30 - Den digitala sommaren

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• AB - Anette Boije - Verksamhetsutvecklare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Ja, men det här är podcasten som handlar om region Jämtland Härjedalens digitala omställning och vi har ju haft lite sommaruppehåll, så nu är det liksom back to fabriken kanske man ska säga Anna Granevärn hej hej och Anna Sjövall hej hej och Anette Boije hej hej ja det är fullproppat vi i studion idag hur har ni haft det II sommar lite kort Anette vi börjar med dig

AB: Jamen en ganska bra sommar det är vädret är som det är men det kan vi inte göra så att man får göra det bästa av det.

HL: Ja, det var klokt det där för vi andra har ju gnällt på vädret. Har du haft det bra i sommar? Har ju haft en ledighet då att kunna liksom koppla av ordentligt eller?

AB: ja, kanske inte riktigt då, men det blir nog

HL: OK Anna Sjövall hur har du haft det i sommar?

AS: Ja, har haft det väldigt bra. Ja, vi har inte varit hemma i Jämtland så mycket så jag träffade på den 40 gradiga värmen i Paris så jag fick väl min beskärda del av hetta en stund. I alla fall var det för varmt, 40 grader i en storstad är lite varmt.

HL: Ja, hur hanterade du det då?

AS: Vi hängde på massa köpcentrum och restauranger och caféer i stället.

HL: Anna Granevärn hur har din sommar varit?

AG: Min sommar har varit i Jämtland i huvudsak. Jag har varit lite i Dalarna också, men framför allt Jämtland och väldigt mycket gräsklippning har det blivit den här sommaren för på något sätt så har det ju både vattnats och värmts på gräsmattan och jag har ganska mycket gräsmatta.

HL: Vi kommer in på hur ni haft det med träningen, för det brukar vi prata om lite grann inledningsvis, men det har gått lite grann i skadornas tecken har jag förstått under sommaren Anna, du är inte riktigt icke. Kry även om du ser väldigt fit ut just nu.

AG: Ja, precis. Det gäller ju att kunna växla mellan olika idrotter ifall att man har kört för hårt eller skadat sig på någonting. Och så har det varit för mig, lite varierat. Jag har ju lyckats ramla med mountainbiken, jag har sprungit sönder knäna på ett fjäll och lyckats överleva Vansbrosimningen utan skador faktiskt. Men det var ju på håret att jag klarade det eftersom jag blev förkyld. Och det satt i ganska länge med.

HL: Ja, så där har du ägnar åt egenvård.

HL: Anna Sjövall, du dras ju med en stressfraktur?

AS: Ja, men den är bättre nu. Så nu har jag börjat kunna springa i alla fall. Ja, ja, och sen hade jag covid också i sommar. Ja, jag har tränat på att vila.

HL: Men mentalträning då?

AS: Precis ja kan man säga, det måste man också ha.

HL: Anette, du är helt skadefri?

AB: Ja, det är jag faktiskt, i alla fall fysiskt.

HL: Med det sagt, så ska vi kasta oss över digitaliseringen och jag tänkte att vi skulle försöka vara lite, lite vida i våra begrepp idag och försöka plocka upp olika ingångar, så ni får höja handen lite grann när ni har någonting att liksom peta in.

Men om man tittar på sommaren först Anette.
Hur tycker du att det här har varit?
Det har ju kommit lite signaler eller rätt mycket signaler om bemanningssituation och antalet vårdplatser kan du säga att digitalisering på något vis, med de verktyg ni har, ändå har kunnat underlätta under sommaren på något vis.

AB: Ja, det tror jag faktiskt jag kan kanske inte vad gäller vårdplatser och brist på vårdplatser och bemanningsproblem.

Men vi har ju egenmonitorering och resultatet som vi har fått hittills visar ju på att patienter som har hjärtsvikt och som är med i egen monitorering.
Där har ju inläggningar halverats så att i förebyggande syfte så tror jag nog att, vad gäller den delen för just hjärtsviktspatienter absolut.
Min förhoppning är ju då att nästa sommar.
Så har vi mer möjligheter att möta flera saker.

