24 - Ambulanshelikoptern

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• JJ - Joakim Johansson - Narkosläkare, ledningsansvarig för Ambulanshelikoptern
• PS - Per Schratz - Journalgruppen
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Välkommen till ett nytt avsnitt utav den här podcasten från Region Jämtland Härjedalen som handlar om den digitala omställningen, ett arbete som har pågått och pågår och kommer säkerligen att pågå för all framtid om man får gissa och sia lite grann eller vad säger du Anna Granevärn.

AG: Ja det här är ju ingenting som vi gör över några år utan det här kommer fortsätta under lång tid.

HL: Och med i studion är också Anna Sjövall, verksamhetsutvecklare, men vi brukar kalla dig miss ”webbtidboken” ibland också.

AS: Ja tydligen en tacksam titel eller, ja ja ja, det funkade väl bättre under vaccinationerna när det var som mest, ja nu vet jag inte riktigt eller vi ligger lite risigare till just nu.

HL: ja okej ja vad är det som behövs?

AS: Det är ju att man fortsätter att jobba med dom här frågorna, ja, vågar prova nya saker och lägga ut tider mer men jag tror att jag tror att det kommer absolut. HL: Det känns ändå rätt bra i magen?

AS: Ja men det tycker jag. Det är också mycket annat nytt ändå tycker jag nu efter pandemin så tycker jag. Man börjar träffa folk och som så, ändå är det lite nytändning inte bara kring webbtidboken utan kring många andra digitala tjänster och verktyg.

HL: Vad kul, känner du också av nytändningen Anna Granevärn?

AG: Ja men absolut och det är jättebra för att det är precis det här vi vill också, att få in det digitala i dom normala arbetssätten och att det inte bara är någonting vi har gjort under pandemin för att vi var tvungna, utan att vi också har hittat andra fördelar med det. Sen är det väl nytändning på många sätt, det är ju också att träffas fysiskt nu som blir lite extra kul jag tycker alla är väldigt laddade när vi träffas fysiskt i möten för vi är inte så vana vid det.

HL: det där känner jag igen det är jättekul att träffas in real life också. Ett speciellt välkommen ska vi säga till dig Joakim, men du ska få presentera dig själv och vad du gör för någonting.

JJ: Tack för det, och tack för inbjudan hit. Joakim Johansson, jag är narkosläkare och jobbar i regionen och har gjort det i 15 år som narkosläkare. Jag har också förmånen att jobba halvtid på ambulanshelikoptern och är medicinskt ansvarig för den. Så jag delar min tid mellan helikopterbasen I Göviken och jobbar egentligen som vanlig narkosläkare på centraloperation och på intensivvården på sjukhuset.

HL: Och på akuten?

JJ: Som narkosläkare jobbar man ju primärt kanske på operation och IVA men vi går ju till akuten när det behövs, och det behövdes tydligen en gång.

HL: Ja jag känner ju igen dig för jag var ju dit med min Covidsmitta och blev omhändertagen av dig. Ja inte bara jag utan många andra så klart. Men vi ska inte uppehålla oss omkring det för när du nämner ambulanshelikoptern, jag bor ju bara kanske 400–500 m ovanför Göviken och vi kan höra helikoptern.

JJ: Får be om ursäkt för det(leende)

HL: Det behöver du inte göra vi sover jättegott om nätterna men man hör den rätt ofta. Hur många utryckningar görs det på ett år?

JJ: Jag tror att det är 650 starter och därmed också sexhundrafemtio landningar då och så använder vi vanliga vägambulans också kanske trehundra trehundrafemtio gånger. Så nästan en gång per dag med ambulansen och 2 gånger per dag med helikoptern då, ja 3 jobb om dagen i snitt.

HL: Men då är du inte ensam som sköter den sysslan, det går inte att få ihop det på en halvtid.

JJ: Vi är 8 läkare och 5 piloter och det är ytterligare några, kanske 6 sköterskor som jobbar i helikoptern. HL: Sen har du också arbetat i Australien också? JJ: Ja och då jobbade jag och under ett år i östra Australien och i Queensland heltid med just preehospital vård i en ambulanshelikopter.

HL: Om man nu pratar digital omställning, och så pratar din långa erfarenhet inom narkosyrket och som läkare och så vidare, digital omställning, vad är det första du tänker när du hör dom här orden?

