103 - Mod, nyfikenhet och förändringskraft – från Härjedalen till hela regionen

Medverkande:

• Anna Granevärn, hälso- och sjukvårdsdirektör
• Anna Sjövall, enhetschef nära vård
• Anna Sandvall, ambulanssjuksköterska, före detta verksamhetsutvecklare och avvikelsekoordinator nära vård Härjedalen
• Håkan Lundqvist, programledare

I transkriberingen används deltagarnas Initialer, då vi har två som har initialerna AS, tituleras Anna Sandvall med ASA.

HL
Avsnitt 103 av Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen. Anna, Anna och Anna är här. Bäst är du Anna Sandvall som är med ifrån Sveg på telefon.

Välkommen.

ASA

Tack så jättemycket.

HL
De blev nog lite sura här men så får det väl vara. De är ändå med varenda avsnitt. Jag tycker det är bäst att just du är med idag.

Vem är Anna Sandvall då?

ASA
Jag jobbar som ambulanssjuksköterska i Sveg och har tidigare jobbat som verksamhetsutvecklare och avvikelsekoordinator nära vård Härjedalen.

HL
Ja, kul. Spännande titlar. Man undrar ju om du har körkortet kvar men det törs man kanske inte fråga.

ASA
Det slutar alltid med att man bara presenterar sig som Anna i telefon.

HL
Anna Granevärn är här idag också.

AG

Hej. Hej.

HL

Hur är läget?

AG
Jo men det är bra. Vi har haft en väldigt intensiv dag så jag kom väl inflängandes här lite grann.

HL
Ja, vad är det man säger i Hemsöborna? Han kom infarande som en stormvind med ett höganäskrus runt halsen. Men riktigt så var det inte.

AG
Inte riktigt så var det, men frisyren på sniskan.

HL
Men det ser okej.

AG
Ja, vad bra tack. Lurarna håller väl ner håret.

HL
Ja, precis. Det ser så bra ut med hörlurarna. Välkommen Anna Sjövall också.

AS

Ja, tack. Enhetschef på nära vård.

Och så en stadig medlem i den här podden.

AS
Ja, precis. Över hundra avsnitt. Jag tänkte det har vi inte ens pratat om.

HL
Ne! Det har bara passerat förbi. Tänk hur det bara rullar på. Vi har inte ens tid att uppmärksamma det. Inte ens det har vi tid med i detta stressade samhälle. Men strunt i det nu. För nu ska vi ägna oss åt dig Anna Sandvall och det du har pysslat med inom regionen och kanske gjort med framgång. Vad vet jag?

ASA

Jo men det tycker jag. Det är jättestort att det uppmärksammas på den här nivån också. Så det tar vi åt oss verkligen.

HL
Vad är det vi ska uppmärksamma med dig idag?

Jag och mina kollegor i nära vård i Härjedalen blev ju nominerade till det här Nexus 2025, patientsäkerhetspriset.

Och fick äran att faktiskt vinna det också.

HL
Jag tänkte att du började med att säga att ni blev nominerade och sedan fick ni äran att vinna. Men du borde ha börjat med tvärtom. Vi drog storslam i Nexus C 2025.

ASA

Ja men okej.

HL

Du var lite blygsam där.

ASA

Ja men för mig så var det stort nog att faktiskt bara bli nominerad. Att man uppmärksammat det arbetet jag har varit med i och gjort. Sen är det jättekul också att vi faktiskt vann det.

HL
Patientsäkerhetspriset förstår man när man hör ordet. Men vad är liksom, vad är priset? Vad är det man får det för?

ASA
Det är väl just vad jag tror, att det kommer ifrån ÄR ju att vi faktiskt måste bli bättre på att lyfta det vi gör bra.

Lägga fokus på det så att man inspirerar andra också. Och det är ju att kvalitetssäkra, kvalitetssäkra arbetet och med fokus på patientsäkerhet.

Bland annat.

HL
Anna Granevärn, det dräller ju av priser och nomineringar hit och dit. Och det är ju liksom inte, det är ju inget fel i det utan det är ju ett slags verktyg och ett medel för att lyfta medarbetare och organisationer och strategier och annat.

AG
Absolut och det tänker jag är jätteviktigt. Både att lyfta medarbetare och olika initiativ som görs. Men också att dela med varandra för att kunna inspirera.

HL
Du då Sjövall?

