53 - Love ser problem - men även lösningar. Hör om utvecklingen och nya processer

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• LG - Love Granqvist - Sjksköterska, Strokeavdelningen
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Ja, men det ska ju handla om vården och utvecklingen här i region Jämtland. Härjedalens podcast. Välkommen allihopa, särskilt välkommen till dig Love.

LG:
Tack så mycket!

HL:
Men du har ett efternamn också.

LG:
Ja, Love Granqvist.

HL:
Love, jag älskar det namnet. Vad tänkte dina föräldrar på?

LG:
Det finns faktiskt en berättelse om det. De förväntades ju att dom skulle få en flicka, men det visade sig inte vara så. Och min farmor jobbade på BB då och var ju en av dom som var med vid förlossningen och det var hon som tyckte att då går ju inte att kalla den där Lisa.

HL:
Nej, såklart!

LG:
Men det ser ni väl att det är en liten Love, sa hon. Vad hon fick inspirationen från det vet jag inte.

HL:
Men det fastnade och det var ju väldigt klokt och du är ju sjuksköterska.

LG:
Ja, jobbar på strokeavdelningen.

HL:
Men du är också en utav dem som letar problem och även föreslår lösningar och det ska vi snacka mer med dig om alldeles strax, men först ska vi säga välkommen till dom andra två ständiga gästerna, Anna Granevärn.

AG:
Hej!

HL:
Tillförordnad hälso- och sjukvårdsdirektör.

HL:
Jag haltar alltid på det där långa titlarna. Hur är det med dig?

AG:
Jo, men det är bra.

HL:
Ja, det är fint. Ja, brun är du?

AG: Ja, jag har cyklat många timmar.

HL:
Ja, vi har ju haft några veckor här nu med riktigt skön värme. Anna Sjövall, verksamhetsutvecklare, och även coach för ett utav de åtta genombrott som man jobbar med inom vården. Det är ju många som gör jobbet tillsammans och det är ett nyckelord för att kunna jobba ihop, göra det tillsammans. Hur mår du idag?

AS:
Ja, men jag har gått från badhusparken först till jobbet för att vi var ute och käkade och sen så har jag cyklat hit och så är det ganska varmt. Ja precis i detta nu när vi spelar in den här dagen. Det är 2 dagar innan midsommarafton jag såg att det var runt 27 grader.

AS:
Ja, det är varmt. Ja, det stämmer nog.

HL:
Ja, och när det blir varmt ute då brukar ju sjukhuset bli lite belastat.

AG:
Jo, men så kan det bli och vi har ju märkt av ett ganska högt söktryck här, dom sista dagarna också och det kan ju bero delvis på värmen. Men det är väl lite så det brukar se ut också innan midsommar, att det rasslar in en del i början på sommaren innan lugnet lägger sig.

HL:
Hur har vi det med formen då? Vi ska snacka lite träning, lite rörelse så där, för vi tycker det är viktigt för folkhälsans skull så att vi inte blir sjuka på grund av att vi lever konstigt.

AG:
Precis, men formen är väl helt okej, jag har ju tagit mig runt Vättern ett varv på cykel. Det brukar ju som vanligt sägas att det här ska inte göras igen, för det är alldeles för långt.

HL:
Men du har väl redan anmält till nästa år?

AG:
Nej, nej. Jag har verkligen sett till att inte vinna något stort pris heller. Jag firar med att ta fram rullskidorna och köra rullskidor riktigt tidigt på morgonen. Det är skönt så jag gav mig på det och tänkte att nu är det rullskidor, men vet du vad som händer Håkan.

HL:
Jag ska gissa, säg inte att du har varit ute och vurpat?

AG:
Nej, men däremot så har jag ju inte sprungit så mycket, jag tänkte ju inte hålla på så mycket med löpningen i år för att jag skadar mig. Men då blev jag kontaktad av Sankt-Olofs loppets ena lag som jag sprungit i. Dom har lite kris så jag måste åka till Norge nästa helg och springa lite. måste åka så det kan ju inte lämna dom ju aldrig nej, ju bara kör på utan henne men det blir väl roligt.

HL:
Jag har sprungit det loppet en gång i tiden och det var väldigt trevligt.

