exakt, att alltid fråga sig om en åtgärd är nödvändig, om det finns en mindre kostsam eller mindre riskfylld alternativ, och om vi gör det bästa möjliga valet med de resurser vi har.

Håkan

Vi är vana vid att få frågan på apotek om samma preparat fast ett annat märke går bra, och oftast svarar vi ja.

Håkan F

Ja, och ibland möter vi skepsis, men det är en kostnadsfråga som handlar om att hantera vår gemensamma börs. Det gäller att göra kostnadseffektiva val utan att snåla där det verkligen behövs.

Håkan

Jag tänker på beteendet vi lär oss – frågan på apotek har pågått länge. Vi vänjer oss vid att ta ställning som patienter och kanske inte insisterar på ett specifikt varumärke om det finns ett likvärdigt alternativ.

Håkan F

Precis, och rapporten nämner även vikten av att undvika onödig antibiotikaförskrivning. I Sverige har vi en av världens lägsta nivåer av antibiotikaförskrivning, och många förstår nu att antibiotika inte hjälper vid luftvägsinfektioner orsakade av virus.

Det där det har man ju jobbat med här och det är liksom ett klokt kliniskt val. Vi ska inte skriva ut antibiotika om det inte är till nytta för patienter, de får problem med biverkningar och det har liksom blivit en ny sanning. Och det är liksom det här konceptet som har utvidgats. Som med kloka kliniska val kan man säga syftar till.

Håkan

För att vi levde ju i kanske 30 år eller 40 eller något i tron att penicillin hjälpte mot precis allting och därför skrevs det ut ganska hejdlöst då. Sen har det hänt någonting såklart, och det där handlar egentligen om folkbildning, tänker jag. Att man folkbildar allmänheten ständigt och upprepar den här folkbildningen gång på gång på gång tills det faktiskt sitter i hjärnbarken hos oss som söker oss till sjukvården mellan varven.

Håkan F

En liten kulturförändring där man lär sig dels att tolka sina egna symptom i viss mån. Man kan prata med en erfaren släkting. Förut så pratade man med farmor eller när man är med visste en kulturförändring i samhället så visst är det så.

Håkan

Och det här med risker är ju lite intressant, att vi kanske inte förstår. Vi som är patienter liksom. Vad är det för risker jag utsätter mig för om jag kommer fram till att få en massa alla olika tester?

Håkan F

Det är ju precis det.
Det är att det är ett problem med att man driver upp sjukvårdskonsumtionen för att man ställer fler diagnoser.
Är man raljerande kan man säga så här: ”ge mig en människa, jag ska ge dig en patient.”

I princip ingen är frisk, men det är otillräckligt undersökt.
Det där kan man skämta om, men det här är en sanning.
Åker man in så hittar man ett antal bifynd.
Jag har varit med om patienter som har sökt med akut oklara symptom och spridda symptom och fått en privat försäkring och i princip röntgat hela kroppen och tagit alla prover.
Och sen så har jag fått en uppföljning av ett antal bifynd som absolut inte hade med saken att göra och då är man inne i en utredning som skapar oro och kanske diagnostiska undersökningar som kan vara riskabla.
Kanske utmynnar i en operation som kan vara komplikation av demens.
Så det där är baksidan av att ställa onödiga diagnoser.

Håkan

Vad innebär egentligen lågvärdig vård?

Håkan F

Lågvärdig vård är åtgärder som inte ger patienten nytta eller där risken är större än nyttan. Till exempel kan en operation behöva vägas noga – om man kommer att uppnå tillräcklig hälsa genom den för att motivera risken med en kirurgisk åtgärd. I många fall vill man att kliniken ska göra den värderingen, men även patientens uppfattning kan väga in i beslutet om man har en öppen diskussion.

Håkan

Så det är samtalet som är centralt – att läkaren och patienten kan ha en dialog om symtom, livssituation och behandlingsalternativ.

Håkan F

Oftast är diagnoserna tydliga och behandlingen självklar, och då kan vårdgivaren ge en stark rekommendation. Men i mer tveksamma fall kan man överlåta till patienten att reflektera. Särskilt när det gäller symtomlindrande åtgärder måste patienten vara beredd att väga riskerna mot den förväntade vinsten.

