106 - Glesbygdsmedicin – nära vård på riktigt

Medverkande:

• Anna Sjövall, enhetschef staben, nära vård.
• Johan Färnkvist, Specialist, allmänmedicin.
• Håkan Lundqvist, programledare.

Håkan
Jag brukar alltid säga till innan att jag startar inspelningen så att man är beredd. Är du det, Johan Färnkvist?

Johan
Jag är beredd.

Håkan
Vad kul, vad roligt att du vill vara med i poddavsnittet den här gången. Det här är nummer 105.

Johan
Oj! Ja, tack för att jag fick komma hit.

Håkan

Och du är med på telefon idag och det går alldeles utmärkt. Och Anna Sjövall är här idag också.

Anna
Ja, jag är här.

Håkan
Välkommen.

Anna
Tack.

Håkan
Hur känns det?

Anna

Ja, men det känns lite tomt att Anna Granevärn inte är med.

Men det går bra ändå, tänker jag.

Håkan

Ja, det löser vi. Ja, vi får reda ut det ändå.

Det är ju lite så här skönt också att få starta med en sådan här sportfråga. Hur känns det?

Johan

Klassiskt.

Håkan

Johan, hur känns det för dig?

Johan
Jo, men det känns, jag känner mig alert. Det känns bra.

Håkan
Du, vem är Johan? Du är ju kanske känd liksom inom vårdapparatens väggar.

men för den som inte vet vem Johan är, vem är han och vad gör han?

Johan

Ja, men lite kort då. Så Johan Färnkvist. Jag är gift av två barn och bor på en gård i Hara. Vi har bott i Jämtland i 16 år och jag har varit specialist i allmänmedicin sedan 2015, alltså tio år. Kommer från Härnösand och trivs bra där jag är just nu då, där vi bor nu.

Håkan
Ja, och du är verksam inom någon av våra hälsocentraler eller vårdcentraler?

Johan
Jag har jobbat länge på Myrvikens hälsocentral.

Började egentligen där 2011 så jag tycker att jag har fått förmånen att se det långa tidsperspektivet på en och samma enhet. Sen har jag varit lite kortare svängar på, även innan då jag jobbat lite grann i Västernorrland när jag började.

Så det är lång erfarenhet som läkare, specialist på en och samma vårdcentral.

Håkan

Man förstår att det blir stabilt. Hur upplever dina patienter det? Vad får du för kommentarer? Vad säger de?

Johan
Många uppskattar det. Det är ju återkommande. Det jag får till mig, är ju väldigt positiva uppskattningar just med de aspekterna kontinuiteterna.

Håkan

Kan du varenda Myrviksbos sjukdomshistoria om man får kalla det så?

Johan
Nej, det kan jag inte. Jag är tacksam att det finns journal där jag kan uppdatera mig också. Och faktiskt så är ju även i Myrviken, Oviken och runt omkring så är det en dynamisk byggd också. Det flyttar in och ut människor.

Håkan
Ja, absolut.

Jag tänker att jag levde i den uppfattningen att har man hållit på så länge då har man björnkoll på varenda invånare.

Vad betyder det liksom att, om vi vecklar lite grann i det, att man som i Johans fall har så lång erfarenhet på ett och samma ställe?

Anna
Ja, men jag tänker det är väl det som vi har pratat om jättemånga gånger i den här podden, om kontinuitet och vikten av kontinuitet. Vad det betyder för de som bor runt omkring och för patienterna.

Det har vi ju lyft många gånger.

Håkan

Vad betyder det för verksamheten då? Nu pratar vi om dig, Johan inte med dig. Vad betyder det för verksamheten? För Johan har ju samlat på sig massvis av erfarenheter och kunskaper just härifrån.

Anna

Ja, jag tänker att Johan kanske får svara själv på det, men jag tänker spontant att det betyder ofta väldigt mycket att man har en stabil personalgrupp som har jobbat länge.

För då får man också en trygghet i en arbetsgrupp, en trygghet på en arbetsplats.

Man ser saker som man kan utveckla och jobba med. Det är väl min erfarenhet.

Håkan
Håller du med om det, Johan?

Johan

Ja, det är verkligen så, Anna. Det finns otrolig kraft i det.

Jag har verkligen sett många positiva sidor av just kontinuitetsaspekterna.