AG:
Ja det är supertrevligt. Jättekul. Jag har ju inte så höga förväntningar. Det blir en ny erfarenhet, nya bekantskaper också.

HL:
Anna Sjövall som är en gedigen löpare borde ju också ha fått ett samtal?

AS:
Nej, faktiskt inte nej. Jag tror att kanske att åka till Norge och springa blir lite tajt i tidsplan.

HL:
Ja, det kanske blir det. Du har annat inplanerat. Hur får du ihop det med löpningen när det är så här varmt kör du också tidig morgon eller sen kväll.

AS:
Jag är ju ingen morgonmänniska, men förmiddag om jag kan ta lite flex om jag inte har något möte, så jag kan jobba hemma. Men sent på kvällen annars.

HL:
Ja där ser man, jag har varit ute och cyklat. Körde Brunfloviken runt senast, också varmt och man känner att värmen liksom blir tärande även om man har med sig vatten och lite gel och kanske lite vätskeersättning och så där, så är det väldigt mycket mer ansträngande.

AG:
Ja, men det tar. Det var ju så på Vättern också att det var väldigt, väldigt varmt, och det var många som satt i dikena på slutet och mådde lite dåligt.

HL:
Men det är roligare när man kliver ur utstyrseln och när man är brun från ett ögonblick på armen och neråt och likadant ben och resten är alldeles kritvit. Love, Hur får du till det med din motion?

LG:
Är liksom försiktigt med löpning.

Ja, jag höll på med det mycket tidigare, men har legat av mig lite, nu försöker jag arbeta in en liten rutt som jag sprang förut från Badhusparken och till andra sidan Vallsundsbron. Ja, det blir det en lag om runt femtusen meter eller mer tur och retur. Ute mycket, nu är det ju trevligt ut och fiska. Ja, mycket fiska, simma i det här vädret är det perfekt, annars är vi ute mycket i skog och mark. Det finns ingenting som motiverar som svampplockning och bärplockning. Då kan jag vara ute och traska genom blötmyr i flera timmar. En kompis har hotat med att vi ska ut och uttra någon helg, det vill jag. Det ser jag fram emot.

HL:
Nu ska vi glida in på det som är dagens ämne när det handlar om vårdens utveckling. Om jag säger Nova, vad säger du då?

LG:
Ett bra komplement till det journalsystem som används på vårdavdelningarna i dagsläget. En digital lösning, en bärbar digital lösning, att man har med sig journalen i fickformat.

HL:
Ja, du kan till och med ha den mobilen har jag fattat.

LG:
Ja, jag tror att det finns utvecklat, man kan ha det i mobilen också, men jag vet inte hur läsvänligt det skulle vara, det är en applikation och finns ju till vårdavdelningar det finns en modell för öppenvård.

Det finns även en modell för läkare. Det finns flera olika produkter som dom har gjort som är den här Novabiten. Men en förlängning men inte en ersättning till journalsystemet. Men man kan göra mycket i plattan där som man kan göra i journalen också på datorn.

HL:
Ja, hur länge har ni använt Nova då på den avdelningen du jobbar?

LG:
Vi började med det ganska strax efter jag började på avdelningen. Det var tjugohundraarton så det är några år. Ja, ganska snart när jag började så blev jag rekryterad att vara med i den här gruppen som skulle införa det på vår avdelning.

HL:
Hur kunde det bli så?

LG:
Vi har ju en chef då hon är mammaledig nu. Sara Magnusson, hon har alltid varit mycket för att utveckla vården. Tycker om digitala verktyg för att förbättra och effektivisera, ser potentialen. Och när hon såg att Nova är någonting som man ska börja med så frågade hon ”vilka är med?” Och jag nappade direkt. Det var jag och sex-sju till så det var driv från avdelningen att köra i gång med det här.

HL:
Vad skulle du säga är fördelarna med en sådan här digital lösning på journalsystemet jämfört med manuella bitar?