Håkan

Ibland går det kanske inte att garantera vinsten, och som patient kan man behöva fundera hemma. Man måste vara beredd att ta en risk, även om knäet, till exempel, kanske inte blir bättre.

Håkan F

Som vårdgivare vill vi inte lämna patienten ensam i besluten. Vi baserar rekommendationen på evidens och erfarenhet. Men det blir lättare för patienten att känna sig trygg om det finns en uppbyggd relation.

Håkan

Och evidensen ska finnas.

Håkan F

Ja, precis. Man ger en rekommendation baserad på evidens. Men om patienten och vårdgivaren har en långvarig relation blir det enklare för patienten att lita på bedömningen.

Vi kan också se variationer i praxis mellan kliniker, beroende på tradition och etablerade arbetssätt. Att identifiera sådana skillnader kan hjälpa oss att ifrågasätta om vissa åtgärder verkligen är nödvändiga.

Här ska det in
Här är den rättstavade och redigerade texten:

---

Håkan

Och då är det viktigt att ifrågasätta sin egen verksamhet. Är det här verkligen nödvändigt? Ja, om jag kokar ner det lite.

Håkan F

Enkelt, men absolut.

Håkan

För det är något man går och grunnar på hela dagarna, oavsett vilket jobb eller uppdrag man har. Eller vad säger du, Sjöwall?

Anna S

Ja, men om...

Håkan

Är det verkligen nödvändigt? Måste vi verkligen göra det på det sättet? Vi pratar ju mycket om ständiga förbättringar. Och det är väl det som driver oss hela tiden – att med kloka kliniska val eller andra saker vi gör, också ifrågasätta varför vi gör det här. Varför gör vi det på det här sättet? Att ha en dialog på alla nivåer och att professionen själv är med i den. Vi som har sakkunskapen om något är med och diskuterar, så att vi får alla perspektiv. Jag tänker att man aldrig ska sluta ifrågasätta och diskutera.

Håkan

I förra avsnittet när Sara var här pratade hon om vikten av att hitta sitt "varför". Kanske är "varför?" den bästa frågan man kan ställa ibland. Varför gör vi så?

Håkan F

Ofta ligger svaret bakåt i tiden.

Håkan

Spännande! Kloka kliniska val är ju bara en liten ingrediens av allt omställningsarbete som faktiskt pågår. Om du tittar på horisonten där borta, Håkan, om du får spekulera lite, tror du att kloka kliniska val kommer att bli något som sitter i väggarna?

Håkan F

På sätt och vis gör vi redan det här. Jag tror att vi har kommit längre i den här frågan än många andra länder, som till exempel USA, där man kan köpa en helkropps-MR och alla möjliga prover, om man har råd. Men här har vi ett fokus på kloka kliniska val som en del av ett ständigt förändringsarbete. Det är viktigt att detta drivs från professionen – något som Svenska Läkaresällskapet är tydliga med. Det ska komma från grunden, organiskt inom verksamheten. Alla som jobbar i sjukvården brinner för att göra mesta möjliga nytta, och man förstår att resurser är begränsade. Man kan inte kommendera det uppifrån, utan det måste komma från de kliniskt verksamma, som gör detta vid varje patientmöte.

Håkan

Det blir ett arbetssätt.

Håkan F

Ja, precis – ett arbetssätt som lever i verksamheten. Att hela tiden ha med sig perspektivet i varje möte och också på strukturell nivå. Att fråga sig varför vi gör så här när någon annan gör annorlunda, att jobba mer strukturerat och undvika åtgärder som kanske görs för ofta eller utan att vara nödvändiga.

Håkan

Ingen har ju påstått att bedriva sjukvård är en enkel sak. Den är komplex, det vet vi alla.

Intressant! Och ännu intressantare är det att vi har fler Håkan än Annor i studion idag. Det känns spännande.

Anna S

Ja, viktigt att vara med.

Håkan

Vi vet ju att en ohälsosam livsstil kan göra att man blir lite krasslig och söker sig till sjukvården. Det pratar vi om i varje podd. Förra gången pratade vi om hur man ska komma i gång om man känner att man behöver det. Hur brukar du tänka? Jag har sällan sett en läkare som inte är i bra form, om jag får säga så. Jag funderade på det igår. De flesta läkare jag ser verkar vara i bra form.

