Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen.
Avsnitt 81-82

Transkribering av avsnitt 81 (Inspelat 20 maj)

Podcast: Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen- Region Jämtland Härjedalen

Medverkande tituleras i transkriberingen:

Anna Granevärn - Hälso- och sjukvårdsdirektör

Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare

Sara Booth - Patientsäkerhetssamordnare

Håkan Lundqvist - Programledare

Håkan

Ska vi sparka igång ännu ett avsnitt av podcasten Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen. Ett långt och härligt namn, men det säger också allt, eller hur?

Anna G

Ja, faktiskt. Det är svårt att säga det här på ett enklare sätt egentligen. Det här är stort, det vi gör.

Håkan

Precis. Och Anna Sjövall är också här. Och ni två är ju alltid ständiga medlemmar i den här podcasten. Och vid något tillfälle har en av er inte behagat kunna. Och då har vi fått leva med det obehaget.

Anna s

Det är om någon är….

Anna G

Sjuk….

Det är ju ganska låg frånvaro en del på alla de här.

Håkan

Jag skulle vilja säga det också. Förlåt för uttrycket i den meningen och vill väl inte hänga ut er som att ni liksom inte vill.

Det är ju tvärtom.

Jag läste på Linked in att du tyckte att det här var det roligaste du håller på med. Anna Sjövall.

Anna s

Var en av de roligaste sakerna då jag får träffa så många medarbetare som man inte träffar annars och höra om så mycket bra vi gör. Det finns väl inget bättre än det?

Håkan

Det är sant, och du gör det bra. Det skrev jag också som en kommentar.

Anna s

Det var snällt.

Håkan

Så är det med det här på sociala medier.
Man ska ju vara trevlig där. Det är så mycket otrevligheter där annars.

Anna G

Man ska alltid vara trevlig.

Håkan

Och dagens gäst är Sara Both. Säger man Both eller Both (nyanser. Anm)?
Hej och välkommen.

Sara

Tack så mycket!

Håkan

Hur är läget med dig?

Sara

Det är ganska bra. Känns som en begynnande förkylning på gång.

Håkan

Men det är bara de som känner dig som märker det, att du har en begynnande förkylning. (något som kan höras i inspelningen. Anm)

Sara

Det kan man ta bort. (menar i inspelningen, skämtsamt. Anm)

Håkan

Precis, det fixar vi i redigeringen.

Vad ska vi prata med dig idag om?

Sara

Jo, men det här samtalet inleddes egentligen förra våren när Anna och jag träffades under arbetet med genombrottsprojektet.
Arbetet som gjordes i regionen, och vi hade då vi pratade om omställningen att den vården då, vad innebär det och hur kan vi få med oss patienterna i den i den resan?
Och jag är legitimerad sjuksköterska, har en master i kvalitetsutveckling och ledarskap inom hälsoval inom hälso och sjukvård.

Håkan

Du har vidareutbildat dig.

Sara

Ja precis det har jag läst.
Jag är nördigt eller gladeligen intresserad av organisationsutveckling.
Vad är ledarskap och hur är man en god ledare och hur får man med sig team i en förändring?
Hur kan vi driva mot ett gemensamt mål och gå från ett läge till ett nytt läge?
Och vad händer däremellan?
Det är någonting som jag fascineras av och inspireras av. Att se andra växa i den resan. Så det har lett till att jag har specialiserat mig på det och jag jobbar som patientsäkerhetssamordnare i Regionen. Jag har fokus på patientsäkerhet.

Håkan

Men om du då är patientssäkerhetssamordnare och även pysslar med den andra biten, är det två stolar du sitter på eller hör de ihop?

Sara

Men de hör ihop.

Håkan

När jag fick rubriken som låter så här. ”Mikrosystemteorin inom förbättringskunskap” så tänkte jag först, herregud vad superakademiskt!
För om du bara skulle förklara det då på ett enkelt, icke byråkratiskt eller akademiskt språk, vad är det för någonting?

Sara

Ja, men det handlar väl egentligen om att vi befinner oss i ett hälso och sjukvårdssystem med olika nivåer och hur de här nivåerna samarbetar med varandra med fokus på ett samskapande tillsammans med våra patienter som finns hos teamet där vi har våra mottagningar, verksamheter, avdelningar nära patienten.

Där patienten träffas så handlar det om att den här mikrosystemteorin utgår ifrån att alla personer som jobbar med patienten mot ett gemensamt mål, exempelvis då att patienten ska bli frisk, att den ska genomgå en behandling eller vad det nu kan vara.

Så innebär det också då att vi tittar på vilka finns nära patienten och då innebär det också då att titta på om en patient kanske finns inom kommunal hälso och sjukvård.

Den kanske finns inom en annan privat aktör utanför Region Jämtland Härjedalen eller har kontakt med en naprapat eller fysioterapeut.

Och vikten av att se vilka medarbetare, professioner, och individer som är viktiga för den här patienten.

Och titta på det som ett mikrosystem.

Och min egen ingång till det här samtalet till Anna.

Det var ju det här att vi står i en omställningsarbete inom Region Jämtland Härjedalen mot framtidens vård, mot god vård.
Och med min teoretiska och akademiska bakgrund så handlar det egentligen om att vidga perspektivet på vad är det vi behöver göra?
Jo, vi behöver minska de organisatoriska mellanrummen som man brukar kalla dem.

Vad är att gå från regionens sjukvård till en kommunal hälso och sjukvård?

Och säg att det här med ett organisatoriskt mellanrum, i mikrosystemteorin så finns det inga organisatoriska mellanrum utan patienten är i centrum och alla delar runt patienten är viktiga.

Håkan

Man krymper mellanrummet mellan det vi brukar säga är samverkan mellan olika parter?

Sara

Ungefär så kan man absolut sammanfatta det, men det handlar om att få till det systemet och arbetssätten framför allt.

Och ibland så har vi organisatoriska system som gör det mer utmanande för oss och där behöver vi hitta andra typer av samarbete.

Håkan

Hur går det? Tycker du?

Sara

Det är klart att den här resan är svår och utmanade på så många olika sätt, men jag tror att vi kan bli mycket bättre på det och tillåter också att involvera både patienter, brukare eller kunder eller hur vi nu vill benämna de personerna vi jobbar med.

Elisabet (fiktiv patient. Anm) Vad är viktigt för dig? Vilka personer är viktiga för dig för att du ska må bra och för att du ska få ett hållbart liv?

Och då ställer man frågan.
Men vilka är viktiga för dig?
Ja, men det kanske är din partner, din mamma, din syster, din mormor eller någon annan viktig funktion.
Men då ska den inkluderas i det här teamet i mikrosystemet.
Det är mycket systemteori, det är en del det handlar om, och det handlar alltid om patienten.

Håkan

Och då är man inne på nära- och personcentrerad vård?

Sara

Vården i ett samskapande perspektiv.

Håkan

Och det är klart att det här är en enorm utmaning och den utmaningen har rullat på under ganska lång tid och det går inte att säga när det ska vara klart?

Anna G

Nej, utan det ska ju sätta sig. Och det som är lite utmanande med det här är att det kanske inte är så lätt att styra med de system som vi är vana att styra med.
Vi har budgetar, vi har investeringsplan och när vi jobbar, jobbar vi på olika sätt.
Vi har våra stuprör, vi försöker överbrygga dem, men vad vi än gör så är det inte det som gör skillnad, utan det som gör skillnad är när mikrosystemteamet börjar agera och skillnaden blir när någon i systemet ställer frågan och gör annorlunda.
Och inte bara följer ordinarie struktur utan verkligen vågar gå över den och ställa en fråga till.

Håkan

Det här låter ju väldigt spännande. Vad är det som händer då? När mikrosystemet ställer frågan, vad händer då?

Sara

Ja, men vad händer då?

Jo, men det som är utmanande, och vi behöver ställa om.
Med det här perspektivet så finns det också en omställningsfaktor, och just med en förbättring så skapar vi, vi bygger arbetssätt.
Det finns tre olika sätt som jobbar tillsammans för att skapa det gemensamma värde för patienten vi har, och den professionella kunskap med all vår hälso- och sjukvårdskompetens, med alla våra medarbetare som har kunskapen.

