40 - Vården behöver planeras med medarbetarna

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• HW - Henrik Wahlström - Utvecklingsstrateg
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Då är det dags igen för en ett avsnitt utav den här podcasten från Region Jämtland Härjedalen och särskilt välkommen till dig. Henrik Wahlström.

HW: Tack!

HL: Du har stått lite högt upp på vår önskelista en tid och nu är du här, berätta vem du är och vad du gör

HW: Jag är från i vården så då presenterar man sig alltid som en diagnos och min diagnos är sjuksköterska. Nu är jag utvecklingsstrateg hos Anna Granevärn i sjukvårdsledningen.

HL: hur länge har du hållit på med det.

HW: Det är väl bara ett halvår, men jag har jobbat här i 5 år.

HL: Anna Sjövall är också här hej på dig också. Verksamhetsutvecklare.

och webbtidboksansvarig har vi upprepat några gånger i den här podden.

AS: Det vill jag kanske inte ta på mig.

HL: Men jag kände att det var dags att du fick ta på dig den hatten.

HL: Men du har haft mycket med webbtidbok att göra?

AS: Jag tidigare, inte så mycket nu längre.

HL: Rullar det på av sig själv nu eller?

AS: Delvis börjar man hitta arbetssätt och annat internt, det är ett steg framåt i alla fall pandemin bidrog till det steget., Sen gäller det att hitta hur vi ska fortsätta när vi inte behöver boka vaccinationer längre.

HL: Förstår, det kanske vi pratar mer om i den här showen framöver.

Anna Granevärn hej hej, hur är läget med dig?

AG: Det är bra!

HL: ja, vi ska börja med att prata lite folkhälsa tänkte jag och hur vi har det på träningsfronten. Och där brukar vi uppehålla oss. Du har ju varit på träningsläger Anna Granevärn.

AG: Ja, men det stämmer. Jag har varit på träningsläger och sen har jag kört ett seedningslopp också så jag är jättelycklig.

HL: Vann du?

AG: Nej, men jag hade kul nu vet vi ju inte resultatet av vad det blir i tidtabellerna men det var i alla fall en helt fantastisk dag med sol och vackert väder. Väldigt kallt också!
Man fick använda alla sina värmesystem.

HL: Anna Sjövall, hur har du haft det? Senaste tiden på träningsfronten?

AS: Ja, men bra. Jag tycker att det har gått bra med löpningen, jag hoppade faktiskt långpasset i igår för det var lite väl kallt ute. Det var ett klokt beslut av mig och inte ge mig ut och springa då.

HL: Ja, men alltså det är alltid kloka beslut när man avstår på grund av någonting, skada eller kyla, men det kanske inte är så nyttigt att springa och andas i 16–17 minusgrader. Men, du har ingen sådan här värmeväxlare som man kan ha? Dom är jättebra man får tillbaka 9 plusgrader på inandningsluften. Så då kan man vara ute där i 17 minus.

Det där tar du i senare i veckan. Det blir 2 långpass.

AS: Jag tror inte det är någon fara att jag tappar något på det.

HL: Henrik tränar du?

HW: Jag har donerat mina skidkilometer till Anna Granevärn, det får vara bra så tänker jag, och då får jag väl donera mina löpsteg till Sjövall.

HL: Men någonting gör du väl.

HW: ja, men promenerar gör man väl.

Där jag bor så finns det ett ganska högt berg som de här damerna skulle tycka var fantastiskt att löpträna på för det är väldigt brant.

HL: Ja då får du bjuda dem där dit där du bor.

HW: Jag får göra det till det där berget.

HL: Ja, vi vet ju att du Granevärn, gillar ju det där med berg och klättring och löpning uppför med stavar och annat.

HL: Ska vi ta och börja prata lite grann om läget på regionen (Region JH) och hur ni har det.
Henrik, du är då utvecklingsstrateg och du jobbar väldigt nära sjukhusledningen. Vad skulle du säga liksom är din huvudsyssla? Vad är det som du primärt tittar på?

HW: Det går inte att svara på. Jag gör väl det mesta och nu har jag en titel som ändå säger lite vad jag jobbar med, men annars så brukar jag nämna mig som allt i allo.
Jag gör ganska många olika saker tror jag.

HL: Anna nickar gillande.