LG:
På den manuella biten är det traditionella arbetssättet med whiteboard, papper, penna arbetsblock, mappar, mycket papper. Postit-lappar, kollegieblock och allt möjligt sådant där. Man räddar ju träden. Ja, men också att när det är digitalt så att när det har gjort någonting i den här plattan så kan du ju checka av när en sak är gjord, planera och samordna dagen när du har bockat av då uppdateras det samtidigt för alla så det är ju ett väldigt bra verktyg för samordningen om man säger man ska mäta blodtryck på tider hos en viss patient. Så lägga upp det i plattan. Lägg upp tider. Då ser man ju också lätt om det är någon som har missat. Nu att det kan ju vara en annan sak på en akutvårdsavdelning som händer, så man kan inte vara där precis på minuten, men man ser att det ska göras, då går man dit, man tar den här kontrollen, checkar av den, man lägger upp värden också direkt i plattan så att det går in i journalen på en gång och alla ser att det är gjort. Mot det traditionella arbetssättet att man går till rummet till patienten mäter blodtrycket, skriver ner på en papperslapp. Går till en expedition eller en arbetsplats, loggar in sig på den. Loggar in sig i journalen. Skriver in den där och sen kan man kasta papperslappen.

HL:
Ja, jag förstår det blir många, många fler moment.

LG:
väldigt många, men det är ju väldigt många som fortfarande jobbar på det sättet på sjukhuset. Ja, jag tror det är lite både en, ovilja kanske är fel ord, men en man blir ju bekväm i rutiner och att arbeta som man alltid har gjort och sen kommer någon och säger att nu ska vi arbeta på ett nytt sätt. Det blir ju lite blandade känslor med sådana åtgärder och utveckling, men ibland kanske någon måste komma och säga att nu tänkte vi att vi skulle jobba på det här sättet.

HL:
Man behöver kanske inte peka med hela handen så utan se till och få med medarbetarna på tåget. Och jag vet att du har mycket tankar och funderingar kring det. Hur tänker du kring sådana processer?

LG:
Det som krävs, och särskilt med ett verktyg som det här Nova då som vi använder på avdelningen som ett verktyg för samordning och planering och kommunikation. I förlängningen att säger man att vi ska arbeta med ett kommunikationsverktyg då måste ju alla vara med för att om det är några som inte är med och kommunicerar, då hamnar ju de utanför eller så fallerar hela arbetet för att alla måste ju samarbeta. Alla måste ju kommunicera.

HL:
Men jag står och tänker lite grann på vem du är liksom i det här lagspelet när du räcker upp handen och är så här förändringsbenägen och vill lösa problem liksom, vart kommer det ifrån?

LG:
Jag är inte helt säker. Jag tror jag bara retade mig på att, varför gör man, som man alltid har gjort när det finns bättre verktyg och mycket kring bekvämlighet och rutiner Det är ju lätt att säga det sett utifrån, men man är ju också vanemänniska så att jag faller säkert också in där med några sådana fallgropar som jag kan förbättra mig på. Men ingen är ju perfekt brukar jag säga. Men man kan ju försöka åtminstone, jag tycker om att se på att, varför gör man på det här viset? Finns det bättre sätt att göra det på och hur kan man då förbättra det? Jag brukar säga att jag är, jag är en aggressivt lat människa så att gör man saker, effektiviserar saker, så behöver man ju inte jobba lika mycket.

HL:
Så det finns vinster både vad gäller kanske arbetsmiljön, i effektivitet och kanske mer tid över till annat viktigt?

LG:
Ja, absolut, ja, det finns ju mer tid till mer förbättringsarbete men det blir också mer tid till patienterna, och att se till patienten som människa, att sätta sig och möta människan.

HL:
Du ger ju liksom ett ansikte åt det som vi pratar ofta om i den här podden. Om medarbetaredrivna förändringsarbeten som kommer underifrån från er som är i verksamheten och ser och hör och märker saker. Men, och vi har pratat om hur man ska, liksom knäcka den här bryggan, lite grann med att förmå andra att känna sig för och testa. Och ibland känns det som att vi går lite försiktigt fram och kanske skulle kunna trycka på lite till, vad säger du Anna Granevärn?

AG:
Ja precis, det är ju det där som är svårt hela tiden med hur mycket ska vi gå in och styra uppifrån. Det behövs ju verkligen dom här personerna som du Love som kliver fram och sträcker upp handen och vill och som blir teamledaren i arbetsgruppen och som kan lyfta fram fördelar för att det jag hör dig säga är ju att det här faktiskt ger mer tid till patienterna och kanske mer tid för varandra och också förbättrar arbetsmiljön. Mycket lättare att samspela och hjälpas åt om någon har mycket och missar eller inte hinner göra en kontroll så ser ni, att ja, men här behöver vi kanske hjälpa till?