Sen behöver vi ha med kunskap om förbättringskunskap.
Vi har jättemånga kompetenta verksamhetsutvecklare i regionen som har den här kunskapen.
Hur jobbar vi med att förbättra de här resultaten?
Och sen har vi våra patienter, brukare, kunder som också har otroligt viktig information och kunskap om sin situation.
Och när de här tre parterna gått samman, det är då man brukar säga att det är värdeskapande.

Då får vi den här systemomställningen, förbättringen, och förändringen.
Så det är tre olika perspektiv som vi behöver anamma tillsammans för att börja göra någonting.

Och det börjar alltid i systemet, det är där energin oftast finns.

Håkan

Anna Sjövall, verksamhetsutvecklare. Känner du dig också så där att du är inne i det här som vi pratar om och drar i det mellan varven?

Anna s

Ja, men absolut. Vi har haft Sara i vårt nätverk för verksamhetsutvecklare i regionen och som också kommit med den teoretiska kunskapen för att ha en bas att stå på.

Och det tror jag också är viktigt för att förstå.

När man kommer in som ny men inte har jobbat med förbättringskunskap innan, så att man har en bas att stå på.

Men sen är det ju precis de här sakerna vi pratar om hela tiden, jag tycker det. Träffade ett gäng verksamheter här nu på förmiddagen och de är där och snurrar i hur vi ska komma vidare med hur? Hur jobbar vi i de här mellanrummen? Hur hittar vi de vägarna som inte är inne i de här systemen som vi har byggt in?

Hur kommer vi närmare varandra och patienten?

Det var precis några som sa: ”Men hur får med oss patienterna då?”

Vi behöver jobba mycket mer med dem. Vi behöver fråga vad de vill. Hur gör vi det? Det är precis de här sakerna vi rör oss kring hela tiden.

Håkan

Att fråga patienten återkommer vi till i andra avsnittet.
Vi pratar ofta om just det, om man ska kalla det problemet eller den möjligheten egentligen, som det faktiskt handlar om.

Anna G

Precis, och det var ju just i de här genombrotten så var det en väldigt viktig del att ha med patienten.

Och vi har ju fortfarande arbeten från genombrotten som rullar på, och där patienterna har en otroligt stor betydelse för utvecklingen.

Håkan

Jag har ju sett att det finns någon liten sådan här, manual, eller vad vi ska kalla det.
Ställ de här 4–5 frågorna så det finns någon slags bas att stå på. Men i min värld blir det ofta så här att jag tänker mig, hur svårt kan det vara att prata med en patient?

Sara

Ja, det kan man ju tänka sig.
Men för mig handlar det om det här med mindset.

Vi behöver grundläggande värderingar.

För vad innebär det att samskapa med våra patienter?

Vad är viktigt för dig, att också få det att flyta?

Kanske är någon frågeställning, och kanske att vården är konstruerad under det senaste århundradet att behandla liksom akuta sjukdomsfall.
Och vi är jätteduktiga på akutsjukvård när patienten blir riktigt sjuk.

Men nu går vi också mot en annan typ av vård där vi har mer livsstilsfaktorer och där det kräver ett annat arbetssätt i vården för våra system.

Som Anna var inne på.

Hur vården är uppbyggd, den är ju uppbyggd på akut sjuka.

Våra livsstilsfaktorer finns inte med i så stor utsträckning, så där tror jag också att det utgår ifrån.

Vad är viktigt för dig som patient för att du ska nå in i livsstilsfaktorer? Vad behöver du ha? Vi behöver ha en annan typ av frågeställning.

I våra hälso och sjukvårdssystem. I möten med en patient.

Det är vad man tänker, det är komplext och det handlar om att det är komplext.

Det finns många olika typer och perspektiv. Det är dock ett högst ömsesidigt beroende av varandra.

Håkan

Det är intressant att höra att det här samtalet, som du pratar om, att ni märker att det pågår hela tiden, för då pågår ju också någon form av justering eller omställning eller vad vi nu kallar det.

Utan det samtalet så skulle det ju inte riktigt fungera.

Så hur driver man?

Hur driver man liksom det här samtalet, att det fortfarande känns aktuellt och inte blir tradigt? Du förstår hur jag menar. Hur upprätthåller man det så att det hela tiden får rulla på?

Sara

Jag tror framför allt att det är flera saker, men att det är en ledningsfråga också.

Hur styr vi och leder vi i organisationen?

Vilka värderingar har vi och utgår vi från säker vård?

Jag ser på patientsäkerhet, på vår enhet så pratar vi också om det här utifrån den hållbara säkerhet och sjukvård som innebär att vi uppnår en god kvalitet.

Och i de här delarna tänker man ju säker vård, så det handlar också om att man upprätthåller det här.

Det är ett ständigt pågående arbete.

Vår systematiska förbättring.

Kvalitetsarbete är ingenting vi gör en kort stund, utan det är en kultur som vi måste anamma i våra liv, i vår vård varje dag, hela tiden.

Och där behöver vi ha en tydlig styrning och ledning där vi leder med engagemang.

En vilja av att skapa förutsättningar för våra medarbetare i de mikrosystem som vi ofta ser, att här finns ett gap. Hur kan vi överbrygga det?

Men har du förslag?

Hur tänker du då?

Vad är ditt nästa steg till att driva det här?

Jag tror att det är många olika delar i det här och det är det som också är utmaningen med det.

Omställning till framtidens hälso- och sjukvård.

Vi behöver ha nya typer av lednings strukturer och processer i det också och det behöver vi göra tillsammans.

Håkan

Men några nyckelkomponenter tycker jag du nämner.

Systematiskt, tänker jag.
Utan systematiken så får man liksom inte riktigt till det.

Sara

Ja, jo men precis det, och den kultur vi behöver. S

säkerhetskultur, engagerad, god ledning och inom patientsäkerhet och säker vård så finns det olika modeller att jobba utifrån.
Det är helt enkelt också som vi vid min enhet, vi jobbar med att stötta verksamheterna i det arbetet.

Håkan

Anna Granevärn, du är ju högste ansvarige på sjukhuset.
Hur ser det ut i dag jämfört med kanske för 3–4 månader sedan?

Ett år tillbaka eller så där.

Nu när ni till exempel rekryterar?
Finns det någon erfarenhet kring de här frågorna?

Anna G

Det gör det ju och det här pratar vi nog om i alla anställningsintervjuer, i alla fall av chefer där jag är inblandad i rekryteringen. Men jag tror att vi gör nog det i de flesta fall skulle jag tro. Det är jätteviktigt.

Håkan

Så där är det krympt, mellanrummet.

Anna G

Lite.

Vi har ju också nya sätt att jobba med i rekryteringsprocessen där vi tittar på hur kan vi vara fler delaktiga i rekryteringarna så att vi får mer rätt frågor från början.

Det handlar också om att effektivisera vår tid och ha en bra dialog och att vi försöker.

Men vi försöker väl hos oss också att glida lite grann från det här i supertajta silos eller stuprören där man följer sin process.

Utan vi vill ha det lite smartare, enkelt.

Vi vill ha mycket delaktighet, vi vill ha det transparant, vi vill oftast till samma mål och då kan vi ju jobba tillsammans.

Håkan

Nu jobbar ju inte du så där specifikt med själva vårdomhändertagandet så jag antar att du har en hel del andra mellanrum att brottas med i jämförelse?

Anna G

Många.

Håkan

Har du Sara något som är ett jättebra exempel eller något du kan lyfta upp som du har gått och grunnat på och som du tycker, det här var kanon.

Sara

Du tänker kring mikrosystem?

Håkan

Vi pratade lite grann om genombrott. Det finns ett poddavsnitt med det ifall ni vill backa tillbaka. Ni som lyssnar nu så hittar ni det bland övriga avsnitt.

Sara

Men vi kan återkoppla till det, för då hade ni någon annan som var här och pratade utifrån det man gör på kvinnokliniken.
Och jag hade ju förmånen att få vara med i den grupperingen och där var ju vi riktigt modiga och bjöd in 20 kvinnor till dialog till en tvärprofessionell dialog och det var liksom lite läskigt.
Många tänkte att ”men Gud, vad ska patienterna tycka och tänka och vara i det här?”

Men det utmynnade i fantastiska dialoger och det är så härligt att se hur de här personerna från hälso- och sjukvården som deltog också växte i sin yrkesroll.