HL: Ni hade ju en situation också innan vi gick på uppehåll där ni blev tvungen att stänga ner chattfunktionen online på grund av en vårdhändelse.

Hur är läget med den? För den är ju också ska ju utredas utav Ivo och er själva.
Men hur är läget där?

AB: Det mynnade ut i en handlingsplan och vi påbörjade arbetet med den redan innan sommaren och ska fortsätta nu under hösten och den verksamheten.
De är p 24 och Primärvård online.
Den kommer ju vara pausad tills att vi har gjort de där åtgärderna som finns i handlingsplanen.

HL: Vi pratade ju då innan uppehållet också om den här händelsen att det är också ett tillfälle att lära.

AB: Exakt, ett stort tillfälle att lära för att hälso -och sjukvården har ju ett stort ansvar när det gäller att hela tiden jobba med förbättringsåtgärder. Kvalitativt säkerställa allt arbete, och vi har ju olika verktyg för det.
Då har vi 2 system och det är, att när någonting har hänt att utreda det riktigt, och sen försöker man med åtgärder så att det inte upprepas.

HL: När tror ni att den kommer att vara genomförd? Vilken horisont prata?

AB: Vi har en deadline. Det handlar om årsskiftet.

HL: Finns det något annat kring sommaren som du har upplevt som du tycker? Behöver lyftas.

AB: Ja, lite grann, den här aspekten jag lyft att kanske använda 1177 mer. De olika aktiviteter som man kan göra som invånare ger förhoppning om att vi kan mäta andra siffror nästa sommar.
Vi har ett år till på oss att jobba tillsammans med våra invånare.

HL: 1177 är ju liksom vägen in ja. Jag antar att du, eftersom ni har varit i stabsläge under hela sommaren, så antar jag att du har både jobbat och varit ledig i omgångar.

AG: Har haft koll på läget, det har jag. Vi har turats om, Lisbeth Gibson och jag att hålla i hälso och sjukvårdsdirektör funktionen. Nu är jag tillbaka igen här sen igår och det vi har sett under sommaren är ju bekymren med bemanning och vårdplatser. Vi hade en planering inför sommaren som vi hoppades skulle hålla den var tajt och den var tuff. Men vi hade inte tagit höjd för att det skulle bli så mycket smitta och att vi skulle ha så hög sjukfrånvaro bland vår personal. Det har påverkat oss jättemycket för att smittan tog ju fart under sommaren kopplat till ett par stora evenemang i Länet. Det som jag tänker på då kopplat till digitalisering och som hade kanske kunnat underlätta eller vad som kommer att underlätta framåt, det är ju det vi håller på med och inför den digitala vårdplatsen
Själva översikten där vi kommer att kunna se hur det ser ut med vårdplatserna mer i realtid, det blir lättare för dom som jobbar med att lägga det här pusslet med var kan vi få in en patient någonstans och hur ser det ut.
Idag är det mycket manuellt arbete kopplat till det här och det här är ju någonting som vi gör flera gånger varje dag där vi jobbar tillsammans och försöker hitta lösningar för de patienter som behöver vara på sjukhuset,

HL: Men pratar du om ett verktyg här för de som jobbar i verksamheten för att kunna sy ihop planera mycket bättre.

AG: Ja, men precis, effektivare och spara lite tid då här och nu.

HL: hälsosamtalen är ju ett begrepp som vi har hört mellan varven berätta lite grann om det. Vad är det för någonting egentligen?

AG: Ja, men det här är nog Anna Sjövall bäst på att prata om.

AS: Ja, men det är att man i vissa åldersgrupper får ett erbjudande om att ha ett hälsosamtal med en distriktssköterska på sin hälsocentral och sen är det kopplat till en del provtagning och tester.

HL: Och man får ett erbjudande hemskickat till sig?
Om man då vill vara med så får man boka en tid själv.
Man bokar själv när man får en kallelse per brev hem i brevlådan.

Har alla förstått det där att det är så det går till att man faktiskt behöver ta ett eget initiativ för att boka hälsosamtalet?