AS
Jag tycker att det är jätteviktigt att uppmärksamma bra saker, precis som Anna sa. Att vi kanske är ibland lite dåliga på att uppmärksamma allt bra som görs. Framför allt ute i verksamheten. Så jag tycker sådant här är jättekul.
Och det var ju också ett tillfälle när vi, jag var också med när priset delades ut.
Ett tillfälle att få lyssna på de som var nominerade och vilka arbeten de har gjort. Det är ju också jätteinspirerade.

HL
Vad tänkte du när du lyssnade då?

AS
Att det är så mycket bra som pågår. Och hur mycket bra som bara görs i vardagen på något sätt. Så man kanske inte, det behöver inte vara stora projekt.

Utan man ser ett förbättringsområde och så tar man tag i det och så gör man bara.

Det tycker jag är otroligt inspirerande att höra.

HL
Och det har vi pratat om tidigare i den här podden, hur viktigt det faktiskt är att lyfta de goda exemplen. Att det kan vara någonting som också inspirerar andra och bär verksamheterna framåt. Och kanske också får andra att våga testa-testa som vi ofta säger i den här podden.

AG
Precis, och vara lite uthållig. För jag tänker ibland så tycker vi också att det är så oerhört svårt att förändra. Det känns som att vi kommer ingenstans och det händer ingenting. Och då blir ju de här goda exemplen också viktiga att titta på. Det går faktiskt att förändra och vi gör förflyttningar hela tiden.

HL
Och det där tror jag är lite symptomatiskt, att det är så lätt att man tittar i den där korgen där saker ligger och puttrar.
Där det kanske inte händer så mycket som man upplever, så missar man det andra. Den korgen som också fylls på med saker som faktiskt fungerar.
Anna Sandvall, vad betyder det här priset för dig och dina kollegor då?

ASA
Oj, det betyder faktiskt väldigt mycket. Det är alltid kul att se att det uppskattas av andra. För det är lite som ni säger också. Man ser ett problem, vi jobbar på det. Det funkar bra och så fortsätter vi. Och man stannar lite där, men att det faktiskt uppskattas av andra. Och att folk i efterhand hör av sig och vill ta del av det arbetet vi har gjort. Det visar ju också på att det här var nog inte bara jobb utan det här har vi faktiskt lagt ner tid och energi och gjort det bra också.

Det har lett till någonting mer än bara arbete hos oss. Och det betyder ju jättemycket.

HL
Vad var det konkret ni såg då i form av kanske risk eller händelse som gjorde att ni tog tag i frågan kring patientsäkerhet?

ASA
Ja, när jag började så fanns det redan ett patientsäkerhetsteam som bestod av en enhetschef och en läkare.

Och det jag fick till mig från vår verksamhetschef var att vi saknar en överblick över hela området nära vård Härjedalen.

Vi har ju ändå två hälsocentraler, tre ambulansstationer. Vi har filialer, både vinter- och sommartid.

Och vi ska vara ett område, men vi är i nuläget olika enheter.

Så det var där vi började. För vi såg också risken att har det hänt någonting på en enhet så finns risken att det händer på nästa enhet också. Vi behöver förbättra kommunikationen oss emellan.

HL
Det är lätt att tänka begreppet helikopterperspektiv men det kanske är lite för enkelt för att det krävs ju en massa arbete som du säger och en massa verktyg. Och saker för att få det där att fungera. Hur gjorde ni?

ASA
Vi börjar faktiskt väldigt enkelt. Och där tror jag vi vann väldigt mycket tid med att vi faktiskt bara började någonstans. Och det vi gjorde var att vi gjorde en avvikelselogg i ett vanligt Excel-dokument.
Och det vet jag finns på andra områden i regionen också men att man jobbar med dem på olika sätt.
Så vi började med, vad har vi för avvikelser att hantera i området? Är det någonting som sticker ut som vi behöver fokusera på? Och sen allt eftersom så har vi i patientsäkerhetsteamet och i ledningsgrupp jobbat, utvecklat den där. Ja, vi ser ett behov att vi vill se över hur många patientnämndsärenden vi har. Då gör vi en egen fil för det.

Har vi koll på ärenden? Vi behöver en egen flyg där.

Där är det lite mer att rodda med.
Vi behöver en checklista där.
Så det här har varit ett arbete som har fått pågå och utvecklats allt eftersom vi har sett ett behov efter det.