För det är det här patienterna bekräftar.

Mycket som de själva såg och då fick de lite bränsle i, att vi måste gör något annorlunda.

Så att börja på med patienterna på det sättet är ju otroligt roligt och givande.

Och att det var så härligt att se att det blev en bra dialog mellan de här individerna och en känsla av att lyssna och vilja förstå vad vi kan göra annorlunda.

Man får liksom lite hum om man beslutar på fakta och de dialoger som här är viktiga. Det är där det sker.

Anna G

Visst var det så att det tog sig en helt annan riktning också efter att de hade haft de dialogerna.

Sara

Men det gjorde det.

Det var ju som Sanna berättade (tidigare poddavsnitt. Anm).
Sedan var det som en resa från att vi fick ett uppdrag och skulle göra någonting igen och hon och medarbetarna i det rummet såg att det kanske inte var det riktiga problemet så då vågade vi ta en annan vändning.

Så nu ska vi bjuda in patienterna. Men törs vi?
Hur kommer det bli? Tänk att det kom jättemånga.
Det var jättefin respons.
Det är fortfarande patienter som hör av sig och frågar hur går det med det här?
Vad är det som händer? Och vill liksom vara med i den här utvecklingen.

Och det är jätteroligt och det behöver vi verkligen ta med oss, med glädje och med stolthet också, för att vi vågade och var modig och gjorde det bra.

Håkan

Man ska nog inte underskatta medborgarna och patienternas engagemang i vård. Man är nog gärna med och deltas i Sverige.

Sara

Jag kan tänka mig det, men alla vi här i det här poddavsnittet och alla som lyssnar på det här har ju varit patient någon gång där man upplevt att det är väldigt bra och härliga möten och så kanske man varit med i vården där man sett att det funkar inte riktigt.
Det skaver.

Men att gå från behandling till att känna det, att det här kan vi göra bättre till att faktiskt hör av sig.

Till 1177 med synpunkter, klagomål, att det där funkar inte riktigt. ”Jag tycker att vi kan göra så här” det kan för många vara för stort ibland.

Men vi ser ju också att andelen inkomna synpunkter och klagomål i 1177 blir allt fler och fler.

Och det är en stor källa till mer kunskap om vad som funkar i våra system, processer som är bra.

Vad kan vi göra mer av och hur kan vi liksom sluta göra saker för det skapar inte värde för våra patienter.

Håkan

Det där tycker jag är ett suveränt verktyg. En del kommuner jobbar också så där. Vet inte om alla gör det, men med en synpunktshantering brukar det kunna kallas, att man fyller i ett webbformulär till exempel, och talar om vad man inte är riktigt nöjd med.

Och kanske också en liten lösning eller ett förslag.

Och det är ju suveränt för det offentliga att liksom få till sig, för att det går ju att lösa ett problem.

Men behöver vi som medborgare, behöver vi få mer utbildning?
Nu handlar det ju om vårdapparaten, jag som medborgare, vad behöver jag?

Jag kanske fattar det först vid mötet med läkaren eller vården. Men behöver jag få något mer.

Sara

För man tänker som jag var inne på tidigare här med livsstilsfaktorer, att du bör ställa om vården mot allting annat kanske i dag.

Och det är också det här att och med att man i vissa hänseenden, i vissa artiklar och teorier pratar om, att det här ska sjukhuspersonalen bli bättre i, att man leder dialogen men att det ändå är en enskild individ och patient som ansvarar för sitt hälsoutfall.

Hur tar jag till mig den funktionen? Och sedan behöver vi i hälso- och sjukvården anpassa och paketera den informationen så att du som patient förstår.

Men att det också ligger mycket eget ansvar och eget initiativ. Och hur kan vi stötta det initiativet? Hur kan vi liksom få till det här till att börja motionera exempelvis? Vad är ditt varför? Till att du behöver göra en livsstilsförändring, exempelvis.

Håkan

Och man kanske som medborgare behöver en liten sådan här manual, bara och ha i bakfickan eller i mobilen eller vart man nu har den. De här frågorna är bra ställa som generella frågor.

Sara

Och det jobbar vi lite med mot patientsäkerhetsenheten.

Hur kan vi bidra med det?

Att patienten har rätt verktyg när man kommer till det och även gentemot verksamheterna, att de tänkt på det här i patient mötet?

Eller att du som patient ställer mig frågan om din läkare?

Funderingar om läkemedelslista.

Vad kan jag göra när jag kommer hem?

Det här handlar ju också om min journal på nätet på 1177. Vad finns det där, med förväntat förlopp?

Exempelvis om jag kommit ihåg allting?

Jag kan logga in och dela det med mina anhöriga som också kan stötta och hjälpa mig, för det är en viktig faktor för dig i din vård.

Din partner är jätteviktig för dig och den är också en del i ditt personliga mikrosystem.

Håkan

Sa hon och pekar med hela handen på mig.

Anna G

Journal på nätet är jätteviktig.

Håkan

Ja, jag brukar läsa min ibland. Eller har jag varit på besök på vårdcentralen eller hälsocentralen så jag brukar faktiskt gå in och kolla. Undra vad de skrev om mig?

Anna G

Precis, tänk om alla gjorde det, om alla visste det och hade koll på det. Och alla som jobbar inom vården också kan självklart tillämpa principen om att man kan gå in och läsa själv.

Eller vi kan ställa frågan. Vill du att jag skickar någonting till dig efter det här eller går du in och läser i din journal? Så hade vi som sagt sparat in en del tid och kanske papper också som vi fortfarande håller på.

Håkan

Dit jag går på Lungviks hälsocentral i Östersund, jag tycker att de är ganska bra på det där. Då springer inte jag där varje vecka.

Men någon gång jag har varit där och har fått frågor, och jag har fått lite vägvisning och sådana saker.

Jag är ju inte icke digital så jag förstår ju. Men det känns så skönt att få den där lilla passningen. Vill du att vi ringer? Vill du höra om någonting mer? Ja, och jag ställer en fråga som patient.

Det ska vi faktiskt lyfta i nästa avsnitt och hur man kommer dit.

Anna G

Läkaren Håkan Furuman som kommer, då får vi säkert prata lite med honom också om journal på nätet.

Håkan

Så det får ni inte missa. Men det ligger en tid framåt nu.

Anna G

Jag står och tänker på en sak och det är ju den här utvecklingen som pågår, det som kommer längre fram med hälsodata och att man kanske på ett helt annat sätt kan ha koll på sin hälsa och sina parametrar.

Allt det som sjukvården inte gör men som jag gör själv.

Sara

Ja, ja men precis. Jag tänkte också på det när vi stod här.

Det är också en del i omställningsarbetet och den kvalitativa data som kanske finns eller den kvantitativa data ifrån olika verktyg, metoder, ringar, klockor ni vet, men det handlar också om att ta ansvar för sin egen vård och jag tror att det är många patienter som vill göra det.

Vi pratar lite om journal på nätet idag.

Där dokumenterar ju hälso och sjukvården med.

Du har varit på besökt ibland hit och dit.

Jag kanske lever med en sjukdom varje dag. Jag fick astma när jag var 5–6 år gammal, jag kan minnas det utan och innan och när jag söker vård så behöver jag vård, för jag är ju kroniker.

Jag lever med det här varje dag och det är många fler med mig som är kroniker, som är som vi brukar säga spetspatient.

Man kan sin sjukdom.

Lever med den varje dag och när du träffar sjukvården så får du en liten, liten tid.

Men du lever med den varje dag och det är det som, återkopplat till mikrosystemteorin och det här med som patient.

Det värdet skapas när man möter patienter.

Hur kan vi i vården stötta dig som patient för att komma vidare i din resa?

Vart nu målet nu må vara och det med olika typer av data och system och styrning för det.

Vi kommer bli färre i hälso och sjukvården av medarbetare för så ser den demografiska data ut, (åldersstatistiken. Anm) det är ett konstaterande och där behöver vi hitta andra sätt att jobba.

Att jobba mer med egenmonitorering kanske?

Eller använd den här data.

Men hur styr vi och vad har vi för system för processer och det är det här som är så spännande med det som region gör med plan 2030, den operativa planen, med det vi behöver göra i regionen så att jag ser att det är på gång.