LG:
Jo, absolut det som är som jag nämnde med kommunikationen, samordning i det här verktyget är att rent praktiskt och konkret så kan man på varje patient lägga till markörer.

HL:
Och vad innebär det för den som inte förstår det?

LG:
Det innebär att då om jag tar fram den här plattan och tittar på en patient som jag inte har varit i kontakt med förut, någon kanske ber mig att gå in och hjälp till på det här rummet. Då säger jag bara, vänta en liten stund, jag tar fram plattan. Jag öppnar upp patientens sida och där ser jag. Vi har lagt upp lite markörer som för mig talar om ungefär hur mycket, hur ungefär självständig den här patienten är i omvårdnadsarbetet, omvårdnadsprocessen, vad har patienten för några kostbehov och kanske några särskilda krav som man behöver tillmötesgå där, om de behöver hjälp med matning eller någon anpassning eller något sådant där. Så det är helt enkelt att lära känna patienten. Jag får en grov överblick av patienten att jag kan känna att jag med trygghet går in på rummet där fast jag inte har träffat den här människan förut eller varit med i rapporten. Då kan jag i alla fall se att, vad behöver du som är mest grundläggande? Jag kan hjälpa dig från fåtöljen till sängen eller från sängen till ett toalettbesök på ett tryggt sätt och vet hur jag ska hjälpa dig på bästa sätt. Många gånger kan man ju kanske fråga patienten, men där jag jobbar, på stroke och neurologienheten där det är väldigt mycket kommunikativt som patienter blivit drabbade av. Man kan ha mycket svårt att uttrycka sig. Dels på kanske på grund av neurologisk skada eller något annat som gör att man inte kan uttrycka sig.

HL:
Det här medarbetardriven Anna Sjövall, vad tänker du. Skulle man kunna tillföra något slags ingrediens i omställningsarbetet som ni känner ibland att ni blir lite frustrerad över eller känner, att ska vi inte testa den här vägen också, förstår ni vad jag menar?

AS:
Jag tänker tillföra någonting sådant där som alltså flera som Love? Ja, det är ju det, man skulle klona honom så skulle det gå. Men det är ju det här som man ser när det lyckas. Om man tar Nova, så var jag med och jobbade i Cosmicförvaltningen då när det här körde i gång, och det var ju inte bara din avdelning som började då, utan det var flera stycken och så ser man vilka höll i och höll ut och vilka lyckades och till slut så var det bara stroken som liksom hade implementerat ett arbetssätt på riktigt och jobbade så. Jag tror att det är dels att ni är så drivna som alltså medarbetare, dels att ni har fullt stöd av närmsta chef

HL:
Har det varit en varit en nyckel. Att säga att ni har tillåtelse också att jobba med dom här sakerna och ni tror, liksom tror på det, och håller i och håller ut? För jag tänker att även för er har det varit motstånd ibland som det alltid är när man börjar med nya saker. Du står och nickar. Men om du pratar utmaningarna då. Vad har varit dom tuffaste utmaningarna och även framgångarna?

LG:
Till början så är det ju mycket att det är ett nytt arbetssteg, ett nytt arbetssätt, en ny rutin att lära in och där kan det ju vara många människor som inte är lika tekniskt erfarna och då kommer man med 1 nytt digitalt verktyg och säger, nu ska vi jobba enligt det här. Det är ju mer och mer att man använder sådana här surfplattor, Ipad och allt vad det heter i vardagen, men många av de som jobbar på sjukhuset idag tillhör ju generationer där sådant aldrig var någonting man växte upp med.

HL:
Nej, och det får man ju också ha en viss respekt eller man får man ha respekt för.