AS: Ja, det är ju svårt att svara på om alla har förstått det är ju så är det väl alltid när man skickar ut information även om den är skriftlig, så läser ju inte alla den såklart. Så det kan säkert vara så att man uppfattar att man ska få en tid eller att man inte uppfattar att man behövde göra någonting själv så kan det ju vara, men man kan ju alltid ringa också. Sen kan ju inte vi styra. Om man vill komma eller inte.

HL: Nej, men då kan vi väl trycka på det lite extra då att när du får ett brev ifrån region Jämtland Härjedalen och öppnar det och ser att den kallar till ett hälsosamtal kom ihåg att det är du själv som måste boka tiden till det här erbjudandet.

AG: Ja bra, och det är ju många som har blivit väldigt duktiga på att boka tid efter att vi har jobbat så mycket med vaccinationerna också. Och använt webbtidboken.

HL: Ja apropå vaccinationer det bara slår mig. När ska man få spruta nummer 4? Jag går väntar.

AG: Ja, det kommer. Det uppdateras ju hela tiden. Men det vi jobbar utifrån nu är att det blir rekommendation för vissa grupper och det kommer också att erbjudas till övriga över 18 år.

HL: Känns ju skönt, ja, kommer jag då att kunna nyttja den digitala lösningen med att boka tid digitalt då precis som tidigare.

AG: Eller gå på drop in.

HL: Ja, vad bra spännande hörni om man då tittar på andra saker digitalt? Något som jag tänkte återkoppla lite grann till som vi pratade om innan sommaruppehållet också då vi pratade med en läkare i Stockholm som beskrev hur de hade utvecklat sin digitala lösning, sin plattform att gå från enskilda små öar med olika lösningar till att samla allting under en väl fungerande app och hur det slog igenom, vilken enorm massa människor som faktiskt började nyttja appen och det där har jag gått och lurat lite grann på för riktigt så ser det ju inte ut i Region Jämtland Härjedalen. Det här kanske är en vision snarare som ligger långt fram i tid. Men hur går arbetet vidare och tankarna och funderingarna kring det?

AG: Ja, vi behöver ju ta steg i den riktningen också den erfarenheten vi har är att när vi jobbade fokuserat med digitaliseringen och hade det som ett eget uppdrag där vi 3 jobbade väldigt mycket med digitaliseringsfrågorna lite utanför linjen och med resurser tydligt kopplat till det och möjlighet att få beslut i de frågor vi behövde så tog vi oss framåt snabbare.
Vi gjorde fler saker, vi var i gång med många projekt, vi gjorde några införanden och framför allt så hade vi väldigt mycket dialog kring det här och kunde fånga upp vad vi kunde driva för
Och det är väl på gång nu att försöka hitta någon liknande gruppering som ska kunna jobba så fast kanske på ett ännu tydligare sätt och mer i eller med linjen i dom här frågorna.
Då kan vi koncentrera arbetet lite mer på att komma framåt och det tänker jag att det vill vi kanske prata mer om i podden här under hösten, och bjuda in när vi ser hur det arbetet formeras.

HL: Spännande då har vi något att se fram emot för det handlar om utveckling och vi skulle vara tydlig med att digitalisering löser ju inte precis allt, utan det är ju ett stöd som kan fungera i många olika situationer så att vi inte tror att bara för att regionen är digital så behöver vi aldrig träffa en läkare eller uppsöka en vårdcentral eller så. Det är inte så det fungerar.

Vad skulle ni vilja säga? Är kanske en vanlig missuppfattning kring det digitaliseringsarbete som ändå pågår inom regionen?
Alltså förstår ni hur jag menar.
Om vi pratar till exempel om videokonferens med läkare och patienter? Vad finns det för missuppfattningar som kan uppträda där man behöver bli lite extra tydlig internt?

AG: Jamen det är väl att man kanske uppfattar att man ska plötsligt göra allt digitalt och det är ju inte avsikten här, utan det är ju det som i så fall går att göra digitalt och som båda parter tycker är lämpligt, att vi har vårt möte digitalt.