Håkan

Hur känner du att du kan bidra då när det börjar handla om sådana frågor i verksamheten?

Johan

Hur vi ska få till kontinuitet?

Jo, jag tänker att vi idag kan landa i några olika områden som jag tror är viktiga. Ska man börja i någon ända så tänker jag just här att kunna få vara med och bygga ett team. Då krävs det ju att man kan lita på varandra. Det är ju det här med förtroendet. Det kommer ju ändå kopplat till att man faktiskt har varit i någonting ett tag och bygger upp ett förtroendekapital.

Men det är också ett helt team som krävs. Det går liksom inte att säga att det var en person som man ska hänga uppe på helt enkelt.

Håkan
Nej, men det kan kännas skönt att ha en sådan som dig och luta sig på. En klippa lite grann så där när man vacklar.

Johan
Ja, men precis. Det ska ju vara lätt för folk som, när man bygger ett team framåt, att man kan komma in också och känna att här är en miljö som är tillåtande på det sättet. Och då tänker jag liksom i personalgruppen. Men sen har du ju också den tilliten kopplat till en individ eller den som familj eller släkt eller vänskapskrets. Alltså man lever ju ändå så nära varandra så det blir ju en tillit också i samhället när du vet att det finns kontinuitet i vårdkedjan.

Håkan
Ja, och det är ju också så när vi lever i en region där det finns både lands- och glesbygd och vi har också hört begreppet obygd i den här podden någon gång. Jag har letat efter just det begreppet om det förekommer, obygd, det gör det inte utan man formulerar det på ett helt annat sätt.
För det blir ju lite nedlåtande vår, men vi har nämnt det här någon gång i vår podd. Och vi ska prata om vad finns det för skillnader kring det man kan kalla då glesbygdsmedicin och vård i en tätort. Så det är därför det är så kul att ha dig med, Johan.

Sjövall, vad kan du om glesbygdsmedicin?

Anna

Ja, inte lika mycket som Johan, mer än att jag kommer från glesbygd.

Håkan

Men då har du det perspektivet i alla fall.

Anna

Ja, sen har jag ju...

Håkan

Och var kommer du ifrån då?

Anna

Oj, Hoting kommer jag ifrån.

Skulle jag kalla för glesbygd i alla fall.

Johan

När vi kommer in på det så tänker jag glesbygd, vad jag definierar som glesbygd, det är inspirerat av den glesbygdsmedicinska föreningen i Sverige. Som jag också är med i styrelsen och engagerad i. Och det är en plats som har minst 45 minuter till en tätort.

Med bil.

Så kan man definiera glesbygd. Och man kan även innefatta människor som bor på en ö.

De blir definitionsmässigt på ett annat sökmönster i och med att man inte har fast landförbindelse. Då kan man också räkna som glesbygd även om man lever mer tätortsnära.

Håkan

Okej.

Men säger man då 45 minuter med bil till en tätort.

Då har vi ganska många glesbygdsområden i Jämtland Härjedalen.

Hur ser vardagen ut då för vårdpersonal som arbetar i glesbygd, tycker du?

Johan
Ja, alltså den är nog i stort sett likadan som om du jobbar på en hälsocentral i en stad. I vissa aspekter. Men du har ju hela tiden parametrarna att du sitter längre bort och det är längre avstånd för allting.
Som gör att man måste prioritera lite annorlunda.
Och sen har du en lite större andel av det här med att ibland väldigt oväntade saker. Det kan ju när som helst dyka upp. Det är mer av det ju längre bort man är från ett sjukhus.

När man då är inte lika tillgänglig om man säger så.

Håkan

Hur hanterar ni det? Hittar ni nya arbetssätt när det handlar om patienterna och kontakterna?

Johan
Ja, man kan ju tänka.

Vi har ju vissa öppettider och vi har inte i Myrviken några perioder med kvällsöppet. Då samverkar vi med andra aktörer.

Jag kommer att tänka på några år sedan så var det en undersökning. Hur många som var från område Berg som sökte akut på distriktsläkarjouren? Och det var ju då i genomsnitt var det en eller två per dag. Det här är inte aktuella siffror. Men alltså väldigt många väljer att inte söka till distriktsläkarjouren utanför våra öppettider. Det är därför att man litar på att man får hjälp när vi har öppet.