Det sker mycket i rätt riktning och sen behöver vi jobba vidare med det på olika sätt.

Och det här att vara patient och ta ansvar för sin egen vård, de behöver vi prata mer om. Och hur man kan utbilda patient att vara patient låter ganska konstigt, men det är det handlar om.

För det handlar också om att vi måste utbilda patienterna till att vara i det nya systemet och många vill ta ansvar.

Många är självgående medan andra patienter kan vara att mer med stöttning och hjälp och då kan vi lägga energi och tid på dem. Men jag som kroniker som har astma, jag kallar mig själv bara för mina recept och kanske telefonsamtal med någon och bra med det.

Håkan

Att vara patient kanske inte alltid innebär att man är svårt sjuk utan att man bara har koll på sitt läge.

Det här är din käpphäst Anna S. För du brukar säga så här ibland i podden att den som kan sin hälsa bäst är ju personen själv.

Anna s

Jamen det är ju så. Och det är precis det Sara säger också. Jag tänker att det finns ju ingen av oss i det här rummet som kommer att säga att någon annan ens hälsa bättre än vi själva.

Och så är det för de flesta människor.

Och jag tänker på att det mesta också handlar om relationer, att vi behöver liksom jobba med det. För mig är det relationer, alltså vårdpersonal emellan med patienter med anhöriga. Det är där det liksom det där händer.

Håkan

Och så även hemma och att man snackar lite grann med varandra om man lever med en partner. Hur är det? Ja, hur är det egentligen? Och att man vågar snacka om sin egen hälsa. Jag hade lite fest här i lördags och……

Anna G

Trevligt……

Håkan

Vi satt och pratade om hälsodata. Nämnde jag att jag har en blodtrycksmätare.

Jag körde det som partytrick.

Så gick laget runt där, det var sex personer och alla hade bra blodtryck.

Men vad vill jag ha sagt med det? I

bland är det bra att ha lite apparater liksom att ha lite koll på sitt eget läge så att säga. Vi var ju bra på det under pandemin.

Jag har köpt en sådan där man sätter på fingret och kollar hur man har det med syremättnad. Den här blodtrycks apparaten blev också ett sådant där inköp. Är inte så jättestora pengar för man vill ha lite koll på läget.

Sara

Men det är ganska spännande det. Att det finns olika typer av apparatur. Hjälpmedel för att vi ska jobba med vården även där, med vår livsstil och livsstilsfaktorer och jobba mer proaktivt och det är där vi måste vara. Nu tänker jag också för att hänga med i omställningen så att vi inte har sjuka patienter på sjukhuset och vi vill att folk ska friska må bra.

Och hur kan vi tidigt med de insatserna jobba med det för att stötta systemet i rätt riktning så att vi i regionen om x antal år har så få patienter som ligger inne och har väldigt mycket patienter i hemmet som är friska och mår bra, känner att de är trygga och liksom trivs med sin tillvaro och det kan man kanske känna.

Jag har personligen erfarenheter också av det här, att jag vill så gärna kommunicera med vården, jag vill vara mer delaktig och så är det.

Anna G

Det är det här paradigmskiftet som jag pratar om in i den nya flygplatsen vi bygger.

Sara

Precis och jag älskar det, alla kollegor med.

Håkan

Och vad pratar ni om på lunchen?

Sara

Ja, men en hel del.

Håkan

Mikrosystem?

Sara

Som jag brukar addera. Lite teori som jag har mycket akademisk erfarenhet av, att hjälpa andra, så kan vi göra och så har vi här.

Vi vill liksom köra in en bil och bara liksom testa Teslavarianten och så där.

Men jag tycker flygplatsen är ett bra exempel på hur man ska kunna tänka visionärt i det här och då med hela mikrosystem.

Där har vi olika typer av mikrosystem och hur de samspelar de är i symbios.

Och vi kanske måste gå från en grej till en annan.

De måste gå före i kösystemet. Och vad möts vi av i mitten?

Där kanske det är säkerhetskontrollen, perfekt.

Håkan

Och den brukar man ju bara svischa genom.

Sara

Ja, precis.

Håkan

Om man inte gått på fel.

Anna G

En del åker in på sidan också.

Håkan

Och för er som undrar, vi står och pratar om en flygplats, så är det också ett tidigare avsnitt där du Anna Granevärn faktiskt blev uppringd av en patient som egentligen frågade varför kan det inte funka som på en flygplats? Och det där greppade ni tag i.

Anna G

Ja, det har vi verkligen gjort. Mattias var ju med här och vi pratade ganska mycket om det i ett eget avsnitt. Men nu händer ju faktiskt grejer också med en gammal vän, Webbtidboken.

Vi har börjat kraftsamla kring sjukhus eller flygplats entrén får man väl säga. Och bestämt oss för att nu, nu ska det hända.

Nu ska det ske, 2025 blir det stora året för webbtidboken.

Håkan

Så ska det rullas ut brett?

Anna G

Ja, det finns ju på många ställen redan och många använder den väldigt framgångsrikt. Vi har haft många exempel här i podden, men sen har den inte riktigt kommit över tröskeln.

Eller man kan säga att det varit lite svårt att komma vidare och eftersom vi jobbar nu ganska intensivt med vår färdplan och vi ser den här nya flygplatsen så har vi lite grann bestämt att vi måste prioritera.

Håkan

Så?

Anna G

Vi kan inte handla upp alla nya smarta system som finns. Men vi kan använda dem vi har bättre, att så att nu riktar vi in oss på

”biljettbokning” då. Kanske bättre än att säga flygplats entrén.

(RED anm. Webbtidbok är en digital tjänst där patienter enkelt bokar, ombokar och avbokar vårdtider online, via app ex1177)

Håkan

Jag förstår! Vad bra för att det har vi snackat om många gånger, att ni har system som behöver komma mer till användning. Så det är ett lite modigt grepp kan man säga.

Anna G

Ja.

Håkan

Mod är ju alltid bra.

Anna G

Men vi kan inte prata om webbtidboken utan att få med Anna S.

Anna S

Det jag tycker är roligt. Här kommer det upp igen. Det var ju det här vi ville för några år sedan när vi jobbade med det.

Men sedan så, av olika anledningar så stannade av.

Men, jag tycker att man märker också att det låter som bra, när man pratar med verksamheterna, de vill ju så mycket.

Det som Sara pratar om att vi behöver också hjälpas åt. Hur gör vi då i det lilla för att få full fart.

Håkan

Och eftersom vi pratar om det här med att vara förebyggande, ta hand om sin egen hälsa så tänkte jag att vi skulle landa i hälsosamtalet där vi pratar om våra egna erfarenheter, hur vi eventuellt motionerar eller/och käkar bra och så vidare.

Försöker ta hand om oss för att man inte ska behöva komma på sjukhuset utan se till att må bra, och Sara, hur lever du ditt liv liksom för att hålla dig i form och slippa.

Sara

Jag bor ju i västra delen av Jämtland så jag borde. Jag älskar ju allt som har med fjällen och att göra. Nu när vi hamnar här uppe i Jämtland. Så jag är glad motionär i fjällvärld året runt.

Håkan

Både utför och på längden trampar på stigar?

Sara

Cyklar mycket.

Håkan

Men är du en sådan som kör störtlopp på cykel? det ser så fruktansvärt vådligt ut.

Sara

Har väl gjort det några gånger. Det är väl roligt och sen börjar man tänka lite så här, risker.

Sara

Men det är väldigt kul. Men det finns många andra delar än att cykla på i fjällvärlden och så där.

Håkan

Men har du bra tips.

Jag vet att många säger ”jag borde börja”, borde jag borde, jag borde, borde, borde eller så händer inte så mycket. Hur kommer man i gång?

Sara

Men vi kan väl återkoppla till det vi pratade om idag, för mig. Det handlar mycket om att hitta sitt varför, varför ska jag göra det här? Vad behöver jag göra som tar mig från där jag är nu, till att göra någonting annorlunda?

Och det är den systematiska förbättring och kvalitetsutvecklingen som det går att skapa, som vi pratat om.

Men hitta sitt varför. Vad är jag vill göra? Jag har tränat gymnastik på ganska hög nivå tidigare, men idag ser livet annorlunda ut och vad är då mitt val i det?

Håkan

Anna S. Har du hämtat dig efter i maratonloppet för några veckor sedan?