Men när vi har jobbat lite mer fokuserat i olika projekt med dom här bitarna, vi hade ju till exempel arbetet ner i Funäsdalen, Sveg och Hede för ett antal år sedan.
Det här var väl tvåtusensexton, tvåtusensjutton när vi tittade på om vi kunde ha digitala jourer för att vi hade problem med läkarbrist och vi hade långt mellan de här hälsocentralen och vi skulle behöva hjälpas åt att ha jouren på en ort i stället för att det var på 2 eller 3 orter när det fanns så få läkare i området och förhållandevis kanske inte jättemånga besök på jourtid heller.
Då utvecklade vi ett sätt att jobba digitalt mellan hälsocentralerna på jourtid. Där det fanns undersköterska eller sjuksköterska på plats på alla hälsocentraler och läkare på en utav orterna.

Det vi såg under projekttiden var att förhållandevis många utav de ärenden som kom in kunde vi ändå hantera på distans betydligt fler än Men sen finns det ju några som man alltid behöver titta på. Det är ju dem vi behöver klämma och känna på till exempel som behöver få träffa en doktor på plats. De kan vi inte jobba med på det här sättet, men vi hade ju en del kamerautrustning. Vi kunde titta i halsen och göra en del undersökningar och det var ju också lite kul att få prova den här nya tekniken.
Sen är ju inte det, det spår vi har jobbat vidare på mest nu utan nu är det ju andra saker som i stället underlättar för personalen genom att patienten gör mer själv.
Det är ju mer vårdadministration och förberedelser, bokningar. Att svara på frågor.
Kanske ett formulär. Det är ju den typen som vi tänker ska kunna avlasta, spara tid för vårdpersonal så det är ju framför allt det är som digitaliseringen har kommit att handla om.

HL: Så bort med det som brukar kallas administration och den här kontakten som kan ta ganska lång tid, med att hjälpa någon att fylla i ett formulär eller man kanske kan klara det själv digitalt.

AG: Ja, men precis att vara så väl förberedd som möjligt när man kommer till sitt besök om hälsosamtalen.

HL: Vad tänker vi om tekniken eller jag tänkte på det du sa innan vi börjar spela in det där dermato eller dermatoskopi?

AB: I det här fallet är det egentligen en kamera. Som man kan sätta på en mobiltelefon. Det här är ett pilotprojekt som vi planerar då att implementera i år. Och det här är mot en viss patientgrupp då med hudförändringar och då kan läkaren på en hälsocentral ta kort med hjälp av den där utrustningen och det går automatiskt digitalt in till våra system så att hudmottagningen då med sin specialistkompetens kan bedöma. Ja, det här är en patient som vi behöver få se och träffa eller det här är inte någonting att gå vidare med och då behöver inte patienten gå den vanliga vägen som vi har jobbat hittills.

HL: OK och då är det väl ändå så att är man osäker så tar man in patientenen.

AB: Det kan man ju vara tydlig med att man inte lämnar något åt slumpen.

HL: Vi pratar ju kameror här som levererar riktigt bra bilder med skärpa och så. Det är ingen grusig semesterbild

AB: Nej då vi har ju säkrat att bildkvaliteten då är godkänd av medicinsk kompetens.

HL: Det här projektet är väl i gång.

AB: Ja, det stämmer bra det och nu ska vi till med implementering under hösten. J

HL: Vad är målet då?

AB: Att fler patienter oavsett vart jag bor någonstans ska ha den här möjligheten att få en kortare ledtid till rätt vårdnivå här.
Ja, så just det här med tele där man ska förbi. Det är ju väldigt specifikt och väldigt inriktad målgrupp, men samtidigt så är ju ett arbetssätt i det här med nära vård också att effektivisera tillgänglighet, att korta väntetider och att jobba mer effektivt.

HL: Om man får visionera lite grann, det är ju snart valtider och vi ska kanske inte blanda in politiken i det här. Men om ni får visionera lite grann och önska lite grann, vad framtiden ska kunna erbjuda då vi kan ta ett kort perspektiv fram till årsskiftet eller ett ännu längre under närmsta mandatperiod? Men vad är det?

