Sarah forskar om barnhöfter

Sarah Biella är ST-läkare inom ortopedi på Östersunds sjukhus, och intresserar sig särskilt för barnortopedi. Hon har studerat en metod, för att via ultraljud kunna diagnostisera barn med så kallad höftledsdysplasi. Det vill säga att höftens ledpanna är underutvecklad och ledkulan riskerar att successivt glida ur led.

Sarah Biella är född i Berlin och har läst medicin vid Charité Universitätsmedicin i samma stad.

- Jag tycker om att resa. Under utbildningen har jag bland annat jobbat i Ghana, Malawi, Guadeloupe, Schweiz och Sverige. Jag kom till Sverige 2015 för att jag inte tyckte om hierarkin inom sjukvården i Tyskland. Jag upplever att samarbetet mellan de olika yrkeskategorier samt inom läkargruppen fungerar mycket bättre i Sverige jämfört med de kliniker jag har jobbat i Tyskland. Dessutom upplever jag att ortopedin i Tyskland fortfarande är väldigt mansdominerad och som kvinna måste man ha väldigt vassa armbågar för att få operera regelbundet. Det är ingenting jag känner av på ortopedkliniken i Östersund och jag är fortfarande mycket nöjd med yrkesvalet och tycker att jag har fantastiska kollegor, berättar hon.

Barnortopedi lockade

Sarah Biella tyckte redan under läkarprogrammet att barnortopedi var spännande. Hon fick sedan möjlighet att jobba med en barnortoped som är instruktör inom ultraljud enligt Graf för barnhöfter och forskar inom detta område. Ortopeden visade henne ultraljudmetoden och hon fick möjligheten att forska med henne.

- I första hand lockade mig möjligheten att lära mig ultraljudsmetoden för att kunna använda den i kliniska vardagen. Sedan kom det vetenskapliga intresset för höftledsdysplasier och diagnostiken med ultraljud stegvis desto mer jag fördjupade mig i ämnet, och hade kontakt med olika läkare som verkligen brinner för ämnet.

Primärt hoppas hon att hennes forskning ska bidra till att vikten av en tidig och rätt diagnos, med hjälp av en korrekt ultraljudundersökning enligt Graf, av höftledsdysplasier och därmed en tidig behandling blir mer uppenbar.

Syftet med hennes forskningsstudie

Sarah Biella ville avgöra om svårighetsgraden av dysplasi som konstaterats med hjälp av Grafmetoden beror på hur pass kvalificerad den som utför undersökningen är.

Bakgrund

Dysplasi i höften är den vanligaste medfödda störningen i rörelsesystemet. Om dysplasin inte behandlas kan den leda till allvarliga och långvariga komplikationer. Exempelvis dislokation och tidig artros. Av den anledningen är tidig diagnos och behandling viktig. Om barnen behandlas tidigt kan upp till 98,9 procent av de drabbade nyfödda läkas.

I Tyskland screenas alla spädbarn sonografiskt enligt Grafmetoden när de är mellan 4–5 veckor gamla. De barn som har riskfaktorer eller klinisk instabilitet undersöks med ultraljud under den första veckan i livet. Kvaliteten på ultraljud med Graftekniken beror på lämplig utrustning och granskarens erfarenhet. Barn som föds i sätesbjudning löper högre risk att drabbas av luxerade höfter. Tillståndet kan även till viss del vara ärftligt, så därför kollas familjehistoriken upp bakåt.

Mellan första januari 2011 och 29 februari 2012 screenades alla spädbarn födda i Berlin vid Campus Charité Mitte och i staden Bielefeld vid Franziskus Hospital såväl kliniskt som sonografiskt. I Bielefeld undersöktes de nyfödda barnen av ett team av kliniker som är certifierade för höftsonografi. I Berlin undersöktes barnen av en expert som undervisar andra kliniker i höftsonografi.

Resultatet

Totalt undersöktes 1868 stycken nyfödda under sin första levnadsvecka. Risken för höftledsdysplasi var inte betydande högre hos barn med riskfaktorer, skelettdeformiteter eller klinisk höftinstabilitet. Men det var en signifikant högre frekvens av dysplasi hos flickbäbisarna. De kliniker som var certifierade inom höftsonografi diagnostiserade signifikant fler omogna höfter och patologiska höfter jämfört med expertinstruktören. Mer än hälften av de barnen med patologiska höfter hade så kallade ”tysta dysplasier” för att de inte hade några riskfaktorer eller kliniskt instabila höfter.

Fördelar och eventuella nackdelar med att ägna sig åt forskning?

- Det är roligt att ha ett ämne som man tycker är spännande och kan fördjupa sig i. Kul att ha kritiska diskussioner och funderingar med andra kollegor om ämnet med målet att förbättra diagnostiken och behandlingen av en viss patientgrupp. En nackdel är att forskningen har tagit väldigt mycket rum i fritiden, och jag är ganska glad att ha mer tid att ägna åt andra roliga grejer nu, slår Sarah Biella fast.

Hennes forskning visar att för att undvika överbehandling och att misslyckas med att upptäcka fall med svår dysplasi är standardiserade kurser och ackrediteringskurser viktiga. För att upptäcka tysta fall av dysplasi bör en allmän ultraljudsundersökning utföras så tidigt som möjligt.

Sarah Biellas bästa tips till forskningssugna kollegor får bli att;

- Hitta ett ämne du verkligen brinner för; för att orka med tråkiga timmar framför datorn!

Text: Lena Manneby & Foto: Christoph Schablowsky