Sara

Absolut.

Håkan

Visst är det så att efter ”maran” så har man vilat ett tag och kroppen blir otroligt stark?

Anna s

Det vore ju bra om man kände när det hände?

Anna G

Man kan bli lite deprimerad?

Anna s

Precis, det är snarare att det är så. Då måste man ändå vara lite, lite bättre. Men jag var lite förebyggande. Jag hade bokat in en tid med en PT två dagar efteråt så att jag inte skulle hamna i någon dipp.

Håkan

Jag har aldrig hört att man kan bli deprimerad.

Anna s

Jo, du har gjort det du ska, har uppnått målet.

Håkan

Jag förstår, det blir tomt och ödsligt.

Håkan

Hjälpte PT ´n då?

Anna s

Ja, jag har ju lärt mig att jobba så, att jag funkar bäst genom att ha en plan.

Det är väl också så.

Att hitta sitt varför man också vill om hur man själv funkar. Vi funkar på olika sätt.

Håkan

Har du något bra att säga till andra vad hur ska göra. Men om du vill tipsa lite grann, så här, hur ska man börja?

Anna s

Men jag tycker det Sara säger och hitta sitt varför? Det är ju liksom nyckeln.

Och grunden för mig är väl det.

Jag har en nära person till mig som säger så här: ”Vi kan se det som den där tandborstningen. Det här måste jag göra livet ut några gånger i veckan. Gilla det eller inte, om jag vill hålla mig frisk”

Du hoppar inte över att borsta tänderna. Men se det som en grej som ska betas av några gånger i veckan så ja, det fastnar för mig.

Sara

Det är jättebra liknelse det här med att borsta tänderna. Man får till en rutin, man gör det flera gånger och det handlar också om att förebygga liksom ohälsa i munnen. Och gör man det inte det hamnar man inom hälso- och sjukvårdssystemet hos oss.

Håkan

Det är så enkelt.

Sara

Ja.

Håkan

Slutsatsen är att borsta tänderna regelbundet även om du inte behöver det. Skämt åsido, hur har du det, Granevärn Jag vet att du varit i Vålådalen och provat på skidspår som lades ut. Sen kom det ju milda grader och då kanske idet inte var så himla roligt.

Anna G

Men det stängde ju till och med.

Håkan

Ja precis ja.

Men hur håller du ihop nu då? För det är ju skidåkningen som du verkligen brinner för.

Anna G

Det är det absolut roligaste tycker jag. Men jag gör ju också alla andra sporter som bara går att göra. Men såklart är det mycket rullskidor, skierg, styrketräning och så får man uppdatera. Se hur går det på skidstadion. Nu är det ju väldigt, väldigt nära att vi kan börja där.

Håkan

Eftersom vi bor i Östersund och man kanske lyssnar nere i Skåne. Så är det så att vi i går och väntar på lite konstsnö och att slingan ska komma på plats.

Anna G

De kör för fullt där.

Håkan

De gör det, vad härligt och du hör, jag har ju inte varit dit på länge.

Jag råkade säga innan vi spelade in att jag håller på med 5–2 diet, försöker ta ner några kilo och så blir det så att det har hamnat i ett beteende hemma. Man går och köper tekakor på fastedagen för att ha dagen efter.

Det är den där tandborstningen. Annars rullar det på bra och jag tänker att jag vill tipsa om det här med att börja att vara tillsammans och träna lite, jag och min fru. Vi tränar alltid ihop i princip. Vi tränade var för sig men nu tränar vi nästan alltid ihop och det tycker jag är jäkligt bra.

Att man kan knuffa lite på varandra när man inte vill ta den där ”tandborsten” i munnen riktigt. Då kan man liksom pusha på varandra lite grann och då blir det så bra samverkan.

Sara

Och det är återigen det som sjukvården handlar om, att man hjälps åt och drar tillsammans. Man litar, stöttar och lyfter varandra.

Håkan

Och vi pratar jättemycket om träning och vi pratar om övningar och vi pratar om att det blir liksom ett gemensamt intresse. Kul att hänga upp livet på.

Sara det var jättekul att ha dig här.

Sara

Och kul att jag fick komma.

Håkan

Och som vi alltid brukar säga så du är hjärtligt välkommen tillbaka vid annat tillfälle också.

Sara

Absolut ska jag göra.

Håkan

Men tack för att du hit idag också.

Sara Tack

Håkan

Tack även till er Anna Sjöwall och Anna Granevärn.

Tack så mycket!

Transkribering av avsnitt 81 (Inspelat 20 maj)

Podcast: Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen- Region Jämtland Härjedalen.

I detta avsnitt fördjupar vi oss i 'Kloka kliniska val' tillsammans med i vart fall en välkänd röst: verksamhetsutvecklaren Anna Sjövall.

Men huvudfiguren är regionöverläkaren Håkan Fureman. Han står med ett ben i vårdledning och det andra i den patientnära vardagen, där hans passion för mötet med patienter möter hans starka drivkraft för kloka kliniska val, och välavvägda beslut inom vården. Vi diskuterar hur dessa val görs, varför de är viktiga och hur de kan leda till bättre vård och resursanvändning för alla.

Medverkande tituleras i transkriberingen:

Håkan Fureman - Regionöverläkare

Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare

Håkan Lundqvist - Programledare

Håkan

Då är vi tillbaka i den här podden. Anna Sjövall, hej.

Anna S

Hej! Läget är bra.

Håkan

Anna Granevärn är inte här idag.

Anna S

Nej, hon är sjuk.

Håkan

Hon har blivit lite krasslig.

Anna S

Då är det kanske bra att hon håller sig härifrån.

Håkan

Ja, henne vill vi inte ha hit. Vi vill inte få med baciller eller något virus på oss. Det är tillräckligt mycket sådant i samhället just nu, och det snurrar runt en del. Det belastar sjukvården mellan varven. Det är bra att vården finns så man kan få råd om hur man kan hjälpa sig själv och även få hjälp om man behöver det. Vi ska också säga goddag till dagens gäst – du ska få presentera dig själv.

Håkan F

Tack! Kul att vara här! Ja, Håkan Fureman heter jag, och jag jobbar som regionöverläkare och jobbar även kliniskt. Jag har ett förflutet som medicinläkare sedan 25 år på medicinkliniken, och sedan ett år tillbaka är jag en del av uppdraget som regionöverläkare med ansvar för ledningsfrågor, samverkan och liknande.

Håkan

Men du jobbar också kliniskt. Det betyder att du är i patientmöten, eller hur?

Håkan F

Precis, jag är en "pyjamas-doktor" och har två dagar i veckan med patienter.

Håkan

Jag har aldrig hört talas om det uttrycket.

Håkan F

Ja, man tar på sig regionens pyjamas och träffar patienter.

Håkan

Är det där ett slags fikonspråk som finns inom branschen?

Håkan F

Ja, kollegialt. Alla kanske inte uppskattar det uttrycket.

Håkan

Ja, jag förstår.

Håkan F

Men det är faktiskt skönt. Man behöver inte fundera på vad man ska ha på sig på morgonen, särskilt om man cyklar långt. Alla ser likadana ut, med olika skyltar som visar ens profession. Det är också bra för hygienen, då det är kortärmat i stället för långa ärmar.

Håkan

Hur är det att kombinera båda rollerna?

Håkan F

Det är en nödvändighet. Jag tycker om att vara doktor och ha patienter, att bara sitta på möten skulle inte fungera för mig. Jag tycker det är en perfekt mix och att mitt jobb är att bygga broar mellan dessa två världar. Det handlar om att vi ser båda sidor och kommunicerar från verksamheten till ledningen och tvärtom, så att vi arbetar mot samma syfte.

Håkan

Ja, det låter klokt att kunna stå med ena foten där och den andra där.

Håkan F

Ja, jag tror att det är nödvändigt för att bygga förtroende bland medarbetare och verksamhetsledare. När det fungerar är det en bra tanke.

Håkan

Vi ska prata om ett ämne vi snuddat vid i andra avsnitt men inte riktigt gått på djupet med – kloka kliniska val. Vad är det för något?