Så det tänker jag är sökmönstret. Det präglar oss.

Och där kan man ju fundera över. Om man skulle ha öppet på andra tider. Om det skulle underlätta. Det ser ju olika ut på olika glesbygdsområden tänker jag också. Beroende på om man är uppe i fjällvärlden. Så kännedomen, om man då tittar på det du känner till och erfarenhet och så vidare, är att man vet om när det är öppet och man vet om när man ska ta kontakt.

Och folk väntar ibland för länge. Vi får ju se till att vara noga och undervisa och återkoppla. Är det tecken på någonting som kan vara en stroke? Ja men du ska inte vänta hela helgen utan du ska ringa 112 på en gång. Så att du inte håller befolkningen ifrån nödvändig akutvård.

Håkan

Så den där tilliten kan slå lite dubbelt då eller?

Johan

Men i några fall tycker jag det. Och det blir ju också att det är ingenting vi uppmuntrar om, att inte söka. Utan det är väl mer att man får gå igenom och påminna vad är det. Och där har ju 1177 ett gott, en god funktion, en viktig samarbetspartner att kunna hjälpa till för medborgarna att sortera. Jag tänker att det är en jätteviktig partner.

Håkan

Finns det annat som påverkar? Avstånd har du varit inne på. Men väder och vind och sådana saker, kan det påverka?

Johan

Ja, vi har ju, man tänker vädermässigt så är vi ju utsatta på olika sätt ibland. Men det kan ju också handla om att folk drar sig för att söka i vissa väder. Just det här området som Myrviken har.
Vi har ju även filialmottagning i Storsjökapell. Dit åker jag och en kollega regelbundet och har mottagningsdagar. Och då kan det vara ganska stökigt för folk att ta sig dit ibland. Men det är förhållande vid två dagar som det är så egentligen.

Håkan
Och där jobbar ju hon Gertrud, hon har varit med i podden.

Johan

Ja, och vi jobbar ju nära varandra. Gertrud är ju vår sköterska.

Håkan

Ja, henne känner vi väl till.

Johan

Och 1177. Vi har jobbat ihop i många år.

Håkan
Ja, hon verkar vara en slags urkraft där i Storsjökapell.

Johan

Ja, det är bra att definierat.

Håkan

Ja, hon är och drar ju inte bara vården. Jag måste säga det igen. Hon såg till att gräset blev klippt också utanför hälsocentralen.

Johan
Ja, ja. Bara en sådan.

Johan
Det tyder ju på ett enormt engagemang.

Håkan

Ja. Det måste man ju säga. Skiljer sig, tror du, att engagemanget skiljer sig mellan er som arbetar ute i gles- och landsbygd jämfört med i en tätort. Och då menar jag inte att man är liksom sämre i en tätort. Men kan det skilja sig, kan det vara andra typer av frågor som dyker upp som man går i gång på?

Johan
Nej, men på ett sätt så tror jag att personal och medarbetare gensvarar lite grann på förväntningarna. Och har du då större förväntningar ute i glesbygd och du vet, du har den här avståndsaspekten och den är ju konstant oavsett väder. Då blir det ju så att ja, men då kanske vi gör lite till. Därför att det är krångligare för den här patienten eller de här anhöriga att få till det här. Så det kan ju skilja sig hur man engagerar sig.

Men jag tänker också att det här engagemanget det finns såklart hos kollegorna i en tätort och en stad också. Ja, fast där kan det ju vara enklare att inte ta initiativ till att gå det där lilla extra steget för att få till det, för det löser sig ändå.

Håkan

ja, så kan det bara.

Vad intressant.

Sjövall står du och funderar på någonting?

Anna

Nej, men jag står och funderar på det du säger om att befolkningen känner sig trygg. Jag tänker att det är trygghet som en nyckelfaktor. Och så har man ett annat sökmönster. man vet att det finns en hälsocentral i det här fallet som har öppet. Och då väntar man också kanske ibland för länge, men man väntar också gärna för då vet man att man får träffa en läkare eller sköterska som man känner.

Den aspekten tror jag är så otroligt viktig också.

Johan

Ja, jag håller med. Jag håller med.