JJ: Ja, som jag kanske nämnde lite innan här, så tänker jag i första hand kanske på att det är inte så himla digitalt, det vi egentligen i slutändan gör. Jag vill verkligen betona det, att det hela ska sluta med en människa som behöver hjälp i omhändertagen av en annan människa eller rättare sagt ganska många andra människor och sen kommer in till sjukhus, det är preehospital vård och just i det här patientmötet så ska vi inte försöka för mycket och ersätta med teknik utan det är, det är, människor kött och blod och det är vi också, vi ska göra den bedömningen som vi alltid gör, vi bara flyttar ut den från sjukhuset, det preehospitala, men för att det ska bli bra så behövs det otroligt mycket utbyte av information i den här kedjan av händelser som ska fungera, och för utbyte av information så är ju digitalisering naturligtvis väldigt användbart och det ska vi ju ta fasta på det har vi gjort delvis men vi kan bli bättre och andra delar av världen har nog kommit ibland lite längre och ibland inte lika långt som vi.

HL: Om du tittar på dom digitala verktyg som ni har i den verksamhet som du sysslar med då kring ambulanshelikoptern vilka är dom, och vilka fördelarna tycker du?

JJ: De är så många så de är svåra att bara rabbla upp på en rad. Men man kan väl börja lite enkelt och logiskt och säga att det börjar ju med som sagt en människa som behöver hjälp och någon som larmar, antingen samma eller en annan och redan där så börjar det hända saker med det digitala. SOS kan ju idag till exempel bli uppringda av en app som en medborgare kan ha laddat ner och då kommer positionen patienten direkt. Positionering är ju grunden, vi kan inte hämta om vi inte vet var personen är, så det är bra om det kommer så snabbt som möjligt.

HL: Den appen har jag. Jag får lite notiser mellan varven om det händer någonting i mitt närområde jag får väldigt snabbt koll på om det har varit en olycka eller pågår något arbete den är suverän.

JJ: ja jag vill slå ett slag för den också jag tror att den har inte fått riktigt den spridning den förtjänar.

HL: Men vi kan förklara för den då som inte har den här appen om jag råkar ut för en olycka eller något liknande och behöver larma och har den här appen, på vilket sätt hjälper det er att den här digitala möjligheten då finns?

JJ: Jag skulle säga att det hjälper i första hand SOS- operatören som tar emot samtalet för de försöker att leverera en bra position till oss, och det kan dom göra med ett knapptryck om du har appen, om du inte har appen då skulle du behöva din adress om det är i ett bebyggt område, då löser vi där med en karta, och de gör så i princip med ett knapptryck. Sen kan det vara så att du befinner dig ute i ingenstans, vilket ju är vanligt i det här länet och då är ju appen ovärderlig då får dom en GPS position och sen så med ett knapptryck så går den vidare, ni slipper att diskutera om ni är på leden mot Sylarna eller leden mot Blåhammaren, i den och den korsningen och det är tjärnet. Så att du vinner tid och du vinner säkerhet, mer än en gång som vi har snurrat på fel ställe eller fel och fel, men vi hittar alltid rätt till slut. Men det går ju snabbare och enklare.

HL: Och det är så att tjänar man tid när det är bråttom och en utryckning så förstår jag alla rent intellektuellt att det är en fördel.

JJ: absolut en stor fördel ja.

HL: SOS-appen är ju helt fantastisk och den kan vi väl uppmana alla att ladda ner, gör det se till att ni har den i eran telefon. Finns det andra appar som du är lite nyfiken på och berätta om Joakim.

JJ: Ja det finns en till som jag faktiskt laddat ner själv egentligen mest för att jag tycker att den är en himla spännande och bra, tyvärr så är den ännu så länge inte i drift Jämtland Härjedalen men jag tror att den kommer och komma någon gång framöver och jag gjorde då på intresse. Det är ju den här som heter SMS- livräddare och den anknyter lite till SOS appen då kan man alltså som vårdkunnig person eller bara som vilken lekman som helst som har HLR utbildning ladda ner appen. Och vi h ar den ju gående i bakgrunden, då har man GPS positioneringen aktiv i sin telefon vilket ju i princip alla har nu så kan man också larmas om det blir ett hjärtstopp i närheten. Som lekman kan man alltså faktiskt rädda liv på det viset och så med hjälp av kartan så får man då också då en väldigt enkel och tydlig översiktlig karta. Du har ett hjärtstopp om 900 m vid torget, rör dig dit och på vägen så finns det då det en defibrillator.