HL
Det låter kul. Det låter också lite komplicerat att ni har systematiserat hela arbetet och skaffat er den här överblicken.

Men du säger en sak i början på ditt svar här som jag hajar till lite grann att en av framgångsfaktorerna var att ni bara började.
Ni satt inte och planerade i veckor och månader utan ni satte i gång. Vad var det med er som gjorde att ni förstod att vi behöver börja?

ASA
Men jag tror att dels så hade vi möjligheten, för att när jag började vi hade inte haft en verksamhetsutvecklare tidigare i Härjedalen. Och cheferna har ju så sjukt mycket på sitt bord att det är svårt att få in något nytt. Så jag kunde ju plocka den delen och bara fokusera där när jag började på min tjänst.

Och jag har ju också haft fördelen att få insyn och lära mig hur det fungerar i ledningsgrupp och liksom verksamheten i stort.
Men även kommit in med en blick som medarbetare. Vad behöver jag som medarbetare för att det här ska fungera i alla led? Så vi testade oss fram. Och sen så var faktiskt alla väldigt engagerade och intresserade i det här och kom med åsikter. Så för mig så var det faktiskt ett ganska enkelt arbete att försöka justera efter det behovet som fanns.

HL
Är det inte farligt att hålla på att testa sig fram?

ASA

Nej, verkligen inte. Det farliga tror jag är att man fastnar i planeringsfasen. Vi har ett mål. Vi vill komma dit. Hur gör vi det på bästa sätt? Och så sitter man veckor, månader och planerar och försöker göra det så optimalt som möjligt. Och sen så kör man i gång och så fastnar man på någonting och så kastas man tillbaka i planeringsfasen. Då kommer vi sitta hur lång tid som helst och ingenting egentligen har hänt.

HL
Så lite trialand, vad är det man brukar säga, trial and error, det kan ändå fungera?

ASA
Ja, men absolut.

HL
Hur har det då blivit ibland er som jobbar nere i Härjedalen? Finns det någon förändring vad gäller hur ni har det på arbetet med hur ni trivs och hur mycket lättare det går att jobba med de här frågorna och sådana saker?

ASA
Jag tycker att jag har märkt en skillnad. För dels så har vi ju förutom den här loggen även gjort en PowerPoint just så att enhetscheferna lättare kan berätta om avvikelser som kommit in och resultatet av utredningarna. Att man kan återge det till alla medarbetare. Och det har ju lett till att alla enheter har fått tagit del av alla avvikelser. Vi har lärt oss av varandra. Och det har också i sig öppnat upp till att man vågar ställa frågor. Man vågar skicka in lite fler avvikelser. Det blir ett lättare diskussionsämne eftersom det är återkommande på APT och så också.

HL
Jag hör flera saker här som är så intressanta. Det är mod, det är att våga testa, att kasta sig ut utan att kanske exakt veta vart man ska landa och sådant där.

Anna Granevärn, det här har vi poängterat lite grann i podden.

AG
Ja men det har vi och det är någonting som vi pratar väldigt mycket om faktiskt. Hur vi ska kunna driva förändringsarbete utan att planera ihjäl oss. Eftersom det liksom brinner i bägge ändarna lite.
Med vår ekonomi och våra behov av att ställa om.

Så det är väldigt fint att få höra om ett exempel där man faktiskt har vågat prova. Och ge sig på att börja gräva där man står.
Och det låter så coolt tycker jag att ni också har den här öppenheten mellan varandra och liksom vågar skicka saker utan att det känns knepigt eller konstigt eller fastnar någonstans.

ASA
Ja men jag tror att det har liksom alla delar, alla har varit lika engagerade i det här.

Och jag tror att det som medarbetare också att vågar någon prata så vågar jag. Och att man öppnar upp och faktiskt ger det tid. Så faller det där sig ganska naturligt sen efter ett tag att man också efterfrågar det där. Att nu har vi inte haft återkoppling på just den här händelsen. Hur går det? Att man blir mer nyfiken också.

HL
Jag står och tänker hur får ni det att liksom fungera. Handlar det här om både samverkan i nära vården med kommunen och även regionen och det samspelet eller?

ASA
Ja faktiskt. Det där var också någonting som växte fram allt eftersom. För där kände jag som avvikelsekoordinator att är det några avvikelser som jag inte har lika bra koll på och kontroll över så är det just mot kommunen och privata hälsocentraler för externa aktörer. Och det är just för att då blandar vi in ytterligare ett system att jobba i.