Håkan F

Jo, det stämmer nog. Om man jobbar inom hälso- och sjukvården blir det nästan en livsnödvändighet att träna för att må bra. För mig är det nödvändigt, som att äta mat, annars mår jag inte bra. Jag började träna ordentligt för 15 år sedan och märkte tydligt att jag mår mycket bättre. För mig handlar det inte om att förlänga livet eller undvika sjukdom utan om att må bra varje dag.

Håkan

Vi pratade om det här med tandborstning också.

Anna S

Ja, precis. En person sa till mig att man kan tänka på träning som tandborstning. Det är något man gör för att få in en vana och för att det är bra. Det måste inte vara roligt varje gång. Jag kanske låter som att jag tycker det är kul att springa, men det gör jag inte varje gång.

Håkan

Men efteråt?

Anna S

Ja, jag tränade igår och det var inte kul.

Håkan

Men hur kände du efteråt?

Anna S

Jag mår jättebra efteråt, och jag vet att jag behöver det.

Håkan

Jag pratade ofta i radion när jag var där, men jag vet inte om du kommer ihåg henne. Susanne Lanefeldt var en av 80-talets ikoner när det gäller välbefinnande och träning. Hon var verkligen en ambassadör för att människor skulle röra på sig. Du kanske kommer ihåg hennes gympaprogram – hon var väldigt bra. Hon brukade säga att det tar runt 3–4 veckor innan en ny vana sätter sig, ibland längre. Man behöver liksom hålla ut lite grann. För rätt vad det är, så vänder det från att göra lite ont när man är på gymmet, springer eller åker skidor, till att man faktiskt känner det där välbefinnandet – endorfinerna eller vad det nu är. Man känner att man mår bra. Så rådet för idag är att hålla ut och inte ge upp när man börjar.

Håkan F

Absolut, det tar ju tid. Även något så enkelt som vardagsmotion, som att promenera till jobbet, kan man försöka få till. De flesta kan få till en halvtimmes promenad om dagen i någon form. Men om man av olika skäl inte mår bra kan det vara svårt att hitta tiden, och då blir tröskeln hög. Jag tror att många har stressrelaterade besvär, sömnsvårigheter och annat. Att börja i liten skala och hålla i det är viktigt, för då ökar det successivt. Många rivstartar för hårt med för ambitiösa mål, vilket kan leda till bakslag.

Håkan

I slutet av milen på 40 minuter…

Håkan F

Precis, för den rörelse som blir av är den bästa. Man får hitta något som passar en själv. Att komma ut och röra sig är medicin för själen, om inte annat. Och för kroppen.

Håkan

Och det är också ett klokt val.

Håkan F

Ja, verkligen ett klokt livsval på individnivå.

Håkan

Jag såg att du var på väg att gå i gång lite där.

Anna S

Jaså?

Håkan

Och jag tänkte ta upp det idag.

Men det var jättekul att ha dig här, Håkan, och det finns säkert fler tillfällen då vi kan få träffa dig i podden framöver, och då är du hjärtligt välkommen.

Håkan F

Tack! Trevligt att vara här och prata om kloka kliniska val. Det är verkligen ett viktigt koncept, som jag hoppas att vi kan hålla i och hålla ut med, för det är viktigt att vi gör vettiga saker i sjukvården.

Håkan

Och då hör du av dig till Anna Sjövall om du har något nytt att komma med, eller om det har skett någon utveckling sen sist. Så bokar vi in det. Tack! Tack också till dig, Anna Sjövall. Tack! Och ingen som frågar hur jag tränar nuförtiden?

Anna S

Oj, förlåt, missade det. Jag skrev det faktiskt.

Håkan

Jag försökte gå in på det… eller fråga om det.

Anna S

Jag är bäst. Hur går det med din träning?

Håkan

Det går bra faktiskt. Jag håller i, och har gjort det i flera år, så det känns bra. Jag längtar lite till skidåkning så jag får mer cardio än bara gym. Har aldrig sagt det förut, men det är alltid skönt att ha något att längta till.

Anna S

Absolut! Jag längtar till snön, men inte till skidåkning.

Håkan

Där är vi lite olika. Vi har det så bra här nere tills vi hörs nästa gång.

Håkan F

Tack!