HL: Det är fantastiskt. Varför finns inte den i drift här i länet?

JJ: Jag vet inte, jag tror att det är en ganska ny variant, ja den har inte funnits mer än ett ja kanske ett par år. I Sydsverige finns den men Jämtland Härjedalen inte än så länge men det kommer nog. Så håll ögonen öppna ni som kan HLR och det är ju många som kan. Man behöver inte vara någon stjärna på det, man behöver inte vara vårdpersonal, man ska bara vara en rådig person med 2 snabba ben och en hjärna.

JJ: Och det är speciellt så i vårt län, vi är ett län med speciella utmaningar, preehospitalt pratar vi om. och jag tror jag konstaterar någon gång när jag läste och skrev om det att vi har en yta motsvarande Danmark. En markyta så stor, vad har vi? hundratjugo tusen invånare eller något sådant?

HL: Ja, 129 eller närmare 130.

JJ: Väldigt mycket mer under vissa månader på året, men det är långt närmsta sjukhus det kan vara långt till närmsta vårdcentral och det är ibland långt till närmsta ambulans och då kan ju det här vara skillnaden mellan liv och död.

HL: det kan vara nära till en medmänniska med rätt kunskaper, den appen måste vi ha. Finns det några andra verktyg som ni använder idag som du kan liksom känner att det här att det här beror på den digitala omställningen som vi faktiskt gör och det underlättar för både oss och patienterna?

JJ: o ja, många! Vi var inne på det lite för att i försnacket och en sak som har funnits länge men som ju är någon form av digital ändå tjänst är ju att vi skickar EKG patient som har ont i bröstet. Det är en vanlig typ patient för oss och det vet vi alla att det kan vara allvarligt och vet hur bråttom det är, så tar vi till EKG. Det gör vi hemma hos en patient om vi kommer hem till dem och då har vi möjligheten tekniskt att skicka det till sjukhuset och så får en kardiolog titta på det och bestämma vidare handläggning, hur bråttom det är och vad man ska göra om man ska ge några specifika mediciner om man ska gå till akuten eller direkt till det här labbet som finns där man kan göra en ballongsprängning. så att det skickas digitalt om bilden kommer väldigt snabbt upp på sjukhuset.

HL: Om man backar lite grann till när du var i Australien och jobbar då finns det några lösningar där digitalt som du saknar här som man direkt har sett ja men det här borde man kunna göra.

JJ: Nej!

HL: Eller tvärtom?

JJ: Ja ibland alltså, enstaka tillfällen, men jag tror inte det är… alltså det finns likheter och det finns saker vi kan lära men det finns också väldigt mycket olikheter i hur man jobbar och hur vården är uppbyggd. Det jag blev lite imponerad av där var att deras vård råkar vara uppbyggd så som kanske svensk i vård var för 20, 30, 40 år sedan. Dom har väldigt många små sjukhus som inte har stora resurser. om det här var Australien så skulle Funäsdalen vara ett litet sjukhus, Åre skulle vara ett sjukhus, Backe skulle vara sjukhus, Sveg skulle ha ett ganska stort sjukhus tycker de. De har en liten röntgen och kunde ha några läkare dygnet runt och har några vårdplatser för inneliggande dit kommer det patienter som är ibland ganska svårt sjuk eller till och med svårt skadade i den australiensiska modellen. och det kan man tycka vad man vill om men så är det i alla fall det ställer dom inför en del knepiga situationer en patient som är svårt skadad ska ju egentligen kanske inte in där men då måste tycker de av olika skäl och då hamnar dom där i akutrummet och så vet ingen riktigt vad som ska ske härnäst då ringer någon till den koordineringscentral som ska skicka en helikopter och där finns det en person som kan koppla upp direkt och få en kamera så att om de kommunicerar i realtid och ser patienten och ser alla övervaknings värden och kan ge tips och råd inför flyttningen som kommer och då larmas helikoptern och så är vi på väg och den personen som har hand om det hela ansvaret för det, ser vad som händer och kan instruera dem som finns där runt omkring patienten och förbereda vissa saker och det är ju jättebra när vi kommer. för då är allting dukat och klart enligt våra riktlinjer hur en kanske en intubation ska genomföras, de har rätt läkemedel märkta på rätt sätt och rätt verktyg framme.