AG: ja, men precis det är ju en väldigt stor variation på dom ärenden och processer och annat som vi behöver gå igenom och det har ju varit ett ganska långt arbete, tänker jag. Under dom här månaderna bara i att sortera i vad, vad är det vi ska jobba med i ledningen för processer? Hur ska det se ut hur det är flödena, vilka delar behöver beredas innan? Vem gör det? så att det är mycket sådana arbetsuppgifter som nu inledningsvis har legat hos Henrik. Men det är ju också många delar där vi behöver titta strategiskt på utvecklingen, blicka mer framåt och förstå lite hur stakar vi ut vägen vidare och där behöver ju Henrik successivt kunna lägga mer av sin tid också när vi har fått ordning på våra interna processer.

HL: Ja, här kommer det lite arbetsorder på löpande band.

AG: Så är det också kopplingen som vi vill få till gentemot verksamheten, att det som vi vet också finns ett intresse av i våra verksamheter. Att här har vi en specialkunskap, en specialistkunskap i det här. Nu ska det fattas ett beslut i regionen om det här, då vill man ju från verksamheterna vara med.
Vi kanske inte har tagit med historisk, hur ska vi göra så att man får vara med och att vi utnyttjar den kompetensen som vi faktiskt har i regionen på ett annat sätt?

HL: Det är ordet hängränna som dyker upp i mitt huvud.

HW: Jag tycker mest att det är mossa i den och jag skulle vilja hitta ett annat ord.

HL: Det är många som slänger sig med det uttrycket, men om jag förstår rätt försöka hitta mer samverkan så att man kommer framåt

HW: Det är det man behöver göra. Samarbeten i sidled.

HL: Samarbeten i sidled låter ju mycket bättre än hängrännor ja

HW: Men grejen är att hängrännorna lutar ju alltid lite eller annars så blir det ju mossa i dem. Om den lutar lite så är det ju alltid något som ligger först där. Det rinner inte till och så växer det ju mossa där ibland och alltså kan behöva rensas mellan varven.

HL: Det lät ju hårt.
Men så är det. Ibland måste man ju pyssla på med det. Vi har ju pratat rätt mycket om när vi startade den här podden så handlade det väldigt mycket om den digitala omställningen, till att börja använda de verktyg som faktiskt redan finns och att kanske inlemma nya verktyg.

HL: Hur ser du på digitalisering är det en typ av verksamhetsutveckling?

HW: Om det är ett digitalt verktyg eller ett analogt verktyg är kanske inte så viktigt, men det handlar ju om att komma till det här. Att digitaliseringen är det vardagliga, alltså. Jag är ju inte lastgammal, 40.

HL: Ja, det är inte så gammal.

HW: Nej, men när jag började på sjukhus då hade vi ju inte datajournal. Vi hade pappersformat på alla våra patienter och vi hade personer som sprang ner i arkivet och hämtade journalblad. Det är inte så länge sen och jag brukar, när man pratar med äldre sjuksköterskor ta upp det här, Kardex, säger man kardex får gamla sjuksköterskor något drömskt i blicken för det var något slags analogt system som var väldigt enkelt.

Simpel journalföring jämfört med idag. Bara att gå från Kardex till att dokumentera på ett annat sätt och sen gå vidare till att ta det i IT -miljö på ett eller annat sätt till att vi kanske nu då eller som vi faktiskt har i Nova(system) då vi har journalen i fickan på ett annat sätt än vad vi hade.
Kardex fick ju nästan plats, (skratt).
Att göra den här utvecklingsresan är ju ändå ganska stort och det är inte digitalisering primärt. Det är ett verktyg, så ser jag det och sen så får ju ni jaga mig sen.

AG: Nej, men jag håller med. Det här är ju en utveckling också som har skett i hela samhället med att vi förändrar arbetssätt och det har man väl gjort på de flesta ställen, gjort den resan tycker jag. Vi har hört många berättelser om olika slags arbetsplatser och kontor och liknande när datorn kom och vad som hände.