AG: Jag tänker att det är jättebra att vi får en ny gruppering som kan jobba fokuserat i de här frågorna. Det är viktigt för att får vi upp dem på bordet och vi kan få de beslut som behövs. Vi har ju kämpat länge med att få ihop våra system, att få dem att kommunicera med varandra, att veta att vi har rätt system också, det är inte alls ovanligt att det efterfrågas olika funktioner som man skulle behöva i sin vardag för att underlätta och så finns ju de här sakerna redan.
Vi har ju det här redan.
Det är att vi inte kan använda systemen för vi vet inte att det finns där, så det här att berätta om att använda det vi har, att det finns. Telefonin är ett sådant exempel vi har jobbat otroligt mycket med, men går man då in och jobbar på en arbetsplats med en grupp då ser vi också att man får väldigt god effekt på telefontillgängligheten där man när man gör rätt, när man anpassar utifrån den verksamheten och hur ringmönstret ser ut och så vidare och så vidare.
Medan andra inte har gjort det här arbetet och då finns det ett telefonsystem och så accepterar man att det är så man har inte ställt in det rätt utifrån de specifika förutsättningarna och då får man ju inte det bästa resultatet heller.

HL: Så det behövs lite intern utbildning då? J

AG: Ja, det gör det och där är det ju verksamhetsutvecklare ofta som finns nära verksamheter som behöver kunna ha utrymme för att jobba med de här frågorna som kanske inte är de allra flashigaste utan väldigt enkla saker men som har gett stor effekt när vi har gjort det.

HL: Att lägga grunden korrekt när man bygger hus brukar vara viktigt, annars blir det snett och vint ändå hela vägen.
Ja, intressant och du är ju verksamhetsutvecklare Anna Sjövall, tänker du på samma spår då? Eller?

AS: Ja, men jag tänker på lite samma spår för jag har fått en del sådana signaler att man skickar frågor till mig och andra att man vill ha till exempel en ny app eller ett nytt program eller man har pratat med någon annan region som har något någon fin lösning. Och så börjar man titta på behoven och så visar det sig att vi redan har funktionerna.

Jag kan ta ett exempel med en verksamhet som innan sommaren provade en ny funktion eller fick information om en för den personen ny funktion som vi har haft länge som sa så här: hade det varit så här enkelt hade jag ställt frågan för länge. Då blir man ju dels glad att den här personen blev hjälpt, men sen är det ju lite tråkigt att vi inte har lyckats få ut det budskapet att vi faktiskt har verktyg som går att använda.
Vi kan anpassa dem, vi kan skruva på dem.
Ja, sen är vi ju beroende av att verksamheterna själva hjälper till i det. Vi är stödfunktion men de måste själva måste vara med i det arbetet. Vi kan inte tala om hur de ska jobba med olika system, men då måste de ju själva formulera behov. Det tror jag är viktigt.

HL: Så det behövs någon form utav kursplan och framför allt då utrymme också för medarbetarna att kunna ta sig den här tiden till det som brukar kallas kompetensutveckling.

AS: Precis

HL: Håller du med Anette? Du är ju också verksamhetsutvecklare.

AB: Jag håller helt och hållet med, förstås för det måste ju börja på övergripande nivå egentligen, annars får vi de här fortsatta isolerade öarna med eldsjälar där det fungerar bra.
För det att man då inte är rädd för att göra någon test eller någon liten pilot.
Och så tycker man att det här resultatet inte är bra och då inte se det som ett misslyckande, utan det är ett lärande till en annan gång i stället. Och att man då har ett mål för det. Det krävs ju mod också och det är mod för alla inblandade och det tror jag kommer med den här tryggheten.

HL: Ja, men med det sagt Anette, tack för att du kom hit idag. Tack så hemskt mycket och Anna Sjövall eller och Anna Granevärnvall tack till dig också, ut och träna era skadade kroppar eller rehabba eller vad det blir för någonting.

AG: Vi kör ju 100 armhävningar om dagen.

HL: Ja, det är härligt. Sköt om er tills vi hörs nästa gång.