LG:
Ja, och det var vissa som sa till mig när vi skulle börja med det där och plattor och sådant att Love du måste komma ihåg att jag har andra goda egenskaper än tekniskt kunnande och då får man ju lägga lite mer tid och stöd till de personerna för att se över vad är det som känns otryggt? Eller vad är det som känns så att det strular och hur kan man då förbättra det? För det är också ett förbättringsarbete att de här plattorna ska kunna användas av alla som ska jobba med patienterna och jobba på avdelningen. Det spelar ingen roll vad man har för någon bakgrund eller för någon förkunskap om hur en platta fungerar. Så det är ju viktigt att ta med dom åsikterna och synpunkterna också för att föra dom vidare till utvecklarna att se över om det någonting som kan förbättras. Är det någonting som är otydligt eller någonting som inte är så bra som det kan vara?

HL:
Jag tänker på det här med att du får chansen att omfamna tekniken och att man kanske upplever att det finns inte alltid tid till det i vardagen när man jobbar, att jag inte har tid att sätta mig in i det här just nu. Går det att skapa det utrymmet i inom vården på sjukhuset Anna Granevärn så att medarbetare kan sitta ett par timmar i veckan och verkligen lära sig systemen och själv känna och se vad som är fördelarna?

AG:
Ja, men vi vill ju det. En del i det är ju det här vi brukar prata om med medarbetardriven, verksamhetsutveckling. Att det ska finnas tid att jobba med utveckling men också med att uppdatera rutiner som man har på sin vårdavdelning och annat som man behöver jobba med. Det finns ju massor med andra arbetsuppgifter också som man behöver ha tid för. Någon är ansvarig, kanske för något läkemedel eller någonting annat, och så, som man också behöver ha tid till, så det är viktigt att tiden finns och det är ju någonting vi också jobbar med när vi tittar på schemaläggning. Nu får vi lite nya förutsättningar från oktober när vi ska ha 11 timmars dygnsvila Det kommer ju påverka hur vi lägger upp arbetspassen och det här är ju också en sak vi har med oss in i det såklart, att man får liksom en digital timme i veckan eller vad det nu blir. Då är det liksom destinerad att här får jag möjligheten och det är ju utbildningar och annat som vi också behöver göra emellanåt internt och jobbar man inom vården och lyssnar man på det här så ska vi ju komma ihåg Roger Pettersson.

HL:
Exakt regionens IT pedagog ja, han är ju en fena på det här att se till och lära människor. Hur saker och ting funkar, så ring han hela tiden eller så. Ja, han är ju en superviktig funktion och han har säkert jättemycket att göra det misstänker jag.

AG:
Men ja, han brukar springa genom Nyfiket för han så bråttom. Nyfiket är ju vårt fik där

HL:
Ja, men så är ni nyfiken på Roger ta ett snack i alla fall och se hur ni kan landa. Love jag är fortfarande lite nyfiken på det här med vart det här liksom personliga drivet kommer ifrån för att det är ju alltid människor som ska göra grejen liksom. Det spelar ingen roll än har inte AI tagit över världen men alltså det är ju människor som ska göra jobbet och någonstans få ett mandat. Känner du att liksom eller blir det mera så här att ja, men ta det du Lova du är alltid på den där frågan eller kan du känna att du har en frihet att liksom koppla på det här förändringsdrivet, för du har ju uppenbarligen tid att göra det?

LG:
Ja, men lite grann, men tid och tid att göra det, man jag får hitta tiden ja, ta mig tiden.

HL:
Men hur gör du då?

LG:
Men från när vi började med det här så hade jag vissa dagar avsatta att bara jobba med Nova rent administrativt, titta på förbättringspotential, så jag har vissa schemalagda dagar då jag är mer frikopplad från vårdavdelningen och vårdarbetet och kan uppmärksamma saker och se att är det någonting som jag har att ”gnälla” på den här veckan.

HL:
Får det några konsekvenser då för verksamheten att du har den tiden måste man in med vikarie eller hyrsköterskor eller måste man göra någonting annat?

LG:
Ja, det blir ju lite. Det är ju någon till som måste ta den där turen som jag annars hade tagit. Men som på en akutvårdsavdelning eller en arbetsplats över lag, att om människor blir sjuk eller någonting får ju dom en mindre. 00:23:11 Ibland har vi fått skjuta upp till något annat tillfälle och så kliver jag in och jobbar på avdelningen.

HL:
Men jag tänker så och tänker lite grann på att det ändå måste vara någonstans väl investerad tid eftersom ni är dom enda som håller kvar vid arbetssättet.