HL: Så det var liksom det var bäddat och klart om man får säga så lite slarvigt och ja så när ni kom då var det bara att sätta igång?

JJ: ja verkligen vi vann mycket tid på det ja och det finns exempel på att man har som sådan här, koordinator på distans med mycket medicinsk erfarenhet guidat ganska oerfaren vårdpersonal igenom ganska avancerade ingrepp behöver inte gå in på detaljer men vill inte att lyssnarna ska må illa här. Men diverse olika saker har man kunnat liksom prata med vårdpersonal genom och lyckas med gott resultat

HL: Alltså på distans alltså det är nästan som har landa en jumbojet och när piloten har svimmat och kan någon komma fram och landa planet?

JJ:Nä, det är lite så här, är du högerhänt eller vänsterhänt ja jag höger men ställ dig där och så tar du fram skalpellen och så gör du så här

HL: Ja jag förstår men nu pratar vi alltså om vårderfaret folk i alla fall ja då herregud det är ju inte Kalle på gatan som kommer in.

JJ: Vi har ju inte det här systemet så tänkte jag att det kommer in en svårt skadad patient på ett akutrum i Funäsdalen eller någon som har legat där alldeles för länge med sepsis och inte riktigt verkar vända det här tillståndet utan bara blir sämre och sämre. Den situationen har ju inte vi så därför tror jag inte att det här är liksom så viktigt hos oss vi träffar bara patienter som inte legat där för länge och dom får åka ambulans. Med en svårt skadad patient tar vi ju aldrig vägen förbi en hälsocentral i Sverige utan vi åker till Östersund, och vi har bara ett sjukhus. Ja så det är den stora skillnaden.

HL: Om man då tittar på det här när du nämner det här med kamera är det någonting som du skulle tycka vara en bra idé då II den här verksamheten du är i nu jag kunnat jobba på det sättet?

JJ: jag har tänkt tanken men jag lite svårt att se hur vi…. faktiskt lite svårt att se var och när vi skulle vinna på just det systemet. Alltså om det skulle vara till någon nytta överhuvudtaget jag tror inte det.

HL: Nej men vi ska ju inte elda för kråkorna brukar man ju säga?

JJ: Nej precis!

HL: ja eller vad säger du?

AG: Nej men absolut, det är onödigt. Men jag står och tänker lite grann på situationen. Jag har ju ofta kontakt med vägambulansen, om den är på plats, och har kommit dit för er, men då kommunicerar ni tillräckligt bra utan bild?

JJ: Ja det händer då och då att det skickas bilder och då är det gamla…. alltså gamla …då är det en smart telefon och en kamera …av typen den här brännskadan har vi träffat nu i Sveg ska vi komma in med den eller ska vi ta det på hälsocentralen imorgon? Och är det lite större så är det så här …den här brännskadan kommer ni att få… ska ni åka direkt till Uppsala eller ska vi åka till Östersund så här ser det ut. Så ja så visst förekommer det att man behöver bilder det är ganska sällan och det går att lösa med den teknik vi redan har. Det här att ha en person framför sig och en och en skärm som verkligen… ja nej jag tror inte att vi att vi behöver det,

AG: Nej men just bilder är ju ofta bra, det har vi pratat om tidigare i olika sammanhang vi har ju den här så appen som vi har tittat på tidigare den har vi ju inte jobbat vidare med just nu utan vi försöker hitta lösningar i våra egna system men just värdet av att kunna titta på en bild och kommunicera runt den.

JJ: Absolut och det är ju en analogi med det EKG-t med berättar om för att det är sak samma om man skickar en bild av någonting och där finns det information.

HL: Fast den stora skillnaden i det ni pratar om Anna och Joakim är ju det Joakim du förhåller dig, och jag fattar det riktigt då till riktiga akut vård alltså när det larm utryckning men Anna du kanske pratar mer om bilder på sånt som kanske inte är så här super akut.

AG: nej men precis att få en bedömning ja att ja förtydliga egentligen då för den som sitter någon annanstans och ska göra en bedömning. Jag använde ju själv häromdagen faktiskt något liknande till hunden, vi har haft en skabbräv som har strykt runt vår gård och plötsligt tyckte jag hunden kliar sig lite väl mycket och hittade också en liten hårlös fläck med lite småsår så då har ju det försäkringsbolaget jag har för hunden en rådgivning, att man kan antingen ha ett videomöte eller ett telefonsamtal och ladda upp bilder så jag laddade upp bilder och hade telefonsamtal och fick en bedömning. Att det var läge att boka in sig hos veterinären med hunden enkelt det bedömdes som mycket sannolikt och då får man åka till veterinären och så får man en behandling det är hunden som man får göra.