Anna

Och någon som man vet som känner till mig och min sjukhistoria, eller som jag har träffat förut.

Håkan

Så kan jag känna när jag besöker min hälsocentral, när jag får träffa doktor Sofia i Lungvik.

Anna

Ja.

Håkan

Exakt det du beskriver. Och då bor ju jag i tätort. Men jag kan känna den där känslan. Ja. Hon vet vem jag är när jag ska spola örat, eller vad det nu är för någonting.

Anna

Ja.

Håkan
Spännande. Om man tittar på samarbeten då, Johan, mellan olika hälsocentraler, ambulanser och kommunalvård och regionen. Hur tycker du att det fungerar när man pratar glesbygdsvård eller glesbygdsmedicin?

Johan
Jag tycker det fungerar suveränt.

Och då pratar jag bara för vårt område, Berg, som kommun, samarbetet. Det har ju varit jättebra för oss. Trots att vi har haft det gällande avtalet som har haft sina brister. Så har vi i praktiken kunnat ha en jättebra samverkan med kommunen och hemsjukvården.

Och personalen inom kommunen. Och sen ambulansen. Ingenting att klaga på över lag. Däremot så har vi lite utbyte ibland. Så jag kan inte säga att vi jobbar jättenära ambulansen. Det gör vi ju inte. Även om vi... Jag tänker på ett sätt så tänker jag att det kunde ha blivit...

Jag vet inte riktigt hur man ska lägga upp det. Men kanske några större gemensamma ytor.

Men det bygger också på att man har samma personal. Att man har chans att få till det där lite grann.

Håkan

Men här kan det finnas något slags embryo.

Johan

När jag läste i Umeå, då jobbar jag extra på ambulansen. Och jag kan tänka ibland att... Jag tror också ambulanspersonalen. Jag vet inte om man kan vända på det lite grann. Det är kanske en vinst att man känner att man har tillhörighet. I alla fall i glesbygd, till en hälsocentral.

Eller två hälsocentraler. Tydligt så där.

Jag jobbade lite grann i Hede. Och där är man ju närmare varandra. Mycket närmare. Och de jobbar på hälsocentralen ibland ambulanspersonalen.

Håkan

Men är det här en... utvecklingsgrej som du skulle vilja suga tag i?

F38 S2

Jag har inte reflekterat så jättemycket klart över den. Men spontant så känner jag att... Om man skulle skruva på någonting när det gäller samverkan... Då undrar jag om... Man kanske skulle kunna se om det gick att få... en tätare kontakt. Och se vad det föder. Just däremellan så att säga.

Det kan ju vara lite... att man bara gör det förutsättningslöst.

Håkan

Och precis som du säger. Se vad som kommer ut ur det. Mm. Vad skulle du säga är nyckeln då? Till att det finns så god samverkan som du beskriver. Mellan de olika aktörerna.

Johan

Ja det är det som Anna plockade upp vidare. Det är ju kontinuiteten. Det är ju nyckeln. Alltså det blir ändå ganska kopplat till person. Och har man jobbat med varandra. Och vet var man har varandra. Då är det så mycket lättare. Men då krävs det att det finns kontinuitet. Även från Bergs kommun och de andra aktörerna.

Så ser det faktiskt ut. Det dräller av människor i området som älskar sina arbeten helt enkelt.

Håkan

Ja. Det låter ju helt fantastiskt. När det handlar om nya arbetssätt då. Vi brukar prata om det i den här podden ibland. Kan man dra nytta ut av den teknik som springer fram nu. Mer eller mindre varje dag. Men som ni upptäcker att här har vi ändå kunnat använda tekniken på ett sätt som bidrar till att skapa en likvärdig vård inom vårt område där vi arbetar.

Johan
Beroende på vad man menar med teknik. För till exempel så har vi ju väldigt god hjälp att ha god utrustning. Teknisk utrustning. Dt är otroligt värdefullt att kunna ha väl fungerande öron och ögon- mikroskop. Och en bred labbpanel som innefattar hjärtmuskelmarkörer. Den typen av teknik kan ju göra en avgörande skillnad.

Och gör en väldigt smidig och vård med god kvalitet.

Men sen kommer man till det här med distans, videosamtal och så.

Och där är i alla fall inte jag speciellt imponerad över skillnaden mot det som vi gör utan video.