LG:
Ja det tycker jag. Det måste ju vara resultaten där någonstans som talar för att fortsätta ja och de har ju blivit lite längre emellan för till en början så var ju de här turerna endast avsedd för Nova att utveckla att se att fånga upp problem att föra problemen vidare. Jag har ju inte så mycket makt att ändra i systemet själv. Jag är en sådan här superanvändare, heter det, någon som kan systemet lite bättre. Så att jag har ju viss tillgång till system, jag kan ändra färger på så det ser lite finare ut på plattorna. Men jag har ganska lite makt i det, men att jag kan ju ha ju kanske lite lättare att uppmärksamma vari problemen finns och felsöka och föra det vidare till de som kan föra vidare i hierarkin. Det är alltid att jobba nerifrån och uppåt och se vissa problem kanske kan vara nyckeln.

HL:
Jag har jobbat i organisationer där vi har haft superanvändare kring de digitala verktygen, för att då har man kunnat gå dit och fråga den ifall det är något man kör fast med och det den personen eller den funktionen har haft precis det du beskriver och det kan ju vara en utav nycklarna till att hitta framgång i det här medarbetaredrivna arbetet. Anna granevärn?

AG:
Absolut, just att den funktionen skulle kunna finnas den finns vad gäller Cosmic och journalsystemet faktiskt, okej.

HL:
Ja då vet vi det. Anna Sjövall ska alla uppfinna hjulet igen.

AS:
Nej, men alla ska ha superanvändare. Ja, sen om dom har det. Det vet jag inte nu, men det är sagt så. Ja, det är sagt så och så kommer verkligheten i kapp och så släpper man den tiden därför att jag behöver kanske ägna mig åt patienterna i stället eller nåt.

HL:
Men du Love om du blickar lite så där i backspegeln. Ni jobbar mycket med plattorna och så finns det andra då som kanske inte gör det alls. Har du något bra exempel, liksom på hur man ska kunna lösa ett bekymmer där den mottagande parten inte liksom är digital?

LG:
Ja, det är nog att börja med kommunikation, att se var problem ligger, vad är problemet? Vad är det som inte fungerar? Att hitta lösningen på det. Det senaste jag har tittat på är att se om man kan göra en mer modern lösning på hur vi hanterar magnetkameraremisser från inneliggande patienter på avdelningen. I dagsläget så skickas dom remisserna, dels i journalsystemet Cosmic, men dels så ska det också fyllas i ett formulär. Magnetkamera har en stor magnet i sig, inte så överraskande och då vill man vara säker på att finns det någon metall i kroppen hos patienten som man ska fylla i ett formulär där man går igenom det här. Det formuläret fylls i på ett papper och skickas med fax 7 våningar ner till magnetkamera-personalen. Det tycker jag att man skulle kunna lösa på ett lite mer modernt sätt.

HL:
Ja, och hur har du tänkt det här då?

LG:
Det finns ju en funktion i Cosmic, journalsystemet som används i huset med som heter blanketter, där finns det ju olika mallar redan, för till exempel vid sjukskrivning och försäkringsärenden och sådant där. Det skulle inte vara så svårt föreställa mig att man skapar en blankett som är exakt samma frågor som på det där formuläret och sparar det och använder det i Cosmic i stället. Då får du ju också fördelen att du har lätt att hitta rätt på om patienten har gjort tidigare undersökningar med, och hur det gick då. Om det var cellskräck till exempel för att det är en ganska trång kamera man ska fysiskt in i så det kan vara hemskt för patienten om man har svårt för trånga utrymmen och då blir det också mer av värde att se. Som sagt patienter kan ha svårt att kommunicera hos oss att veta om det tidigare har varit någon cellskräck och den här biten framgår ju.

HL:
Mm, men det här formuläret, ja, du har ju en mottagare där borta som står med sladden i väggen och faxen i högsta hugg. Och har du dragit det här tillsammans med dom?

LG:
Ja, jag har fört det vidare till dom berörda och dom ska se vad man kan börja titta på. För att lösa. För det är också det att dom också tittar på deras nuvarande arbetssätt, se över ett nytt arbetssätt för att dom arbetar inte lika mycket i Cosmic. De har ett separat system förstår jag för att hantera magnetkameran och det. Så då måste de också se över sitt arbetssätt, titta över nya rutiner, göra en risk och konsekvensanalys så att det är ju en det är mycket som ska klaffa innan ett nytt sätt påbörjas. Ja, bara att säga kan vi göra så här och nästa dag så testar man nej precis.