HL: Jag som är verksam i flera olika på olika spår i det jag pysslar med, ser ju också att det här pågår, inte bara i sjukvården utan i kommuner och andra myndigheter och det rullar på olika fort eller olika sakta.
Vad tänker du Henrik är liksom nyckeln för att få till det då?
i en omställning från analogt till digitalt så ska det ju liksom hjälpa medarbetaren också att hitta kanske nya arbetssätt och där kan det ju vara ett litet motstånd. Att ska vi verkligen pyssla med det här? En invändning kan ju vara att bli mer att göra och så vidare och det kanske det blir inledningsvis, men vad ska du säga är nyckeln ändå för att trigga i gång det här hos medspelarna, att vi lyckas se och visa. Att här har du en vinst på sikt och framför allt att här har patienten en vinst kanske på kort sikt, men också på lång sikt att man fått till den nyttan att man ser den nyttan och jag är en del i den.

HW: Den är svår. Vi har ganska ofta, är min uppfattning i alla fall, att det kommer en färdig lösning som inte är gjord för vården eller den är inte gjord för den här patientgruppen och sen så förväntas man implementera den. Och det kanske inte är så väldigt lätt när den inte är gjort för oss

AG: Nej, det är inte bara det, och då landar man tillbaka till det som vi också brukar prata om rätt ofta, att det ska vara lite medarbetardriven eller ganska mycket medarbetaredrivet, att man kanske skruvar på vissa saker med hjälp utav medarbetarnas idéer och förslag och liksom tar det vidare, så det är ju då vi får det lite mer specifikt utifrån lokala förutsättningar och deras behov i den arbetsgruppen eller för den patientgruppen eller det flödet.

Vi kommer mycket närmare, ofta så får vi lösningen och då blir det som vår uppgift att skapa förutsättningar, men där blir det ju en annan del också som jag tänker är viktig som Anna Sjövall brukar prata om och som Henrik också är mycket involverad i och det är ju våra verksamhetsplaner och mål. Att vi på något sätt hittar stöd i verksamhetsplanen och målen i de aktiviteter vi gör så att vi ser att vi är på den väg som ändå våra politiker har beslutat att vi ska röra oss.

HL: Vad säger du då Sjövall kan du utläsa något i alla verksamhetsplaner du sitter och tittar i om man är inne på rätt spår. Jag fattar ju att man inte är där hela tiden, men kan du se någon tendens?

AS: Ja, tänker jag att det åtminstone går framåt, jag tänker att det är viktigt att också både chefer men också medarbetare känner till vad som står i våra verksamhetsplaner. Vad har vi för mål, vad är det vi ska jobba mot? Det här kanske saknas delvis?
Man har efterfrågat att man kanske inte vet eller man rapporterar på mål som man inte förstår syftet med.

AG: Det är ju en konst det där att få ihop att våra politiker sätter eller vill ha en viss typ av mål och vi ska kunna stötta i hur man formulerar dem, men också att få verksamheten att förstå vad vi jobbar mot.

HL: Det är en utmaning, men jag tänker att ändå kommer ni ett steg framåt hela tiden. Ibland kan det ju vara ett steg framåt och 2 bakåt eller 2 framåt och ett bakåt och så där. Man får göra omtag liksom och lära sig för det har vi också pratat om tidigare i den här podden.

AG: Att allt är ju ett lärande och ska vi koppla an till det här medarbetaredrivet och så vidare då skulle vi ju behöva göra verksamhetsplanerna så att de riktar sig till alla våra medarbetare som ska göra det här och där har vi en bit kvar. Vi får väl se vad vi lyckas med inför 2024, nu är det i början av 2023, men det är snart dags att börja tänka på det igen.

HL: Ja, så man börjar redan ett år innan.

AG: Vi börjar nu med nästa års verksamhetsplan.

HL: Vad spännande?

AG: Ja, det är ju inte alla som gör kan jag säga för att tänka framåt så behöver vi börja nu för att vi i vår organisation ska vara där vi ska ha dialogen med politikerna. Det är ju ändå politikerna som bestämmer. Då måste vi göra ett förarbete och säga så här skulle vi föredra att det var utifrån det här och det här och det här. Men sen är det ju politikerna som bestämmer och om vi kommer in sent så kommer ju inte vi kunna säga det där underbyggt och bra och då har inte politikerna nytta av oss som tjänst.

HL: Men det är ganska långa processer också som det ska remiss hit och dit och det ska tyckas och tänkas tills någon kommer fram till någonting och så ska de ta sitt beslut.

AG: Så är det någonstans och det kan ju ta ganska lång tid.
Det är alltså när det gäller just verksamhetsplanen som rör besluten i höst i 2 steg för oss i hälso- och sjukvården först. I regionplanen som vårt fullmäktige beslutar och sen hälso- och sjukvården som beslutas i hälso sjukvårdsnämnden.