Håkan F

Ja, kloka kliniska val är ett koncept som togs fram i USA för tolv år sedan, av en allmänläkare som startade en kampanj för att göra kloka kliniska val. I Sverige har Svenska Läkaresällskapet arbetat med detta och publicerade en rapport nyligen. Det handlar inte om besparingar utan om att skapa värde för patienten. Man ska göra en avvägning om vad som verkligen behövs och vad som gör nytta i den specifika situationen.

Håkan

Jag läste lite på Läkaresällskapets sida och såg att minst 20 % av sjukvårdens resurser går till spillo på grund av för många provtagningar och tester. Hur kommer man fram till vad som är kloka kliniska val?

Håkan F

Det bygger på en vetenskaplig grund och erfarenhet. Patienter kommer inte med färdiga diagnoser utan med symptom, och vi måste lyssna på dem, förstå deras sociala situation och göra en individuell bedömning om vad som är rimligt och rätt i deras fall.

Håkan

Det låter som en utmaning att göra rätt avvägning.

Håkan F

Ja, det kräver en balans mellan vetenskap, erfarenhet och lyhördhet för patientens situation.

Håkan

Anna, du har själv arbetat med det här begreppet.

Anna S

Det är ett begrepp som diskuteras, men jag står inte helt i boxen med alla riktlinjer som vi har i vården. När man ofta säger att "har du en patient med de här symtomen ska du ta de här proverna eller göra de här utredningarna", så funderar jag på hur det är och tänker på personcentrerad vård, att vi ska se individen. Det är lite det jag gör. Jag klurar mycket på hur det hänger ihop och hur man ska få det att stämma.

Håkan F

Jag ser att riktlinjer inte är något bekymmer för alla.
Ibland fokuserar vi på riktlinjer när något går fel i vården och säger att det är brist på riktlinjer som gjorde att det blev så.

Håkan

Det gick fel, och då behöver vi nya riktlinjer.

Håkan F

Så är det inte alltid.
Ju mer erfaren man blir, desto mer vågar man släppa sargen och göra egna värderingar. Man lyssnar in och vet vilka riktlinjer som finns, men alla patienter är unika och varje situation är unik.

Man måste hitta en individualiserad linje inom riktlinjerna – som att laga en viss rätt med en receptbok, men ibland behöver man improvisera.

Man måste individualisera utifrån patientens symptom och situation. Svenska Läkaresällskapets rapport beskriver detta fint. I den bästa av världar kombinerar man vetenskaplig kunskap och evidens med personlig erfarenhet och patientens perspektiv. Om dessa tre aspekter överlappar har man nått kärnan av evidensbaserad vård.

Håkan

Det låter som en erfaren Michelin-kock – man måste ha mycket erfarenhet i botten.

Håkan F

Ja, det är verkligen ett lärlingsjobb. När man får sin läkarexamen börjar man egentligen som lärling och bygger upp erfarenhet över tid. I kloka kliniska val ingår att ta hjälp av

kollegor.

Även som erfaren läkare kan man ibland behöva reflektera och diskutera med kollegor. Mycket handlar om bedömningar – AI kan inte göra detta jobb. Vi ser inte att det kommer heller. Det kräver att man läser av känslor, kommunicerar med patienten och tolkar deras behov.

I vissa fall, som vid hjärtinfarkt, är det raka rutiner som gäller.

Men många gånger handlar symtomen kanske inte om en sjukdom utan om dåligt välmående, och då är det en utmaning att tolka om symtomen är en allvarlig sjukdom eller stress. Det finns inte riktlinjer för allt, utan man måste värdera och väga in patientens synpunkter.

Håkan

Det handlar om människor med olika bakgrunder som söker sig till sjukvården.

Håkan F

Verkligen.

Håkan

Jag läste Läkaresällskapets rapport. Ni som lyssnar kan också läsa den – den är inte så omfattande men ganska bra. Som patient behöver man förstå att man kan ta ett större eget ansvar, något vi pratar mycket om i podden. Att ta ansvar för sin hälsa och att ställa frågor till läkaren. Fyra frågor rekommenderas på deras sida: Behöver jag åtgärden? Finns det alternativ? Vilka är riskerna? Vad händer om jag inte gör något? Som patient är man kanske inte van vid att ställa dessa frågor.

Håkan F

Men många gånger tangerar vi dessa diskussioner med patienterna.

Håkan

Man kan resonera kring det?

Håkan F

Ja, en del vill absolut göra allt medan andra är lite mer avvaktande. Det är viktigt att ifrågasätta men också att inte sluta med viktiga utredningar, för bakom kan det finnas allvarliga sjukdomar. Det är en svår avvägning.

Håkan

Och alla kanske inte känner att de orkar med fler undersökningar. Man vill ibland bara ha lugn och ro i stället för fler prover och transporter till sjukhuset.

Håkan F

Ja, och man vill som patient ofta ha ett gott råd. Man vill veta: "Det här vet vi idag, och det här vet vi inte. Vill du gå vidare med detta?" Det är viktigt att ha den diskussionen. I slutändan vill man ha ett gott råd och en rekommendation från läkaren. All vård vi erbjuder är frivillig, så man tar beslut tillsammans.

Håkan

Ja, det är bra att man inte tvingas.

Håkan F

Precis.

Håkan

Vad tänker du om att detta arbetssätt kan införas bredare i vården?

Anna S

Jag kanske inte är rätt person att svara på det.

Anna S

Jag tänker göra det enkelt för mig. När man hör om det här och pratar om det så tänker jag mycket på personcentrerad vård. Jag tänker på relationer, att man har en relation med den man möter. Det kan vara läkaren, sköterskan eller fysioterapeuten, eller hur? För mig handlar det mycket om relationer, att man vågar ha en dialog och prata med den man har framför sig. Lyssna in. Du kanske känner personen genom kontinuitet. Att träffa samma läkare fler gånger – då vet du hur den personen är. Det handlar mycket om det, liksom.

Håkan F

Jag håller verkligen med dig där. Det du nämner tycker jag är två väldigt centrala områden i det här, vilket ju är det vi fokuserar på i omställningen mot nära vård. Och det är kontinuitet, alltså att man träffar samma vårdpersonal upprepade gånger.

Det tror jag är otroligt centralt. Om det är något jag skulle säga att vi behöver fokusera på framåt, så är det att förbättra kontinuiteten.

Att man har samma vårdkontakt som lär sig, lyssnar och skapar trygghet.

Då är det lättare att fatta dessa beslut i stället för att skynda vidare.
Personcentrerad vård bygger på kontinuitet.
Man lär känna varandra och blir trygg som patient.
Kontinuitet är en grundförutsättning.
Kloka kliniska val innebär också att man kan vaska fram åtgärder som är olämpliga och som hängt kvar av gammal vana. Man kan sluta göra saker som egentligen inte bör göras längre. Det är en del av kloka kliniska val att sluta med sådant som inte är nödvändigt.

Håkan

Har du exempel?

Håkan F

Ja, till exempel när man kommer till sjukhuset och sätter en kateter i urinvägarna – det ska man inte göra i första hand eftersom det ökar risken för urinvägsinfektioner, den vanligaste vårdskadan i sjukvården.
Ibland sätter man en kateter för att patienten har svårt att gå på toaletten, men det kan bli en björntjänst.
Man kan ge patienten en urinvägsinfektion.
Eller att man ger blodtransfusioner i onödan när blodvärdet inte är så lågt.
Det finns många sådana exempel.
I vissa delar av läkarskrået har man identifierat och försöker ta bort sådana onödiga åtgärder från vården helt enkelt. Tidigare tittade man ofta i knäleden med artroskopi, men man har nu sett att det inte är lika värdeskapande.
Detta är en del av kloka kliniska val. Samtidigt är det viktigt att välja rätt vård för individen.
Kontinuitet och personcentrerad vård är det vi är på väg mot. Jag ser det som en kompletterande syn på sjukvårdssystemet, som är vettig och rimlig. Jag tycker inte det står i motsatsförhållande till kunskapsstyrning eller riktlinjer. Det handlar om klinisk erfarenhet, kollegial samverkan och kloka kliniska val.

Håkan

Du har ju varit läkare i många år. Hur för du över detta tänkesätt till dina yngre kollegor?