Håkan

Om man tänker kring distansmonitorering och sådana bitar.

Johan

Nej, vi jobbar ju gärna med att patienten får själv mäta och kontrollera. Man kommer väldigt långt om man har en bra blodtrycksmanschett hemma. Penna och papper och en våg. Till exempel om du har en hjärtproblematik. Då behöver vi inte pilla med kontaktytorna för patienterna att rapportera in det här till mig eller till sköterskan på hälsocentralen. Jag är lite rädd för att bygga in så mycket system för en och annan.

Håkan
Men hur rapporterar de idag då? Ringer man eller mejlar man?

Johan

Nej, de kan skriva på 1177.

Det finns sådana som gärna kommer in med en lapp och lägger i receptionen.

Det finns alla varianter.

Håkan
Man hittar sitt eget sätt egentligen.

Johan
Det är inte oändligt många sätt. Men om man då tänker sig att skriva via 1177 blir ju en väldigt enkel återkoppling. Då gör du så här sen och så behöver du kolla det här. Och så kan jag till exempel ha ett avtal med en patient. Men går du upp över den här vikten då måste du höra av dig. Och så tar patienten ansvar eller anhöriga ansvar för att kontrollera det för dem som är lämpliga.

Men det är min återkoppling.

Håkan
Det får du ha, absolut.

Anna
Jag tänker det här med 1177 är ju en form av digital teknik som vi använder och har använt många år.

Och jag tror att vi blir bättre och bättre på att använda den.

Och patienterna blir bättre och bättre på att använda den.

Sen är det ju så som vi också har pratat om många gånger förut. Att allting är ju komplement till det vi redan har.

Vi kan ju inte jobba med det på exakt samma sätt mot alla. Patienter, individer, medborgare. Så är det ju.

Håkan

Ja men det vi brukar prata om är att det finns en verktygslåda av olika saker. Som man kan peta in där det kanske passar. Där man kan få till det. Annars är det ju meningslöst om man inte ser någon värde i det på det sättet.

Johan
Nej men sen finns det ju annan teknisk utveckling kan vi också tänka. Om man tänker fritt. Jag vill sällan vara den som är först och testa en ny grej. Men det kommer ju mer och mer då. Kliniskt träningscentrum senast våras. Den här

ultraljudsimulator dockan. Det kommer ju mer och mer av ny teknik som kan implementeras. Kanske på glesbygdshälsocentraler i större utsträckning. Men att det får gå i takt med hela sjukvårdssystemet.

Jag vet inte om ni känner till det. Det är inte så att vi är motsträviga.

Håkan
Nej det är väl inte så vi tolkar det heller. Men ibland kanske man inte ser helt klart heller. Hur skulle en digital lösning kunna fungera i det här specifika fallet. eller i vår verksamhet. Känner ni till att det pågår ett försök mellan Föllinge och Krokom. Där man testar drönare som hämtar labprover och annat ifrån Föllinge. Är du inte lite nyfiken på den då Johan?

Johan
Jo men det är väl jättebra. Men det kör de väl från Funäsdalen?

Anna
De har haft några tester också.
Men det var något tidigare.

Håkan

Det har vi också pratat om för ganska länge sedan. Det var ett tag sedan vi pratade om det.

Men det har vi gjort här. Men nu uppfattar jag nog att det här är nästa steg. Tror jag. Det här som pågår i Krokom förföljningen.

Jag har sett drönaren. Den är tre meter i vingspann. Och kan väl ta en uppåt femton kilo. Om jag kommer ihåg direkt. Så det kan levereras både dokument och labprover.

Johan
Men det där är ju spännande. Om man tänker sig att man sparar in på någon annan form av logistisk lösning. Det är naturligtvis en teknisk utveckling som kan bli väldigt tillämpad framöver.

Håkan
Ja. Den är lite miljövänlig och sparar lite på klimatet. Så de här slingbilarna inte behöver åka omkring. Så det är väl en tanke mer. Det var ett stickspår. Det bara slog mig när vi stod här och pratade.

Hur lockar man då personal att komma till er och arbeta? Hur ska kompetensförsörjningen fungera i gles- och landsbygd?

Johan

Ja. Det är väl det de flesta och sliter med.