HL: Men berednings tiden är lång och det kanske måste vara, eller? Nu lät jag nästan som att du ville förändra den ändå lite grann.

AG: Skulle ju inte skada om vi kunde vara lite närmare och lite rappare.

HL: Ser du vad som skulle behöva göras då?

AG: Nej inte med självklarhet, men det vi har ett inbyggt problem i att vi i juni bestämmer någonting om nästa år, till exempel om hälsoval, underlaget, alltså för våra hälsocentralers styrning då fattas det beslut om förfrågningsunderlag i juni som då ska gälla för året efter alltså 1,5 år fram i tiden.

Det går fort, särskilt när man får pandemier och annat och då är inte det en struktur som är jättelätt att leva i om man ska vara i verkligheten.

HL: Och hur förändrar man sådant?

AG: Ja en del handlar ju om att jobba med de här processerna som vi nämnde inledningsvis där Henrik är mycket involverad. Vi tittar på många utav de här långa beslutsprocesserna nu och vi jobbar ju också samtidigt med att implementera tillitsbaserat ledning och styrning i vår organisation där vi har jobbat en del med budgetprocessen.

HL: Men processen kring verksamhetsplaner är ju en bit som, jag tänker du var inne lite grann på det Henrik, med att få in medarbetardriven verksamhetsutveckling.

HW: Det här är ju en stor process att förändra där vi behöver ta ett steg i taget och prova lite grann hur vi kan göra. Jag vet inte om vi har några jättegoda förebilder. Någon som har gått före oss i det här.
Jag tänker andra regioner.

HL: Kanske är det läge för region egentligen att gå först? Många sådana här processer kanske inte riktigt är, liksom i fas med till exempel den digitala utvecklingen som går i racerfart. Jag har roat mig lite grann med att kika lite på AI eller mekanisk inlärning som man också kan kalla det och jag inser ju ganska snabbt att halva världen är ju på efterkälken någonstans om man inte hakar på. Vad tänker ni kring det?

HW: Med AI där vi har nytta av AI, så kan vi använda det, men vi måste ju tänka implementering med respekt för hur vår organisation fungerar och då kommer vi in i det här med att involvera våra professioner. Vad ser vi för möjligheter, risker och farhågor med att implementera AI i den här verksamheten? Så att vi inte liksom dundrar på, ”nu ska vi införa AI här” och så blir det ett uppifrån kommande beslut som ingen förstår eller vill eller kan förhålla sig till, då kommer vi att spåra ur. Då går det för fort.

HL: Ja och fort och fel vill man ju kanske inte ha inom sjukvården?

HW: Nej, det vill vi inte, nej.

HL: Vad betyder då de berättelserna som kommer ut, tror du Henrik ifrån den egna organisationen där man ändå kan prata och berätta om sin egen verksamhet där man har varit hyfsat framgångsrik eller ser liksom resultat där det är medarbetaredrivet och där det verkligen gå och se konkreta resultat också?

HW: Det är väl det viktigaste vi har att utveckla för vi är inte jättebra på det alla gånger utan det är mycket som görs, men som inte uppmärksammas. Då uppfinner vi ett nytt jul någon annanstans i stället. Då hamnar vi en lång process att man ska uppfinna det hjulet en gång till i stället och vi har ju inte riktigt hittat något jättebra sätt att.

Veta vad ni jobbar på i den här enheten? Vad hände på den enheten där borta? Vi har inte hittat något bra sätt för det

HL: Vad bra att vi har en Podd då. För att ja, här kan vi faktiskt lyfta sådana saker, kanske inte alltihopa, men mycket utav det.

HW: Jo, det klart du kan lyfta allt.

HL: Tack Henrik, det ska vi göra och det tycker vi är jätteroligt att få göra också. Vi har ju många medarbetare som har varit med i podden och kommit och berättat om sina förändringar som man har genomfört och vi har många som står på kö antar jag som vill vara med.

Anna, du står här, blir lite ivrig och tittar på Henrik, vad är det du vill säga?

AG: Nej, men det är ju så viktigt det här med att dela erfarenheter och inte behöva uppfinna hjulet varje gång och Henrik har ju en roll där också Henrik kommer att träffa alla verksamhetsutvecklare i ett nätverk. Det här nätverket fanns ju förr och visst var du med där Anna?