Vi hade inte den nära kommunikationen som medarbetare inom nära vård.

Och där var det också lite att där öppnade vi upp och tog upp det. Jag upplever det så här. Jag tycker inte att jag har koll. Hur upplever ni det? Hur kan vi jobba fram ett arbetssätt så att vi tillsammans blir bättre på det här?

HL
Man blir som lite småglad när du nämner ”hur-grejen”. Hur ska vi göra?

ASA
Jag tror att det är viktigt för att man kan nog vara ganska snabb på att säga att ni inte gör det här eller jag har inte fått bekräftelse på det här. Och är man lite... Man kan ju välja hur man öppnar upp den dialogen för att jag vill se en förbättring. Men jag vet ju också att jag måste jobba på den förbättringen också. Nu, vi kommer ju från två håll och vi ska jobba tillsammans. För vi är ju ändå i grunden kolleger. Vi jobbar ju mot samma mål.

HL
Vart kommer allt det här ifrån undrar jag lite grann? Det att ni behärskar det här, för det här är ju lite metodik.

ASA
Men jag tror att det har kommit mycket ifrån... Men dels så har vi alla medarbetare olika erfarenheter och sådant där. Sedan så har Härjedalen som vissa andra delar i Jämtland också….

Vi har ju alltid avståndet som en faktor som vi jobbar mot. Och det är ju också även inom nära vård. Hur får vi två hälsocentraler att jobba mer tillsammans när vi har 14 mil emellan? Då måste vi både ge och ta och bjuda på oss själva lite grann för att nå det målet som passar oss båda rätt.

HL
En del skulle nog säga att det är omöjligt.

ASA
Ja, men det tycker inte jag. Som sagt, man måste våga börja någonstans. Den kanske inte blir så perfekt som man har tänkt sig. Men då är vi ett steg på vägen. Och det tänker jag är det viktigaste.

HL
Sjövall, det här är ju ett lysande exempel. Ja, precis. Jag hittar inga fel.

AS

Jag förstår, de vann ju också.

HL
Det är ganska häftigt att höra, Anna Sandvall. Vad tänker ni, Sjövall och Granevärn, hur ska vi ta vara på det här nu då?

AG
Jag stod och var lite nyfiken där i början. Du sa att ni hade blivit kontaktade också. Är det någon mer som har kommit i gång med samma arbetssätt? Vet vi något om det?

ASA
Jag vet att vi har blivit kontaktade gällande den här powerpoint-mallen som vi har på APT. Och att man vill se hur den ser ut. Sen har jag också delat med mig av vår avvikelse-log, en mall på hur man kan arbeta. Men hur långt andra områden har kommit och om de har tagit till sig det, det vet jag faktiskt inte.

AG
Men det är vi lite nyfikna på, eller hur?

HL
Ja, det är vi extremt nyfikna på. Finns det den nyfikenheten att lära sig att göra metoden? Vi kallar det här Härjedalsmetoden, eller något.

Och att det sprids i organisationen, då är det alldeles utmärkt.

Ja, det var ingen fråga, det var jag som sa det, bara.

AG
Ja, men precis. Med ett litet utropstecken.

HL
Ja, precis. Och det får man ha i den här podden ibland.

AG
Ja, men det får man. För jag tänker att det här är ju, när man gör det så enkelt som ni har gjort. Ni har verkligen lyckats med saker. Det är många som inte kommer så långt i sina förändringsarbeten, verkligen. Så stor respekt för det.

Och ja, men sen står jag och tänker på den här nästa nivå som är spridning. Som vi också så ofta har svårt att komma till.
Utan alla vill uppfinna sitt hjul.

Ja, därför är det som lite så där, extra tänk om någon mer provar också. Och hitta det här fina arbetssättet. Det hade varit så kul att höra om.

HL
Så ni som sitter och lyssnar på den här podden. Och om ni känner igen er i det som Anna Granevärn pratar om. Så ta kontakt med Anna Sjövall. Hon är faktiskt producent för den här podden.

AG
Då kan man få komma hit och prata om det. Och så kunde vi ha med Anna Sandvall igen.

HL
Ja, vad roligt det ska vara.

AG
Så vi kan prata tillsammans och utvärdera.