Håkan
Det är du som ska sitta med svaret här Johan.

Johan

Jag tror det är en kombination. Dels så har vi den här långsiktigheten. när en kollega slutar hos oss då är det inte lätt att hitta en ny kollega men det är ändå lättare. Man vet att man kommer in i en kontext som det finns någon att luta sig mot som du sa tidigare. och där har man fördel i med om man börjar och bygger upp någonting i princip från grunden.

Håkan
Får jag fråga dig Sjövall, du är ju inte bara enhetschef på nära vård, staben. Du har ju också en bakgrund som distriktssköterska.

Känner du dig lockad av att veta om du ska söka en tjänst? Nu spekulerar vi lite här. Att du kommer in i ett väloljat maskineri som rullar på eller ett som känns lite mer oklart om du förstår vad jag menar.

Anna
Det är en ganska ledande fråga. Ganska självklart. Och sen är det klart att jag är ju lite färgad av att jag kommer därifrån jag kommer, och har, när jag utbildade mig så gjorde jag ju både praktik och vikariat på väldigt, väldigt små orter.

Och det är ju... Alltså tycker man om det och man förstår vilket sammanhang det kan ge så är det otroligt roligt faktiskt.

Ja men det här kan vara en jätteviktig faktor att faktiskt lyfta för att det handlar dels om vart man hamnar men det hamnar också i vilket sammanhang man landar.

Sen kan ju det andra också vara superspännande att få komma in i ett nytt sammanhang där ingenting känns.

Ja, ostabilt ska jag inte säga men kanske känns lite som här finns det möjligheter att få vara med och påverka och driva lite grann.

Johan

Men tänker man då rekrytering där det finns ingen uppenbar väg framåt och man behöver flera personal på samma ställe och så vidare då tänker jag att då måste man som arbetsgivare också att vara flexibel för andra lösningar. Man kanske behöver ha ett annat anställningsvillkor. Man kanske måste säga att nu gör vi en satsning för att de här tillsammans ska få förutsättning att kunna bygga någonting.

Där tänker jag också att kanske behövs det helt andra typer av lite mer skräddarsydda lösningar på någon som är en del ställe.

Håkan

Ja. Är det här ett inspel vi ska ta med oss från Johan?

Anna

Det här skulle Granevärn svara på.

Håkan
Ja, jag förstår det. Men hon är ju inte här.

Anna
Ja men det finns väl delvis. Men sen tänker jag att det är precis det vi kommer behöva göra. Jag menar det har vi ju pratat om också hur många gånger som helst.

Att vi är ju inte... Vi kommer ju inte att vara tillräckligt många för att räcka till heller.

Och då måste man kunna vrida runt. Och då behöver vi ju fundera på hur vi jobbar på bästa sätt. Så är det ju. Och det kommer ju troligtvis inte finnas en universal lösning för alla. Jag tror inte det.

Johan
Nej precis. Och det kopplar till det andra som jag tror är viktigt. Och det är att man har en strategi hur man har kompetensförsörjningen. Utbildningen för personalen. Och det kan ju bli en morot också för kollegor och medarbetare. Att välja att söka sig till ett specifikt ställe. Man vet att här är det kopplat till att jag faktiskt kan få vidareutbilda mig. Eller få gå kurser inom just det här. För att det gagnar den kontext jag jobbar i.

Ja då vill man det helt enkelt.

Så en slags anpassning till att få ihop livet. Och att kunna utvecklas i sitt arbete också. Så kan ett kommande anställningsvillkor se ut. Ett ganska bra förhandlingsläge för den som är på väg in. Och känner att det här vill jag testa på mig. Jag vill testa på det och komma överens om de här sakerna. Jag tänker att de orter, de hälsocentraler som är svåraste att lösa en fast bemanning. Där krävs det ju mest flexibilitet egentligen. Man får ju se det så att det är olika förutsättningar.

Håkan

Finns det saker Johan, vinster eller annat som faktiskt tätort kan ta till sig från erfarenheter inom glesbygdsmedicin?

Johan
Ja, Ja, jag tror att det sättet som man kan arbeta på inom glesbygdsmedicin och skapa. Ja men både teamet och jobba kontinuerligt nära patienter och på det här viset. Det är nog en typ av nära vård som skulle kunna funka och växa både i tätorter och städer.