HL:
Varför kan man inte göra det då?

LG:
Ja, det undrar jag också. Men det kanske har med sekretess och annat att göra och sekretess. Ibland kan man ju hemfalla åt långa utredningar och så till slut orkar man inte fortsätta. Nej, men jag tror arbetet som det är i vården. I alla fall så är det mycket att se att om man ändrar systemet och arbetssättet från nu och man börjar med ett nytt, finns det några risker där är det någon som kan fara illa, vad behöver man förbättra? Man måste ju utbilda en personal på det nya arbetssättet.

HL:
Det handlar om patientsäkerhet och många patientsäkerheten, men ibland kan man strunta i hinder man måste över och så testar man och ser. Det är också ett sätt att lära sig.

LG:
Ja, men det gör vi också. Vi är piloter ibland. Men vi måste ha en viss koll på att ingen far illa. Men vi brukar göra piloter för att komma fram lite snabbare. Ja med att testa, det är utmärkt sätt att testa saker?

LG:
Ja, men precis det behöver ju inte vara liksom skarpt läge. Nej, utan man kan prova sig fram.

HL:
Jaha så att du och MR gänget, vi ska inte klanka ner på dom för dom är ju ändå på ja dom arbetar med de verktyg de har fått. Men jag menar dom är ändå på din idé och säger inte nej utan säger snarare ja.

LG:
Ja dom jag pratar med i alla fall. Jag tycker också att det verkar lite befängt att fax, började väl bli omodernt 95, när det blev mer och mer e-post och nu är det 20 år sedan eller mer.

AS:
Vi har ganska många faxar på sjukhuset. En del på hälsocentralen också tror jag.

HL:
Ja, men det är ju nötter att knäcka här för att komma vidare, men det tas ju steg framåt hela tiden. Det får vi inte glömma bort. Precis som du sa Anna Granevärn, så att jag inte står här och påstår någonting annat. Love, vad är nästa steg då som du ser det liksom? Vad skulle du behöva för att kunna kanske driva ännu mer?

LG:
Jag vet inte exakt, en sak vore ju önskvärt, att det här arbetssättet med Nova anammas på flera avdelningar.

AS:
Arbetet sker ju, men det går långsamt. Innan covid så hade vi ju en liten novagrupp som hade möten och med jämna mellanrum. Det blev ju slut med det med i och med covid, Jag tror att då tappade man lite och sen har flera avdelningar som skulle börja med det där haft stor ruljangs både på personal och omsättning på chefer och det blir ju svårt att få en sammanhållen riktning och arbeta när den som leder byts ut ganska frekvent. Så jag tror det behövs nog lite stabilitet, stabilitet och kontinuitet, stabilitet och kontinuitet och tydliga direktiv. Att så här ska vi arbeta, särskilt när man ska införa någonting. För det blir ju en hel personalgrupp som i stort sett måste utbildas i ett nytt arbetssätt. Men när man fått in det så att alla som kommer därefter inser, så här jobbar vi och då kommer in i systemet väldigt snabbt.

HL:
Om jag frågar dig så här då, vad har det betytt då för er att kunna jobba med den här digitala lösningen? Om man tittar då på hur ni har det med arbetsmiljön och stress och sådana bitar har det hjälpt er.

LG:
Det har hjälpt enormt mycket. Just det här att vi har väldigt täta kontroller på våra patientgrupper. Man måste vara där ofta och se efter. Så att bara ordna upp dom där tiderna i en checklista som uppdateras när man bokar av den är ju fantastiskt, innan dess så var man tvungen att se om man tagit kontrollen. Är det någon som har tagit den? Vem har tagit den eller är det nedskriven någonstans? Man vet vad som är gjort och det har då blivit färre vårdskador för patienter. Vi har ju använt det här också som ett förbättrings verktyg när det gäller. Man har uppmärksammat när de varit vårdskador, säg att man har fått en retning i ett kärl för att en venkateter har suttit kvar och retat eller gjort en inflammation eller en blåsa har överfyllnad, vanliga problem också. Det har vi åtgärdat med att vi sätter in dom här sakerna att granska det extra på patienter. Nu har vi det mer som rutin att vi tittar på alla mer ofta än vad vi gjorde förut och det har blivit nästintill inga av de sortens vårdskador längre.