HL
Ja, vad kul. Anna Sandvall, skulle du kunna fungera som en mentor tror du?

ASA
Nej men det är jättekul att det som sagt uppmärksammats och fler vill ta del av det och det är självklart att man ska höra av sig om man är intresserad och vill veta mer och se hur vi har jobbat, för det är ju som sagt, vi lär oss av varandra och vi ska inte behöva uppfinna hjulet på nytt, så jag delar gärna med mig av våra erfarenheter och det tror jag

många, alla andra som har varit med i arbetet också känner

Men sen så ska man också veta av att det som fungerar här hos oss kanske inte fungerar optimalt hos någon annan för vi jobbar ju, vi har lite olika patientklientel, vi har lite olika rutiner, vi har lite olika avstånd, så man måste då göra lite egna finjusteringar.

HL
Fast man kan lära sig av er metod att jobba.

ASA
Absolut, det kan vara en utgångspunkt.

HL
Precis

Vad tycker ni att ni har lärt er då av det här?

ASA
Nej men dels att, som sagt, att inte fastna i planeringsfas för vi kom i gång med det här väldigt snabbt och det gick bra att faktiskt fortsätta våga testa och utveckla arbetet under tiden.

Men sen kan jag också tycka att det är så roligt att se att kommunikationen och dialogen kolleger emellan också har förbättrats och vi har ett öppet klimat vilket gör att sådana här arbeten är roliga att hålla i och jobba med.

HL
Och det måste ju någonstans i grunden finnas en liten överenskommelse om att så ska det vara

ASA
Jag tror att det är ett genuint intresse hos alla att faktiskt driva vårt arbete framåt dels för oss själva, och vår arbetsmiljö, dels det faktum att det är andra människor vi jobbar med och det vill vi göra så bra som möjligt, för dem också

HL
Du pratar om era speciella förutsättningar i Härjedalen med långa avstånd och så vidare och de utmaningar som finns för att ni ska få det och fungerar Sjövall och Granevärn är det liksom där ute i periferin vi kommer att hitta de här

framtida lösningarna? Kan det vara så?

AS
Jag tror att det kan vara både och men ibland så tänker jag att man kanske där ute jobbar på lite under om man får säga under radarn. Alltså det kanske inte är liksom ingen stor grej, man fastnar inte i planering som Anna säger utan man testar och så jobbar man på och så kanske är man jätteframgångsrikt. Vi kanske inte har hört talas om det ibland tänker jag.

Sen är det ju tråkigt om det är så men ibland får jag känsla av att man kanske när man har längre avstånd har andra utmaningar än i stan så blir man också tvungen, man hittar också andra lösningar för att man måste det

HL
Det blir lite som Pippi Långstrump!

AG
Ja man måste ju på något sätt lösa problemet.

Jag har ju också jobbat en period långt där ut, i Funäsdalen, och då är man väldigt långt från Östersund oavsett vad som händer. Om kylanläggningen i läkemedelsförrådet går sönder, eller vad som än händer så måste man lösa det. Det går inte att ringa på någon vaktis eller fastighetsskötare för de är liksom inte där.

HL
Nej de kommer inte kutande man får ta hand om både huset och personalen och patienterna och allt annat. men vad var det Pippi Långstrump sa?

AG
Hon sa många roliga saker.

HL
Hon sa väl något i stil med att ”det har jag aldrig gjort förut, så det ska jag prova”- ja det var ett bra citat det är mycket bra ja

Anna Sandvall du är lite grann Härjedalens Pippi Långstrump! (skratt) men

var står ni idag då, med själva arbetet, och känner ni er till freds eller håller ni på att snegla på en massa andra saker att utveckla.

ASA
Nu är det ju så att jag avslutade ju min tjänst, jag gick tillbaka och jobbar kliniskt men när jag slutade så var vi i en fas där vi tyckte att det rullade på bra. Att vi liksom verkligen såg till att nu har lagt sagt grunderna för det här, sen så har nog alla också varit öppen.

Med ”det här får vi hålla lite levande” för alla vet ju också att vården förändras och vi är väldigt säsongsbetonade så det kommer ju en säsong att här kanske vi behöver se

över någonting som är säsongsspecifikt att jobba med. Jag tror att det här kommer fortsätta utvecklas allt eftersom vården och organisationen utvecklas.