Håkan F

Jag tror att man försöker smyga in det redan i utbildningen. Men det är ett lärlingsyrke. På akuten ska man våga fråga kollegor om man är osäker, och vi har ett klimat där det är tillåtet. Ju mer oerfaren man är, desto mer stöd kanske man behöver, och i vissa fall kanske man gör fler utredningar för att vara säker. Men vi kan minska onödiga undersökningar om man diskuterar med en mer erfaren kollega.

Håkan

Så ett prestigelöst arbetssätt är viktigt?

Håkan F

Ja, absolut. Att bygga den erfarenheten och prata om det vi gör. På akuten är det större risk för många undersökningar eftersom situationen är stressad. Det kan leda till fragmentisering där flera kliniker fokuserar på olika saker utan att se helheten. Då blir det viktigt att ha en ordinarie läkare, som en distriktsläkare, som kan väga av helheten och konsultera specialister vid behov.

Vi har ett klimat där kontinuitet är viktigt, och om man åker in på akuten finns en större risk att genomgå många akuta undersökningar eftersom situationen är stressad. Symtombilden kan då framstå som mer dramatisk än om man söker för liknande besvär på sin vårdcentral.

Behöver man verkligen akutsjukvård så är det naturligtvis rätt, men ibland kan vårdsituationen fragmenteras när patienten hänvisas mellan olika specialiserade kliniker.

Detta skapar en risk för fragmentisering, där olika kliniker hanterar enskilda problem i stället för att se hela bilden. Det kan då vara klokt att ha en ordinarie läkare, ofta en erfaren distriktsläkare, som är expert på att väga olika symtom och vid behov konsultera specialister.

Håkan

Vi är inne i en kulturförändring som pågått ett tag. Hur ska jag som patient tänka kring detta? Vi börjar ju ofta med att googla och undersöka vår egen hälsa, med förväntningar om att sjukvården ska utreda alla problem. Många av oss är kvar i det gamla synsättet, medan förändringen är på väg.

Håkan F

Jag tycker att det bästa är att vara så öppen som möjligt. Om en patient kommer vill man ha en tydlig bild av symtomen: när de började, hur de utvecklats, och om det finns tidigare sjukdomar. En ofiltrerad beskrivning gör att vårdpersonalen kan göra en korrekt bedömning.

Det är alltid en säkerhetsfråga att inte bestämma sig för en diagnos för tidigt, utan hålla en öppen syn i början.

För patienten handlar det om att vara lyhörd för sin kropp och ge en så bra sjukhistoria som möjligt. Därefter kan vårdpersonalen hjälpa till att tolka och avgöra om och när en utredning behövs.

Håkan

Som patient handlar det om att ställa sig själv frågor och tänka efter, snarare än att direkt kasta sig över Google. Det är så lätt att hitta information idag att vi ofta gör det.

Anna S

Media driver ofta på det också.

Håkan

Ja, det gör de, och det säljer och genererar klick.
Men ni kan leverera egna budskap från sjukvårdens håll.
Även om sjukvården idag känns underfinansierad finns det sätt att effektivisera användningen av medel, även om vi kanske inte vill använda ordet ”spara.”

Håkan F

Absolut, Tobias Alvén, tidigare ordförande för Svenska Läkaresällskapet, sa det bra: vård efter behov ska värnas, och vägen dit går genom kloka kliniska val, inte genom besparingar. När vi köper något privat vill vi ha kostnadseffektiva lösningar, och samma logik kan gälla för sjukvården.

Håkan

Jag har en snöslunga som aldrig används, vilket inte var ett klokt köp. Samma sak kan gälla för vården.

Håkan F

Precis. Vi har ett fantastiskt sjukvårdssystem som kan erbjuda mycket kostsamma behandlingar där det verkligen behövs. Men ibland måste man överväga om vi kan uppnå samma nytta för patienten med en mindre kostsam åtgärd. Det handlar om kostnadsmedvetenhet – vi betalar alla på skattsedeln, och om vi använder resurser onödigt kan det leda till otillräckliga resurser där de verkligen behövs. Patienter har rätt till vård de behöver, men vi måste minska på vård som inte gagnar dem.

Håkan

Det handlar om att göra kloka val.

Håkan F

Exakt, att alltid fråga sig om en åtgärd är nödvändig, om det finns en mindre kostsam eller mindre riskfylld alternativ, och om vi gör det bästa möjliga valet med de resurser vi har.

Håkan

Vi är vana vid att få frågan på apotek om samma preparat fast ett annat märke går bra, och oftast svarar vi ja.

Håkan F

Ja, och ibland möter vi skepsis, men det är en kostnadsfråga som handlar om att hantera vår gemensamma börs. Det gäller att göra kostnadseffektiva val utan att snåla där det verkligen behövs.

Håkan

Jag tänker på beteendet vi lär oss – frågan på apotek har pågått länge. Vi vänjer oss vid att ta ställning som patienter och kanske inte insisterar på ett specifikt varumärke om det finns ett likvärdigt alternativ.

Håkan F

Precis, och rapporten nämner även vikten av att undvika onödig antibiotikaförskrivning. I Sverige har vi en av världens lägsta nivåer av antibiotikaförskrivning, och många förstår nu att antibiotika inte hjälper vid luftvägsinfektioner orsakade av virus.

Det där det har man ju jobbat med här och det är liksom ett klokt kliniskt val. Vi ska inte skriva ut antibiotika om det inte är till nytta för patienter, de får problem med biverkningar och det har liksom blivit en ny sanning. Och det är liksom det här konceptet som har utvidgats. Som med kloka kliniska val kan man säga syftar till.

Håkan

För att vi levde ju i kanske 30 år eller 40 eller något i tron att penicillin hjälpte mot precis allting och därför skrevs det ut ganska hejdlöst då. Sen har det hänt någonting såklart, och det där handlar egentligen om folkbildning, tänker jag. Att man folkbildar allmänheten ständigt och upprepar den här folkbildningen gång på gång på gång tills det faktiskt sitter i hjärnbarken hos oss som söker oss till sjukvården mellan varven.

Håkan F

En liten kulturförändring där man lär sig dels att tolka sina egna symptom i viss mån. Man kan prata med en erfaren släkting. Förut så pratade man med farmor eller när man är med visste en kulturförändring i samhället så visst är det så.

Håkan

Och det här med risker är ju lite intressant, att vi kanske inte förstår. Vi som är patienter liksom. Vad är det för risker jag utsätter mig för om jag kommer fram till att få en massa alla olika tester?

Håkan F

Det är ju precis det.
Det är att det är ett problem med att man driver upp sjukvårdskonsumtionen för att man ställer fler diagnoser.
Är man raljerande kan man säga så här: ”ge mig en människa, jag ska ge dig en patient.”

I princip ingen är frisk, men det är otillräckligt undersökt.
Det där kan man skämta om, men det här är en sanning.
Åker man in så hittar man ett antal bifynd.
Jag har varit med om patienter som har sökt med akut oklara symptom och spridda symptom och fått en privat försäkring och i princip röntgat hela kroppen och tagit alla prover.
Och sen så har jag fått en uppföljning av ett antal bifynd som absolut inte hade med saken att göra och då är man inne i en utredning som skapar oro och kanske diagnostiska undersökningar som kan vara riskabla.
Kanske utmynnar i en operation som kan vara komplikation av demens.
Så det där är baksidan av att ställa onödiga diagnoser.

Håkan

Vad innebär egentligen lågvärdig vård?

Håkan F

Lågvärdig vård är åtgärder som inte ger patienten nytta eller där risken är större än nyttan. Till exempel kan en operation behöva vägas noga – om man kommer att uppnå tillräcklig hälsa genom den för att motivera risken med en kirurgisk åtgärd. I många fall vill man att kliniken ska göra den värderingen, men även patientens uppfattning kan väga in i beslutet om man har en öppen diskussion.

Håkan

Så det är samtalet som är centralt – att läkaren och patienten kan ha en dialog om symtom, livssituation och behandlingsalternativ.

Håkan F

Oftast är diagnoserna tydliga och behandlingen självklar, och då kan vårdgivaren ge en stark rekommendation. Men i mer tveksamma fall kan man överlåta till patienten att reflektera. Särskilt när det gäller symtomlindrande åtgärder måste patienten vara beredd att väga riskerna mot den förväntade vinsten.

Håkan

Ibland går det kanske inte att garantera vinsten, och som patient kan man behöva fundera hemma. Man måste vara beredd att ta en risk, även om knäet, till exempel, kanske inte blir bättre.