HL: ja vad smidigt.

AG: Jättesmidigt

HL: Och då ska man ju veta att hundar försäkras som egendom.

JJ: Då fick jag lära mig något.

HL: Det fick jag lära mig när jag hade hund så ja det trodde man ju inte när man tecknade hundförsäkring, att men läste inte det finstilta, jag vet inte om det är så fortfarande men så var det i alla fall för något år sedan. Joakim inför det här poddavsnittet så har du skrivit ner massvis av punkter om man får kalla det så det är i alla fall ryms på ett A 4, tankar och funderingar kring både nutid och framtid Om du får önska någonting utifrån vad du är verksam inom när det gäller den här digitala omställningen och så vidare och vad skulle det kunna vara för någonting.

JJ: Ja men en sak som jag man fundera lite på som jag egentligen inte är så väldigt visionär kring, för att det faktiskt finns i princip redan. Det är ju så att vi har ständigt bär med oss väldigt många olika maskiner och apparater. Många är bildåtergivande… till exempel har vi då övervakningsskåpet där vi tar mäter puls och blodtryck och allting och sen så har vi också en mobiltelefon när vi kan ringa och prata med, vi har också en ultraljudsmaskin som vi använder för att visualisera kanske titta på hjärtat om det slår bra eller titta lungorna om det är mycket vätska i lungorna, eller i magen, om det finns blod, fritt blod i magen och så vidare. Vi har alltså 3–4 olika enheter med diverse olika skärmar, och i viss mån så kan dom kommunicera med akuten och med andra människor. Tänk om man kunde ha en sak i stället och bära i stället 3–4, och det finns.

HL: Det finns den typen av utrustning?

JJ: i vart fall flera av dom moderniteterna finns i en övervakningsutrustning…. alltså man kan ta fram sin lilla manick ställer den bredvid patienten kopplar på det här övervakningen som jag pratade om, som vi är så noga med att mäta, det blodtryck och det är puls och det saturation och det är andra saker och så finns det också ett ultraljud på samma maskin och nu vill jag se hur patienten ser ut på insidan så att jag får koll på problem och så tittar jag här och sen så kan man också kommunicera med den här maskinen in till sjukhuset till den så kallade bakjouren, eller en mer erfaren kollega så att de kan titta på. 1 blodtryck och puls just precis nu och EKG förstås 2 hur ser det ut när du lägger på den här ultraljudproben på hjärtat, pumpar hjärtat bra eller inte, Och nummer 3, vi kan prata med varandra och se varandra och ge varandra i instruktion eller den mer erfarna läkaren kan ge den andra mer instruktioner på ett ungefär det viset jag berättade om förut, att man hade på ett akutrum. Där man kan bära med sig den här enheten som är en som håller på och utvecklas och det är klart att jag inte skulle tacka nej till det kan hjälpa oss ibland.

HL: Ja och när jag kan sådant var verklighet och måste ju fråga dig Anna Granevärn, jag vet inte om du sitter på hela högen med pengar för att kunna investera i den här.

AG: Ja nästan. just nu i alla vi har alltid våra investeringsbudgetar och planer att förhålla oss till men så som vi jobbar så är det viktigt för oss att verksamhetsutvecklingen är medarbetardriven och att vi inte styr allt uppifrån med hur saker ska vara utan det är ju ofta så att från verksamheten får man det som faktiskt skulle göra skillnad och som gör att man kan jobba effektivare och i det här fallet kanske är effektivare att ha en apparat i stället för att ha flera stycken och då får man ju ha det med sig när det är dags att byta eller titta på något på något nytt. Vi har ju många satsningar som görs också på hälso och sjukvården just nu där vi har möjlighet att få medel för att digitalisera eller effektivisera göra eller pröva nya saker, så det finns ju många möjligheter och jag tycker det är det är positivt när vi får förslag på vad man skulle kunna se faktiskt gör skillnad.

HL: Största skillnaden gör det ju såklart för den som är drabbad, patienten.