HL
Det låter jättespännande, men varför valde du att gå tillbaka och jobba kliniskt? Står jag och funderar på när det ändå rullade på så bra med det du höll på med?

ASA
Ja, det var faktiskt inte ett lätt val. Jag funderade väldigt länge på det där. Men i slutändan så landade jag i att jag känner att jag inte är färdig med ambulansjobbet och att jobba kliniskt. Jag har fortfarande väldigt mycket att lära mig och utvecklas inom den professionen.
Och jag kände också att som medarbetare så kan jag faktiskt göra väldigt mycket också. Jag kan fortfarande vara med och påverka och göra förändringsarbeten och jobba patientsäkert.

Så jag får fortfarande godbitarna av båda delarna.

HL
Det kan du tacka den öppna kulturen för kanske?

ASA
Ja, precis. Ja, det finns ingångar hela tiden om man vill.

HL
Det är ingen som viftar bort den menar jag.

ASA
Nej, och jag tycker att det är jätteviktigt. För det är ju precis det vi vill bygga på. Att man ska kunna göra det.

HL
Ja, medarbetardrivet brukar vi säga. Detta ord som vi slänger oss med i den här podden. Men du Anna, nu sitter ju ni på en massa samlad kunskap och det är dokumentation hit och dit. Och det kanske är rutiner och arbetssätt och metodik och sådant där. Hur ska du forsla ut det i resten av sjukvårdsapparaten tänker du?

ASA
Det var en jättebra fråga. Jag tror att första steget var ju här och nu att vi faktiskt vann Nexus 2025. Andra har fått upp ögonen på det arbetet vi har gjort.

Men jag tänker också att man får se över alla kontaktvägar. Att om det är ett intresse så ska vi självklart dela med oss av det. Och att det ska finnas tillgängligt.

HL
Jag tänker så här att det borde finnas någon liten bank och hämta saker ur för andra i organisationen. En liten kompetensbank eller metodbank eller vad vi nu kallar det. Jag som jobbar lite med kommunikation, vi har ju typ som en mediebank. Vi hämtar mallar och sådana saker för att det underlättar vårt arbete.

ASA
Ja och vi har ju redan ett arbetsteam. Jag tänker att det är flera avvikelsekoordinatorer och verksamhetsutvecklare i regionen. Att man kan ju igen, bara börja någonstans. Att dela det i avvikelsekoordinatorernas team. Då har vi börjat där. Och sen kolla om vi behöver lägga det på något annat ställe. Eller hitta ett bättre ställe att lägga det på.

HL
Vet du vad som hände här när vi pratade?

ASA

Nej!

HL
Du gick ju rakt på lösningen. Hur-frågan.

Helt magiskt tycker jag. Du kastade dig över den och kom med lösningar på en gång så där. Du fastnade inte i att du skulle sätta dig och planera någonting.

ASA
Nej, precis. Igen, det är bara att börja någonstans. Så utvärderar man allt eftersom.

HL
Vad härligt. Vi ska runda av lite grann nu med dig Anna Sandvall. Eftersom du bor i Härjedalen så utgår vi ifrån att du är en fjällfriskus. Är du det?

ASA

Ja Ja, det är jag.

HL
Ja, okej. För vi brukar alltid ha ett litet hälsosamtal på slutet. För att inspirera andra att ta del av vårt vackra landskap. Insupa lite frisk luft. Äta gott och nyttigt. Och kanske röra på sig lite mer så att man inte landar på sjukstugan så ofta.

AG
Och sova gott.

HL
Ja, det är också viktig. Men hur får du det här att flyta ihop utanför jobbet?

ASA
Jag tänker att vi bor ju ändå på ett ställe som ger möjligheten att ta del av alla årstider. Och att faktiskt njuta av dem. Hösten kan vara grå, trist och mörk. Men den bjuder på mycket färger och bär och svamp. Och det ska man njuta av också.

HL
Ja. Så du är friluftstypen då? Eller tränar du till och med aktivt och så där?

Ja, det är både och. Jag tränar också. Jag är dock inte en skidåkare vilket många är.

HL
Nu tror jag alla i Härjedalen tappade hakan. Vad sitter hon och säger?

ASA
Det finns lite två läger. Det är skoter och fiske eller skidåkning. Men som sagt, all rörelse är väl bra rörelse i grund och botten. Börja enkelt.

HL
Så du är skoter och fiske då?