HL:
Det är ju utmärkta resultat då.

LG:
Ja, det märks tydligt.

HL:
Nu har vi hört mycket om novaplattorna och då funderar jag att om ni fick fortsätta på spåret då Anna Sjövall och Anna Granevärn vad behöver mera?

AG:
Ja, men det jag tror, att love säger ganska mycket, där som är väldigt sant att det behöver vara lite stabilitet och just som jag sa tidigare också att den närmsta chef är väldigt, väldigt viktig. Det är klart att vi behöver en riktning från ledning och alltså högsta ledningen också naturligtvis. Men det är de som är närmast dagligdags. Alltså har man inte det stödet där, då är det svårt och tillåta. Då ska du får testa, utreda, det jag menar, det jag tror att det är en stor nyckel faktiskt. Sen att vi runt omkring behöver kunna stötta upp naturligtvis. Men jag tror att det är viktigt för att man tillåts som medarbetare också.

HL:
Anna Granevärn ramar och förutsättningar. Love till exempel skulle kunna vara, jag bara leker med tanken, en dag i veckan, en gång i månaden, vara ute och handleder andra som är sugen.

AG:
Ja, jag stod och funderade lite på det innan, hur man sprider det här och hur man delar med sig till andra som inte har kommit lika långt och då är det ju otroligt värdefullt att kunna dela ert exempel och att fler kanske får höra hur ni har jobbat och hur du har lagt upp det, hur du tänker och vi flaggar också för att man inte behöver uppfinna hjulet på nytt utan det är se och ställ frågor jag finns här. Ta kontakt och det använder vi också Teams för på arbetsplatsen och så finns det ju en liten grupp där med novaanvändare och novasuperanvändare.

AS:
Det fanns ju nova grupper en gång i tiden? Jag var faktiskt med. Det är nästan så jag glömt bort det, men jag var ju med när vi startade upp en sådan novagrupp för, känns som väldigt länge sen nu. Då var det en väldigt driven och rolig grupp att jobba med. Sen kom pandemin kanske man behöver starta upp igen.

HL:
Hörni love vad händer ikväll då? Eller ja, jag vet att du ska bjuda dina ungdomssläktingar på glass.

LG:
Ja, syskonbarn som jag har lovat glass bland annat det måste jag åtgärda.

HL:
Ja, det är viktigt.

LG:
Ja, man ska hålla sin sina löften ja. Annars blir man inte populär. Ja, det är väl det närmsta jag har tänkt just nu då som är trängande så får vi se om jag ska ut och simma någonting eller hur vi gör i värmen.

HL:
Så där, lite rörelse i alla fall lite i alla fall, toppen arbeta bort den här glassen också. Sjövall? Ja ja, ska jag köra intervaller ikväll får vi se hur jobbigt det blir. Imorgon köra ett lugnare pass tror jag, vi får se hur varmt det blir?

HL:
Nej, nu skjuter du upp det som är planerat bara för att det är lite varmt.

AS:
Nej, men man ska ju också få ut bästa effekten av träningen.

HL:
Ja, förlåt ja. Anna Granevärn? Har du något mer pass på gång idag?

AG:
Ja, men precis rullskidorna har ju har ju gått sin runda och det får ju bli varannan löpning nu då. Jag får väl ta på mig löparskorna för Sanktolavsloppet med respekt för övriga lagmedlemmar.

HL:
Ja, just det jag förstår. Ja, jag ska hoja idag, jag ska på fotboll i Krokom så då tyckte jag, då kan jag ju hoja dit, titta på matchen och hoja hem. Tack för att ni kom hit idag?

LG:
Tack för att jag fick vara med.

HL:
Jättekul att träffa dig Love. Lycka till med allt i framtiden och du får gärna komma tillbaka och snacka mer med oss.

LG:
Ja det kan jag göra.

HL:
Ja topp och tack till er också Anna och Anna.

AG:
Ja men tack själv Håkan.

LH:
Tackar.