JJ: Ja det i slutändan är det ju dit vi ska syfta annars så ska vi ju inte göra någonting höll jag på att säga, det handlar ju bara om att göra saker bra för patienter. Och sen förstås i andra hand utnyttja resurserna som vi har som är ändliga så bra som det går och allt det vi pratar om handlar ju om ett stort brett patients spektra där vi tenderar ofta att prata om dom här svårt skadade och svårt sjuka det blir ofta så för att det är liksom extra dramatiskt då, men 7/10 patienter som vi träffar i ambulanshelikoptern är inte alls speciellt dramatiskt svårt skadad eller svårt sjuk utan de behöver bara komma in till sjukhus och det är viktigt att inte glömma bort att den stora bulken av vårt jobb innebär……. ja en äldre dam som har andningsbesvär men som själv kan ta sin handväska och packa ner läsglasögonen och telefon och laddaren och sätta sig själv på båren men så måste komma in till sjukhus. och eller också behöver hon inte det och det är väl där någonstans som vi kan använda digitaliseringen så bra…. för att hon kanske kan slippa och åka in till akuten på kvällen och sitta där i 6 timmar och vänta på ingenting höll jag på att säga…nu var jag elak…. men hon får ju en bedömning till slut men det kanske inte varit bättre att vänta hemma och går till hälsocentralen dagen efter…. där kan vi ju som du sa Anna skicka lite bilder och så, vi kan kanske visualisera andra saker och till slut kanske blir så att vi kan göra en magnetkameraundersökning på henne i hemmet men där är vi inte riktigt än …och då kan vi skicka sådant som vi kanske behöver för att göra en bedömning.

HL: Väntar nu, magnetkamera det är dom här stora man rullar in i?

JJ: Ja nu var jag inte så visionär. jag tror …jag tror vi måste fokusera …om vi ska tänka vart samtalet ska gå och vart vi är på väg så tror jag att digitaliseringens roll i preehospital vård just, om vi pratar om det…. tror jag handlar om resursutnyttjande mer än att rädda de här extremt få ändå men väldigt svårt skadade patienterna eller svårt sjuka patienterna så den handlar om att använda resursen så bra som möjligt och därmed kunna underlätta och kanske rädda några till för att vi har lediga ambulanser. Vi vill inte åka med en patient o onödan ifrån Funäsdalen till Östersund och sen får de bara åka hem efter några timmar, då har vi inte använt för resursvärld, eller hur.

AG: nej då blir det ju tomt i Funäsdalen också.

JJ: ja det är långt närmsta ambulans granne.

HL: Det här har vi ju pratat om tidigare i tråden i andra sammanhang kopplat till digitala omställningen så att vinsten ligger där någonstans eller effektiviteten eller omsorgen för den som behöver, att behövs det inte så med hjälp av det digitala så kan man ju faktiskt slippa.

JJ: och vi pratar mycket på våran ….du var inne på det här med Rakel, som är vårt sätt att kommunicera inom preehospitala vården och även inom räddningstjänst och av polis och ja det funkar ju jättebra tycker vi även om man är utanför mobiltelefontäckning ofta, så går det ofta att få kontakt med vägambulanserna ….och de kan prata med oss. Vi kan prata med dom och göra upp om att lämna hemmet ibland och så där…. de konsulterar oss då och då.

HL: Vad tänker du Anna Sjövall som också är med här i samtalet, du står och lyssnar mycket. Vad händer i ditt huvud när du förhör Joakim berätta här.

AS: Nej men jag är ju inte särskilt insatt i just helikopterverksamheten det jag tänker på är det du säger, och det som du också Anna pratar om. Just det här att det är medarbetardrivet, det är en nära vård, det är rätt vårdnivå, alla de här sakerna som vi liksom alltid pratar om att vi ska göra och vi har liksom…. vi måste nyttja resurserna på rätt sätt. Jag tänker att det spelar liksom ingen roll om det är helikoptrar eller hälsocentral eller på sjukhuset så det liksom ringar in vad det är vi behöver satsa på tänker jag.

HL: Ni jobbar ju inom region Jämtland Härjedalen och vi har hållit på med den här podden under en tid och jag undrar lite grann så här, när vi står här och pratar om digital omställning känns det ju självklart för det är det vi ska göra. Men pratar man på arbetsplatserna där ni befinner er om de här frågorna, lyfts det vid fikabordet eller i mötet med arbetskamraterna. Vad säger du Joakim, dyker det upp så där lite naturligt någonstans.