ASA
Jajamän.

HL
Kul. Fiske är kul.

AG
Vad har du för skoter?

ASA
Jag har faktiskt en ski-doo, och så har vi familjen en Ockelbo 300 som tutar och går fortfarande.

HL
Häftigt. Det finns en låt om Ockelbo 300?

ASA
Jajamän.

HL
Ja, men vad härligt det låter att du har det så, tänker jag. Hur har ni det då, Sjövall och Granevärn? För här handlar det ju om både skidåkning och preppning inför vintern. Och det handlar om förberedelser inför stundande maratonlopp, även om det känns långt borta för dig, Sjövall.

AS
Ja, det är inte så långt borta för det är tisdag idag (7 oktober, anm) och jag springer på lördag.

HL
Jaha, just ja. Ja, men jag tänkte att du har ett inplanerat i vår också.

AS
Ja, jo, det är långt borta. Men det närmaste är bara några dagar bort.

HL
Ja, det är därför du är lite så här frånkopplad kanske.

AS
Ja, jag ser livrädd ut.

HL
Känner du dig ordentligt förberedd?

AS
Det gör jag aldrig inför lopp.

Men det går, det är bara att ställa sig där.

HL
Ja. Du är inne i vilofasen nu.

AS
Ja, eller uppladdning eller hur man nu säger.

HL
Men du kör inga tunga träningspass nu?

HL
Nej, det kan man ju inte göra sista veckan.

HL
Nej, då går det ju åt pipan. Ska vi rekapitulera? Var det i Umeå?

AS

Precis.

HL
Umeå Maraton heter det så. Nu på lördag. Vilken tid startar du?

AS

Jag vet inte.

HL
Vi kommer nog hitta dig i alla fall.

AS
Det är ett väldigt litet lopp. Men ett väldigt trevligt lopp.

HL
När det här avsnittet kommer ut så har du redan sprungit. Då blir det kul att prata med dig om hur det var.

AS
Ja, det får vi se. Men det ska inte regna på lördag i alla fall, så jag hoppas på det. Att det ska vara sol.

HL
Ja, vad skönt. Härligt. Ja, Granevärn. Har du vallat skidorna än?

AG
Nej, men jag har faktiskt gjort i ordning en ny vallarbänk. Jag har bytt ut den gamla och gjort en ny fin med ett hål där jag har soptunnan under, så kan jag bara sopa ner vallaresterna.

HL
Vad praktiskt.

AG
JA, men jag har ju en sådan här vallaprofil, så jag bara sätter på den på det här nya fina bordet som jag har nu.

HL
Vad härligt.

Men ger det dig någonting att stå och pyssla med grejerna också så här lite grann?

AG
Ja, absolut. Jag gillar att ha den där i ordning, min lilla verkstad får man väl säga. För att det är ju även slipning av stavspetsar till rullskidåkningen, så det är inte bara valla. Byta hjul ibland. Men jag förstår hur du tänker. Och cyklarna behöver ju också pysslas om ibland.

HL
Ja, min hänger så bra där i förrådet. Min hoj som jag inte faktiskt inta plockat ut. Eller det var ju ett eget beslut att jag inte plockade fram den i sommar. Men jag går också och längtar lite till vintern och jag känner att jag behöver utrusta mig.

Jag går och tittar på ett par nya skateskidor.

AG
Gud, vad kul.

HL
Ja, fast jag måste nog prova mig fram lite grann för att se vad jag tycker passar bäst. Så där befinner jag mig. Så det är lite så där uppstartutrustningsnoja, om man kan kalla det så.

AG
Men det är väl härligt.

HL Ja, både och. Fastnar i planeringsfasen. När man ser prislappen så blir det lite ångest. Man får ju ha klart för sig att man kanske har dem i tio år. Eller något sådant där.

Du har väl dina, du byter varje säsong du eller?

AG
Jag utökar. Nu när vi inte har fluor under skidorna så behöver man ju liksom ha lite fler alternativ i stället.

HL
Ja, jag förstår.

HL
Jag får läsa på lite grann så att jag är helt klar på vad jag ska ha för någonting.
Anna Sandvall, återigen grattis till dig och medarbetarna till Nexus 2025-priset. Stort tack för att vi fick ringa och Surra med dig.

ASA
Tack så jättemycket och tack för att jag fick vara med idag.

Alla: Hej då!