AS: Det var innan min tid som verksamhetsutvecklare.

HL: Vad spännande Henrik vad ska det där leda till då?

HW: Det har funnits ett verksamhetsutvecklande nätverk tidigare, men det försvann för ganska många år sedan och nu så ska vi återuppliva det, vi håller på och planerar för att de ska få träffa, träffa mig och Anna och hennes divisions kollegor och så ska vi mötas under givna teman kopplat till exempel till patientsäkerheten som kommer att vara ett paraply och sen så kommer vi tror vi i alla fall, första gången prata digitalisering. Och då kommer vi att samla våra verksamhetsutvecklare från hälso sjukvården. För erfarenhetsutbyte.
Vi tänker oss 4 gånger per år i alla fall, så det blir ett slags forum.

HL: Vad skulle vi kunna säga är problemen med att forma medarbetare och andra liksom att våga testa en digital lösning eller någon annan slags lösning för den delen som bidrar till omställning och att man blir effektivare och så vidare.

HW: Det här kanske den största nöten är att försöka greppa och knäcka, men om man pratar om tid känns ju det ibland som att det behöver gå lite snabbt från mitt håll. Men jag tänker att ytterligare en av våra utmaningar då är just det, men jag tror ändå att en nyckel till att det faktiskt ska kunna gå snabbt är att vi har medarbetarna med och att det är medarbetaredrivet. Så att man liksom förstår. ”Nu är det här som händer. Det är min kollega Pelle som gör det” här är jag med på tåget i stället för att Henrik, utvecklingsstrateg hos Anna, kommer och säger det här och jag förstår inte. Vad är det bra för mig för?

Och kan vi inte ha det medarbetardrivet, för det kan vi ju inte alltid. Men att vi lyckas hitta vägarna in i verksamheten för att tala om ”det här kommer att stötta dig på det här sättet”. Vad tror du om det här?
OK, men då kan vi skruva lite så att det kanske blir ännu lite bättre. Det är i alla fall en vision sen så har vi väl en bit kvar där också.

Det är ju ändå dit man vill också, få medarbetarna att känna sig som att de är delaktiga.
Ibland tänker jag att det händer ganska mycket som vi inte ser. I små steg, alltså förändring kan ju också ske i små steg över tid. Det måste inte vara ett jättekliv varje gång. Jag tror vi får inte liksom förringa de små förändringarna och stegen som man faktiskt tar.

HL: Vi har ju pratat en hel del i den här podden om egenmonitorering och du Henrik egenmonitorerar dig själv för du har ju astma.

HW: Ja och jag använder en hemmaspirometer. Styr min behandling, har koll och belastar inte sjukvården, särskilt ofta.

HL: Vad är spirometer för de som inte jobbar inom vården?

HW: Man blåser i en tub och så får jag veta om jag blåste bra eller dåligt och blåste jag dåligt så behöver jag förmodligen lite mer astmamedicin. ^

HL: Alright, men du är inte in på sjukhuset eller en hälsocentral utan sköter det helt själv hemma.

HW: Jag har en liten vit spirometer hemma och jag tar med den när jag reser så att jag kan hålla koll på mig själv. Och så träffar jag min läkare. En kanske 2 gånger per år.

HL: Känner du dig trygg med den här lösningen?

HW: Jättetrygg.

HL: Vad blir det för fördelar för dig då?

HW: Men dels så kan jag kvantifiera att ja, men nu blåser jag faktiskt sämre och i den här symtomlistan som också finns bockar jag av symptom som är ganska objektiva.

Det är inte bara som jag tycker att jag har tungt att andas, utan jag har haft svårt att gå upp för en backe till exempel. Då talar den här appen som är knuten till spirometern om att nu behöver du ta den här doseringen och för min del så är det i 3 steg. Om jag är grön, gul eller röd.

HL: Hur länge har du hållit på med egenmonitorering?

HW: Tror det är 4 år så det är ganska lång tid.
Jag känner att jag har kontroll. Jag får sköta det själv. Varför kan jag inte sköta min sjukvård själv?