JJ: Nej det tycker jag nog inte, men då får man komma ihåg att det är redan en naturlig del tycker jag i ganska hög utsträckning i mitt jobb och är det några som är teknikoptimister och så …är det ju helikoptermänniskorna, helikopterpiloterna och teknikerna. Om dom inte tror på tekniken vem ska då våga åka med dem höll jag på att säga, de använder det här hela tiden, de kollar väderkartor med sina appar och de titta på webbkameror för att få olika väderinfo och dom använder sig av det här hela tiden så där finns det liksom ett givet mindset utifrån var man är.

HL: Hur får man det här mindsetet att sätta sig i region Jämtland Härjedalen då? Det är knäckfrågan.

AG: ja ja men precis, jag får ju ofta dom här frågorna men det är ju kanske inte så konstigt eftersom jag ofta är i dom sammanhangen så när någon ser mig och har någon idé så är det ju lätt…. att då passar man på och lyfter den och jag gillar ju det ……jag tycker ju om när man vill komma med förslag eller idéer och så.

HL: Hur tar du emot medarbetarens förslag då om du inte träffar dom? Mejlar eller ringer man eller knackar de på din dörr?

AG: Ja det kommer mejl ibland och ibland är det någon som ringer eller kommer förbi eller skicka med något till något möte via sina chefer- Det finns alla varianter där man passar på passar på.

HL: Ja ja precis vi har ju nämnt ambulans här lite grann och för var det förra avsnittet vi hade med oss Rickard ja och vi pratar om mellanstor då snappade vi upp en sak ifrån det avsnittet som handlade en hel del om hur tillgängligt det var med Wii och annat för ambulanserna när dom är ute, och blev vi lite nyfiken på en kille som heter Per som på eget bevåg suttit i ambulansen och kartlagt ungefär vart man har bra uppkoppling och mot vilken leverantör av tjänsten och det där tyckte ju var lite spännande så vi ska ta och ringa och prata med honom.

Ringer

PS: ja det var Per.

HL: hej Per.

PS: hej Håkan

HL: hur står det till idag?

PS: jo men det är bara bra med mig.

HL: Jag backade lite grann för ditt efternamn och jag kände mig osäker på hur man uttalar det men du har ju ett efternamn så det får du gärna säga.

PS: ja Schratz

HL: okej ja då fick vi det jaha är det föräldrarna eller?

PS: nej morfar är det väl som har kommit hit efter kriget.

HL: ja då vet vi det om det är ju också…. ja ja vi fick ju veta någonting när Richard Sahlin var här som är verksamhetsutvecklare inom ambulanssjukvården bland annat. Att det fanns en person som på eget bevåg hade begett sig ut i ambulans för att kartlägga hur det är med uppkopplingen mot ambulansen och då fick vi veta att det var du. Vad är det du har gjort för någonting och hur gick du till väga?

PS: Ja men vi köpte ju ny utrustning för att hänga med i utvecklingen liksom och kunna ta del av nya teknologier med videosamtal och sådana här saker plus att vår gamla utrustning hade varit med oss i några år och började falla i bitar rent fysiskt och det fanns liksom inte reservdelar att tillgå och då köpte vi nytt. det senaste som man hade och erbjuda och det där började vi …..ja vi testade såklart först ….i Östersund här och sen börjar vi montera det där i ambulansen här i regionen och det tog inte så jättelång tid förrän användarna började höra av sig och tyckte att de hade dålig mottagning och man kunde ibland inte skicka EKG och såna här saker när man vill, så då var vi ju tvungna att liksom ta reda på vad beror det här på? och då var det logiska steget att sätta sig själv och åka runt och titta lite hur beter sig det här för jag kunde ju se i loggar och sånt där som man skickade att det ser ju ut som att det är problem och det kunde vi ju bekräfta då också när vi åkte runt på det viset och sen fick vi ju klaga till företaget som har sålt på oss grejerna men det har ju varit svårt att komma fram den vägen för oss som kund och då tänkte vi att då måste vi titta lite bredare och hur vi liksom kan lösa det här varaktigt så att säga.

HL: Men den teknik ni köpte in då, fanns det garantier eller löften om att det här kommer absolut att fungera som tidigare ?