Som kanske till och med skulle göra det ännu lite mer spännande att jobba på en hälsocentral i en stad.

Håkan
Johan, kommer du att skriva ett PM om detta nu och skicka till ledningen? Och här kommer ett medarbetardrivet förslag på någonting som jag har sett och som vi skulle kunna ta till oss i tätort. Och vi är beredda att bidra med våra kunskaper.

Johan
Men du, jag har inte tänkt på det på det viset men det är en lysande tanke som jag tar emot här.

Håkan
Du får den! Man efterfrågar ju gärna medarbetare drivna. Ja, det är så sannolikt ja på den. Åh, vad kul! Vad roligt! Du måste nästan få lite applåder för den.

Ja, vi ska inte pressa dig Johan men vad kul att du tar emot den. Man kan säga att du tog ner bollen på bröstet och jonkade ner den med fötterna och sen kommer någonting att hända säkerligen.

Johan
Ja, men ett medarbetarförslag, absolut.

Kul, kul. Om man tittar på framtiden då, vart tar glesbygdsmedicin vägen tror du?

Ja, förutom att gå in i stan då.

Johan
Ja, precis.

Glesbygden flyttar in i en annat ort.

Då kan man säga att vi kommer fortsätta att jobba i team. Jag tänker glesbygdsmedicin som stort. Inte oäven till att ny teknik kan komma att skapa andra förutsättningar som underlättar och höjer kvaliteten.

Här tycker jag att vi inte ska experimentera för mycket. Vi jobbar ju med

grundfaktorerna som handlar om kontinuitet, som handlar om att kunna

vara de här värdegrunderna som ändå handlar om. Vi ska också kunna erbjuda en jämlik vård, även i glesbygd.

Håkan
Johan, vi har landat i slutet av det där poddavsnittet. Då brukar vi prata om, vi brukar kalla det vårt eget lilla hälsosamtal.
Där vi försöker lyfta saker ur våra egna liv.
Det är jag och det är Sjövall och det är Granevärn.
Så pratar vi lite om att hålla i gång kroppen fysiskt, att även tänka lite grann på hur man mår mentalt och kanske också hur man käkar och tar hand om sig lite grann.
Så man slipper träffa dig för ofta, Johan. Förstår du hur vi menar? Hur jobbar du med de här bitarna hos dig själv för att hålla ihop hela livet?

Johan
Nej, men jag tycker om att använda kroppen och vara fysiskt aktiv. Så jag brukar springa mycket.

Jag tycker om att springa ganska långt. Jag har sprungit några fjällmaraton och jag springer inte så anmärkningsvärt fort, men jag njuter av att springa.

Men sen håller jag på med olika former av skidor också.

Jag åker mycket telemark och toppturar och mycket längdskidor. Jag tycker om att åka långfärdskridskor, paddla kajak, ja men ni hör.

Håkan
Ja, jag hör det. Du är en all-round elitmotionär, placerar jag dig.

Johan
Ja, men sen i mitt inre liv också så har jag en varm tro på Gud. Så jag har faktiskt en väldigt resonansbotten som ger mig styrka. Och det skulle jag säga, det är en riktig värdefull faktor både i arbetet och utanför.

Håkan

Ja, så din tro hjälper dig till det?

Johan

Ja, min tro är som en del av min prioriteringsordning. Det genomsyrar det som är skrivet för mig.

Håkan

Du nämner också telemark och då måste jag bara säga att du kanske inte var med på den tiden.

Men 1988 så åkte jag det första inofficiella världsmästerskapet faktiskt i telemark i Hemsedal. Eller Oppdal hette det. Var på den gamla goda tiden.

Och det dåvarande landslaget var sponsrad utav fotbollslegenden Dan Corneliusson som då spelade i IFK Göteborg och hade ett eget klädmärke.

Nackdelen var att det inte var skidkläder men det fick duga.

Johan

Ja, ja. Man tar det man får.

Håkan

Ja, men telisar är grymt. Det är roligt.

Johan

Det är roligt. Vi åker hela familjen.

De är riktigt duktiga. Det är kul när de är bättre än en själv.

Håkan
Ja, och när man får till den där skärande svängen med höften utåt och bara ligger och trycker. Det är underbart.

