Spetsforskning om avföringsläckage

- Avföringsläckage är ett gigantiskt problem. På vår bäckenbotten-mottagning på kirurgen har vi för närvarande mellan 80 – 100 nybesök varje år av patienter med detta problem, och när vi följer deras livskvalitet via enkäter ser vi att deras liv faktiskt är helt förstört, berättar Jan Lehmann överläkare, kirurg och proktolog på Östersunds sjukhus.

Men högintressant europeisk spetsforskning pågår just nu, och Östersunds sjukhus har blivit nationell koordinator för densamma.

- När patienternas tankar mer eller mindre konstant kretsar kring tarmen förstår man att tarmen håller på att ta över deras liv, och det är fruktansvärt att bevittna, slår Jan Lehmann fast.

Påse på magen eller blöja – det beskedet fick patienten oftast för 15 – 20 år sedan

Under de senaste decennierna har det inte hänt särskilt mycket på forskningsfronten, när det gäller att hitta vägar till lindring för den här typen av problem. Innan bäckenbotten-mottagningen blev verklighet år 2009 fanns i huvudsak två alternativ för dessa patienter, nämligen påse på magen eller blöja. Men det finns andra saker man kan göra, till exempel att försöka reparera den sönderrivna ringmuskeln, samt olika former av rehab- och träningsprogram. Operationer för att återställa ändtarmens slutmuskel, så kallad late sfinkterrepair, gjordes även innan 2009, dock i liten utsträckning. Skillnaden sedan 2009 är att patienterna kartlades ordentligt. Stora diagnostiska åtgärder blev då möjliga, tack vare inköp av en hel del apparater – 3D ultraljud/tryckmätning och manometri. Nu fanns även möjligheten till komplett 3D-bäckenbottenultraljud, som idag görs rutinmässigt enbart i Malmö och här i Östersund. Efter den undersökningen remitterades patienten till operation eller så inleddes en mer konservativ behandling med hjälp av specialutbildad personal.

SNM – en innovativ behandlingsmetod

Sedan kirurgens bäckenbottenmottagning startade har enbart tre patienter fått påse på magen, och de övriga har fått ett hanterbart liv med annan typ av hjälp. Det senaste riktigt innovativa är SNM. En metod som praktiserats under styvt 30 års tid, där man med hjälp av en inopererad dosa via ryggmärgen stimulerar nerverna i bäckenbotten, ringmuskeln och tjocktarmen och då ska patienten kunna hålla tätt. Även patienter med kronisk förstoppning eller kronisk bäckenbottensmärta kan får lindring.Ingen vet egentligen varför metoden fungerar, men det kan den de facto göra. SNM står för SakralNervModulation.

- Allt som allt, en fascinerande behandlingsmetod, konstaterar Jan Lehmann.

Kvinnlig österrikisk gynekolog revolutionerar tänket

För några år sedan började en kvinnlig gynekolog, verksam i Österrike, att klura på idén om att kunna odla nya ringmuskelceller. Sagt och gjort, hon påbörjade ett samarbete med ett biotech-företag i Innsbruck. Metoden går ut på att man tar en bit muskelvävnad från patienten, och isolerar och odlar de celler som behövs. Muskelvävnaden tas från pectoralismuskeln, som sitter vid armhålan. När en tillräckligt stor mängd odlats fram sprutas cellerna tillbaka i patientens ringmuskel. Därefter påbörjas elstimulering för att väcka cellerna till arbete. Två pilotstudier med ganska fina resultat har genomförts, och i en större europeisk multicenterfas-2 studie slumpades patienter ut för att vara med, och här ingick patienter från länet. Nu ska en fas-3 studie precis påbörjas, det vill säga den fas som ska till innan metoden verkligen kan bli allmänt marknadsförd över jorden. Även nu ska patienter från länet ingå i studien, och deras muskelvävnad skickas till ett labb i Innsbruck, där så kallade satellitceller odlas.

Satellitceller – kroppens inbyggda reparatörer

Den sortens celler är skelettmuskulatur som vi aktivt kan styra själva. Dessa celler bor i muskelvävnaden och väntar egentligen bara på att en muskelskada ska uppstå. När du till exempel sträcker en muskel vaknar satellitcellerna, kryper fram, förändrar sig och bildar myoblaster – celler som bygger upp muskelvävnad och reparerar skadan. Dessa celler odlas alltså under tre månaders tid i Innsbruck och skickas tillbaka till Östersunds sjukhus där de reimplanteras/sprutas in i patientens ringmuskel under ultraljudskontroll. En liten skvätt ”vid varje klockslag” runt hela ringmuskeln. Patienterna får sina egna celler tillbaka, så kallad autolog transplantation. Därpå följer elstimuleringsbehandling för att väcka cellerna i arbete.

- Det här är ett otroligt spännande koncept eftersom fas-2 studien visade på riktigt fina resultat. Det kan handla om en patient som bajsade på sig upp till 26 gånger på en vecka, men som efter tio veckor med nya celler på plats hade noll incidenter, berättar Jan Lehmann.

Östersunds sjukhus nationell koordinator

I forskningsstudiens fas tre ingår 29 sjukhus i tio europeiska länder. Varje centrum ska involvera 10 – 15 patienter. I Sverige ingår ännu så länge Malmö, Danderyd och Östersund. Nationell koordinator är alltså Östersunds sjukhus, vilket är ett fint kvitto på den oerhörda kompetens som Jan Lehmann besitter. Även om han själv vill hålla en blygsammare image. Första patienten från länet kommer att involveras i studien redan nu i höst, implanteras runt jul och därefter följas noggrant under ett års tid. Nu finns även en öppen webbsida där vem som helst kan läsa mer, och se om man kanske själv kan tänkas vara aktuell för den här typen av ingrepp.

Webbsidan når du här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Text & Foto: Lena Manneby