Håkan F

Som vårdgivare vill vi inte lämna patienten ensam i besluten. Vi baserar rekommendationen på evidens och erfarenhet. Men det blir lättare för patienten att känna sig trygg om det finns en uppbyggd relation.

Håkan

Och evidensen ska finnas.

Håkan F

Ja, precis. Man ger en rekommendation baserad på evidens. Men om patienten och vårdgivaren har en långvarig relation blir det enklare för patienten att lita på bedömningen.

Vi kan också se variationer i praxis mellan kliniker, beroende på tradition och etablerade arbetssätt. Att identifiera sådana skillnader kan hjälpa oss att ifrågasätta om vissa åtgärder verkligen är nödvändiga.

Här ska det in
Här är den rättstavade och redigerade texten:

---

Håkan

Och då är det viktigt att ifrågasätta sin egen verksamhet. Är det här verkligen nödvändigt? Ja, om jag kokar ner det lite.

Håkan F

Enkelt, men absolut.

Håkan

För det är något man går och grunnar på hela dagarna, oavsett vilket jobb eller uppdrag man har. Eller vad säger du, Sjöwall?

Anna S

Ja, men om...

Håkan

Är det verkligen nödvändigt? Måste vi verkligen göra det på det sättet? Vi pratar ju mycket om ständiga förbättringar. Och det är väl det som driver oss hela tiden – att med kloka kliniska val eller andra saker vi gör, också ifrågasätta varför vi gör det här. Varför gör vi det på det här sättet? Att ha en dialog på alla nivåer och att professionen själv är med i den. Vi som har sakkunskapen om något är med och diskuterar, så att vi får alla perspektiv. Jag tänker att man aldrig ska sluta ifrågasätta och diskutera.

Håkan

I förra avsnittet när Sara var här pratade hon om vikten av att hitta sitt "varför". Kanske är "varför?" den bästa frågan man kan ställa ibland. Varför gör vi så?

Håkan F

Ofta ligger svaret bakåt i tiden.

Håkan

Spännande! Kloka kliniska val är ju bara en liten ingrediens av allt omställningsarbete som faktiskt pågår. Om du tittar på horisonten där borta, Håkan, om du får spekulera lite, tror du att kloka kliniska val kommer att bli något som sitter i väggarna?

Håkan F

På sätt och vis gör vi redan det här. Jag tror att vi har kommit längre i den här frågan än många andra länder, som till exempel USA, där man kan köpa en helkropps-MR och alla möjliga prover, om man har råd. Men här har vi ett fokus på kloka kliniska val som en del av ett ständigt förändringsarbete. Det är viktigt att detta drivs från professionen – något som Svenska Läkaresällskapet är tydliga med. Det ska komma från grunden, organiskt inom verksamheten. Alla som jobbar i sjukvården brinner för att göra mesta möjliga nytta, och man förstår att resurser är begränsade. Man kan inte kommendera det uppifrån, utan det måste komma från de kliniskt verksamma, som gör detta vid varje patientmöte.

Håkan

Det blir ett arbetssätt.

Håkan F

Ja, precis – ett arbetssätt som lever i verksamheten. Att hela tiden ha med sig perspektivet i varje möte och också på strukturell nivå. Att fråga sig varför vi gör så här när någon annan gör annorlunda, att jobba mer strukturerat och undvika åtgärder som kanske görs för ofta eller utan att vara nödvändiga.

Håkan

Ingen har ju påstått att bedriva sjukvård är en enkel sak. Den är komplex, det vet vi alla.

Intressant! Och ännu intressantare är det att vi har fler Håkan än Annor i studion idag. Det känns spännande.

Anna S

Ja, viktigt att vara med.

Håkan

Vi vet ju att en ohälsosam livsstil kan göra att man blir lite krasslig och söker sig till sjukvården. Det pratar vi om i varje podd. Förra gången pratade vi om hur man ska komma i gång om man känner att man behöver det. Hur brukar du tänka? Jag har sällan sett en läkare som inte är i bra form, om jag får säga så. Jag funderade på det igår. De flesta läkare jag ser verkar vara i bra form.

Håkan F

Jo, det stämmer nog. Om man jobbar inom hälso- och sjukvården blir det nästan en livsnödvändighet att träna för att må bra. För mig är det nödvändigt, som att äta mat, annars mår jag inte bra. Jag började träna ordentligt för 15 år sedan och märkte tydligt att jag mår mycket bättre. För mig handlar det inte om att förlänga livet eller undvika sjukdom utan om att må bra varje dag.

Håkan

Vi pratade om det här med tandborstning också.

Anna S

Ja, precis. En person sa till mig att man kan tänka på träning som tandborstning. Det är något man gör för att få in en vana och för att det är bra. Det måste inte vara roligt varje gång. Jag kanske låter som att jag tycker det är kul att springa, men det gör jag inte varje gång.

Håkan

Men efteråt?

Anna S

Ja, jag tränade igår och det var inte kul.

Håkan

Men hur kände du efteråt?

Anna S

Jag mår jättebra efteråt, och jag vet att jag behöver det.

Håkan

Jag pratade ofta i radion när jag var där, men jag vet inte om du kommer ihåg henne. Susanne Lanefeldt var en av 80-talets ikoner när det gäller välbefinnande och träning. Hon var verkligen en ambassadör för att människor skulle röra på sig. Du kanske kommer ihåg hennes gympaprogram – hon var väldigt bra. Hon brukade säga att det tar runt 3–4 veckor innan en ny vana sätter sig, ibland längre. Man behöver liksom hålla ut lite grann. För rätt vad det är, så vänder det från att göra lite ont när man är på gymmet, springer eller åker skidor, till att man faktiskt känner det där välbefinnandet – endorfinerna eller vad det nu är. Man känner att man mår bra. Så rådet för idag är att hålla ut och inte ge upp när man börjar.

Håkan F

Absolut, det tar ju tid. Även något så enkelt som vardagsmotion, som att promenera till jobbet, kan man försöka få till. De flesta kan få till en halvtimmes promenad om dagen i någon form. Men om man av olika skäl inte mår bra kan det vara svårt att hitta tiden, och då blir tröskeln hög. Jag tror att många har stressrelaterade besvär, sömnsvårigheter och annat. Att börja i liten skala och hålla i det är viktigt, för då ökar det successivt. Många rivstartar för hårt med för ambitiösa mål, vilket kan leda till bakslag.

Håkan

I slutet av milen på 40 minuter…

Håkan F

Precis, för den rörelse som blir av är den bästa. Man får hitta något som passar en själv. Att komma ut och röra sig är medicin för själen, om inte annat. Och för kroppen.

Håkan

Och det är också ett klokt val.

Håkan F

Ja, verkligen ett klokt livsval på individnivå.

Håkan

Jag såg att du var på väg att gå i gång lite där.

Anna S

Jaså?

Håkan

Och jag tänkte ta upp det idag.

Men det var jättekul att ha dig här, Håkan, och det finns säkert fler tillfällen då vi kan få träffa dig i podden framöver, och då är du hjärtligt välkommen.

Håkan F

Tack! Trevligt att vara här och prata om kloka kliniska val. Det är verkligen ett viktigt koncept, som jag hoppas att vi kan hålla i och hålla ut med, för det är viktigt att vi gör vettiga saker i sjukvården.

Håkan

Och då hör du av dig till Anna Sjövall om du har något nytt att komma med, eller om det har skett någon utveckling sen sist. Så bokar vi in det. Tack! Tack också till dig, Anna Sjövall. Tack! Och ingen som frågar hur jag tränar nuförtiden?

Anna S

Oj, förlåt, missade det. Jag skrev det faktiskt.

Håkan

Jag försökte gå in på det… eller fråga om det.

Anna S

Jag är bäst. Hur går det med din träning?

Håkan

Det går bra faktiskt. Jag håller i, och har gjort det i flera år, så det känns bra. Jag längtar lite till skidåkning så jag får mer cardio än bara gym. Har aldrig sagt det förut, men det är alltid skönt att ha något att längta till.

Anna S

Absolut! Jag längtar till snön, men inte till skidåkning.

Håkan

Där är vi lite olika. Vi har det så bra här nere tills vi hörs nästa gång.

Håkan F

Tack!