Johan

Mm, det är snart dags nu.

Håkan
Ja, det är det. Ja, men vad roligt att höra hur du tar hand om dig. Och du har ju också en frände här i ditt intresseområde på det här kring det här vi pratade om när det gäller löpningar. Det är Anna Sjövall. Hon springer också långt.

Anna

Ja.

Ja, har du något lopp som kommer nu Anna?

Anna

Nej, jag har precis sprungit ett. Och så har jag här i vår också.

Sprang ju maraton precis.

Johan
Vad sprang du nu då?

Anna
I Umeå. Ett litet maraton men väldigt, väldigt trevligt lopp.

Johan

Ja, och jag har anmälts i fjällmaraton gastronomi. Så då tänker jag att man kombinerar både springa och äta.

Anna

Ja, det låter härligt.

Håkan

Fjällmaraton gastronomi. Är det nästa sommar då, eller?

Johan

Ja, precis. Det är i slutet på juni.

Det är vackert, vackert runt Ottsjösträckningen och lokala råvaror på stationerna som man får ta för sig av.

Håkan
Vad häftigt. Vad heter det där i Frankrike där man dricker vin? Meridoc? Eller vad heter.

Ja, något sådant. Det finns ett maratonlopp i Frankrike där de dricker vin på kontrollerna.

Anna

Så jag har hört att det är champagne och ostron på sista kontrollen.

Håkan

Ja, men man gör lite olika. Så gör de i Frankrike. Här jobbar vi på ett annat sätt.

Sjövall, har du liksom glädje i kroppen nu för tiden? För det har inte kommit snö ännu. Det är liksom barmark ute när du är ute och löptränar.

Anna
Ja, man ska väl inte vara glad för att det är snart mitten på november och det är lite för varmt kanske egentligen.

Jag tycker ju om snö. Men just löpmässigt är det ganska trevligt att slippa broddarna än så länge.

Håkan

Ja, och sen vet jag, jag kanske inte får avslöja det, men det gör jag ändå att du ska i väg på konsert i huvudstaden och det är ju också en slags sinnlig upplevelse att få njuta lite av.

Anna

Absolut, det måste man också. Kultur tycker jag är en viktig aspekt i välmående faktiskt. Ja, det tycker jag.

Håkan

Ja, det kan jag hålla med om. Och du ska titta på och lyssna på ”Mummford and son”

Och vi ska väl säga att idag när vi spelar in så är det den 5 november.

Anna
Precis.

Håkan

Och det är den sjätte de uppträder.

Anna

Den sjätte, precis.

Håkan

Ja, hoppas ni får en underbar upplevelse för att det är härligt när man träffas av det där i magtrakten och får känna in.

Anna

Ja, det är väl kanske inte jag som lyssnar mest på dem, men det blir trevligt.

Håkan

Det kommer bli jättebra.

En gång lyssnade jag på en symfoni, jag vet inte vad det var, en kvartett var det. Och då, jag hade aldrig hört en kvartett spela symfonimusik. Och när jag gick förbi så fick jag så här på armarna, ni vet Gundes ståpäls.

Anna

Mm.

Håkan

Bara rysningar så här. Det var som att träffas av blixten lite grann kände jag. Otroligt frän upplevelse. Och det mådde jag bra av.

Ja. Ja. Själv har jag vilodag idag. Igår var jag och tränade mina axlar. Det var axelpass igår. Jag springer mycket på gym som du hör Johan.

Johan
Jajamän.

Håkan
Ja, det har blivit lite min grej.

Johan

Där brukar vi nog inte se, tror jag.

Håkan

Nej, men ser du en ganska stor vuxen, ja, muskulös person någon gång, då vet du att det är jag. (skämt)

Johan
Ja, exakt.

Håkan

Jag är i plus 60 så jag måste se till att liksom bibehålla. styrkan.

Johan

Men det är bra. Det är en viktig investering i framtiden.

Håkan

Ja, det känns bra.

Johan, det var jättekul att få ha dig med i det här poddavsnittet och jag hoppas du hade lika roligt som jag och Sjövall hade.

Johan

Ja, Ja, tack själv.

Håkan

Väldigt kul. Ska vi säga så? Vi kanske hörs igen. Ha det gott.

Johan

Allt gott.