HL: Då börjar vi närma oss det vi pratade om i förra avsnittet, med nära vård. Just när du nämner ordet kontroll att jag själv får faktiskt vara med och ha kontroll över min egen hälsa och vilka åtgärder som kanske måste till. Vad är ditt nästa steg, Henrik? I ditt arbete.

HW: Inom någon månad hoppas jag att vi blir klar i alla fall med det som vi kallar för operativ plan för hälso och sjukvårdens utveckling. Vi har haft dialoger med medarbetare inom alla våra verksamheter, åtminstone 45 % har svarat. Vilket är bra. Där man har fått prata om olika problemställningar och som vi nu då sammanställer och säger att inom den här verksamheten så sa man det här och sen så har vi i hälso- och sjukvårdsledningen processat att det här blir hälso- och sjukvårdsledningens sätt att ta hand om det som är sagt genom den här operativa planen för hälso och sjukvårdens utveckling.

AG: Ja, men den har ju pågått länge den här processen med operativ plan och från början så jobbade du heltid med det, Henrik, en period.

Sen fick du andra uppdrag av mig och då har det dragit ut lite mer på tiden. Vi har jobbat mycket med den här. Vi har också träffat våra fackliga representanter och haft en process tillsammans där vi har diskuterat många delar i den här planen. Och nu börjar vi väl landa in den på ett sätt som vi tycker är väldigt. Det blir ett jättebra resultat av det här som blir användbart och vi kan koppla ihop det med mycket annat arbete som görs, så det blir logiskt.

HL: Det kommer underifrån låter det som i mina öron, i alla fall 45 % av dem som har medverkat.

AG: Man får det här flödet underifrån. Det kommer upp många idéer och tankar och då har vi på något vis försökt kanalisera en del av det. Det är ändå många medarbetare och vi kommer ju inte att lyckas fånga exakt alla åsikter som har kommit fram, men en hel del och sen så har vi då processat det så att det blir liksom hälso- och sjukvårdsledningens sätt att jobba vidare med det och så tänker vi oss att det ska bli en spridning i organisationen under året.

HL: Det låter som en planta som behöver vattnas för att kunna växa, men det är viktigt att hålla i.

Anna Sjövall, vill du tillföra någonting kring operativ plan för hälso- och sjukvårdens utveckling?

AS: Nej, men jag tänker att för mig blir det ju en del i vår division som vi behöver ta hem till oss och titta på.

I vår division har vi ganska många idéer och tankar, men vi behöver ju hitta sätt att konkretisera mycket också, hur vi jobbar framåt.

HL: Ja, det låter spännande framtid om man gillar de här frågorna och det bör man ju göra känner jag.

AG: ja vi trivs nog väldigt bra med att göra det vi gör just nu och känna att vi förändrar.

HL: Hörni tack för att du kom hit Henrik. Hur tycker du att det var att podda?

HW: Jag har gjort sämre saker i livet och för att vara Henrik så det är ganska bra.

HL: Har ni vad är på tapeten ikväll då? Anna G?

AG: Ja, vi vill väl höra om din träning först.

HL: Vi kan ta de senaste dagarna. Ni kanske ser att min kropp bara blir mer och mer muskulös.

AG: Vi ser ju det. Det är därför vi står här och väntar.

HL: Kläderna börjar bli för trånga. Jag måste gå upp i storlek för att få plats med mina svällande axlar.
Jag har påbörjat en lite mer funktionell del av styrketräning också med så kallade kettlebells så att man får en lite mer naturliga rörelser. För jag börjar bli gammal och stel och då behöver man liksom jobba lite mer med de små musklerna också, så det var ju en liten nyhet och det har varit jättejobbigt för det är bra för både pumpen och muskulaturen. Och så håller jag ju med ganska tunga styrkepass fortfarande och i lördags var vi ute och åkte skate runt spikbodarna något varv.
Underbar dag med solen i ansiktet och lagom temperatur och skitbra glid på skidorna. Var helt nöjd och ändå rätt slut efteråt.

Ikväll är det vila och blomkålssoppa. Ja, det är det som står på tapeten.

Det förlorade långpasset är det dags att ta igen det idag Anna Sjövall?

AS: Nej, måndagar är lite stökigt med barn och aktiviteter och annat så att det hinner jag inte, det kanske blir ett yogapass.

HL: Ja, hörni tack för att ni kom hit idag och om någon vecka så där så är vi tillbaka med ett nytt avsnitt. Sköt om er så länge.