PS:Ja alltså den stöder ju liksom på pappret de här nya 4 g nätet och 3 G app men sen så är det ju liksom en skillnad och den är ju avsevärt mycket sämre än mobiltelefonen jag håller i handen på att fånga upp samma signal på samma plats så att säga, men här hamnade vi lite grann i det där att tillverkaren vill inte se det här problemet och då det är ju så att vi köper ju de här utrustningarna som den medicintekniska produkt så de är ju SE märkta och sådär så vi kan ju liksom inte handla vilken hårdvara vi vill så som vi kanske privat skulle göra. Då hade vi nog gått till affären och bytt ut den här och tagit en annan i stället men så funkar det liksom inte de är inte certifierade tillsammans med de här komponenterna som krävs för att kunna ta blodtryck och saturation och EKG och sådana här saker ute i bilen alltså det blir ganska komplext när man får sådana här bekymmer.

HL: Den här komplexiteten hur löste ni den och framförallt hur gjorde du? Vad vi förstår så satt du i ambulans och åkte runt liksom på ställen runt om i Jämtland för att både kartlägga och vad funkar vart?

PS: Ja vi jämförde ju då den gamla utrustningen när den nya utrustningen och fann ju en avsevärd skillnad där och det är ju att den äldre utrustningen kan ju utnyttja en utav de här mera basala teknikerna för mobiltelefoni det här edge-nätet som förvisso håller på att avvecklas då, men det har ju väldigt god yttäckning och förmåga här uppe i våran del av landet, och det stödet finns inte i de här nya plattorna då som vi hade köpt eftersom det är en teknik som kommer att avvecklas det vet vi ju. och då måste vi ju liksom försöka titta hur kan vi lösa det här på något annat vis ,och då finns det ju olika varianter på marknaden men ett sätt är ju såna här mobilrouters som man kan ha i sin sommarstuga till exempel för att få lite bättre mottagning om man sitter där och jobbar det vill säga att man får ett litet eget Wii i bilen då som är kopplat mot mobilnätet med antenn upp mot taket på stugan eller i det här fallet då ambulansen,

HL: Men det var så det var så ni löste det här bekymret då eller?

PS: Ja det vi bestämde oss för att det är den vägen vi ska gå så vi håller på montera det här systemet i regionens ambulanser och vi är ju inte riktigt i mål med det arbetet än eftersom vi dessutom ska nyttja regionen, de har ju tecknat avtal med eget sånt här mobildata liksom för att man ska hålla trafiken inom regionens brandväggar för att säkerheten är ju viktigt i det här, och som det har varit hittills så har vi ju haft en extern leverantör för data-uppkopplingen, så man kan säga att nätet har varit Telia som vi är beroende av och de som hanterar datatjänsten ett tredjeparts företag och sen så har det ju liksom varit våran egen IT- infrastruktur, så när någonting felar i den kedjan så ska man liksom felanmäla till rätt instans men framöver då när någonting kommer att fela i den här kedjan så är det ju regionens ordinarie hälft som vi kommer ta kontakt med så får det bli deras bekymmer att nästla dig bar någonstans felet ligger för det blir ju sårbart när man ska vara detektiv så där det har ju mycket byggt på att jag eller 2 av mina kollegor i den här Journalgruppen som jag har inom ambulansen har kunnat svara och vara tillgängliga

HL: ja Rickard hissade faktiskt dig till skyarna jag vet inte om du har lyssnat på poddavsnittet men det kan vara kul för dig att veta?

JJ: Men alltså nej rent förenklat då rent förenklat av här kan man säga att det är det du säger är att regionens intranät inte längre bara finns inom sjukhusets väggar och inte inom hälsocentral och landsvägar runt om utan också att regionens intranät finns ute i varje ambulans snart då, kan man säga, är det så vi ska tolka det?

PS: Ja det är så det ska tolkas och därigenom så kommer man ju liksom att kunna använda alla de tjänsterna som normalt sett finns i regionen det vill säga stöd och riktlinjer men även att till exempel använda såna här journal plattor, Cosmic nova som används på vårdavdelningar idag kommer man ju att kunna nyttja i ambulanserna också när vi får till det här så att det här är ju liksom en nyckel den vanliga nyckeln till alltihopa.

HL: Tack Joakim för att du gjorde den här förenklingen på ett sätt så att det blir begripligt jättebra, och vad tänker du då Per för medarbetare och andra, uppnår man någon form utav effektivisering kring det här tycker du?