Malin forskar om bäckenbotten efter förlossning

- Vår forskning är en liten pusselbit i de framsteg som sker nationellt och internationellt för att främja kvinnors hälsa, som länge har varit eftersatt, och fortfarande är inom forskningen. Jag hoppas att den ska bidra med att man öppet vågar prata om de besvär som kan uppkomma i bäckenbotten, och med sexualitet och samliv efter förlossning.

Det säger Malin Huber, överläkare på Kvinnokliniken, som snart disputerar med sin avhandling med titeln; Att brista och att läka – bäckenbotten efter förlossning.

Många järn i elden

Hon är uppvuxen i Stockholm och i Frankrike, men idag bosatt tillsammans med sin familj ute på Frösön. Familjen som består av maken som också jobbar i regionen, tre döttrar, häst, hund och två katter. Malin Huber arbetar huvudsakligen inom förlossningsvård, men även med barnlöshet och bäckenbottendysfunktion, och forskningen förstås. Hennes intressen utanför arbetet är främst friluftsliv, skidåkning, hästar, trädgård och träning. Eller som hon beskriver sig själv;

- Ja, vem är jag? En lite småsliten men ganska stark trebarnsmor med alldeles för många järn i elden, som nog trivs bäst på baksidan av ett berg omgiven av min familj och mina fyrbenta vänner.

Vad lockade dig att börja forska?

- Jag tyckte det var kul med forskning redan under ST och min dåvarande ST-handledare Katarina Tunon, råkar också vara min huvudhandledare under doktorandutbildningen. Det var Katarina som frågade om jag ville hoppa på ett projekt om förlossningsskador.

En studie i fyra delar

Malin Hubers avhandling syftar till att förbättra diagnostiken av förlossningsbristningar, ge en ökad förståelse för sambandet mellan bäckenbottendysfunktion och graden av förlossningsbristning, öka kunskapen om hur komplikationer till förlossningsbristningar påverkar sexuallivet, samt belysa hur kvinnor påverkas av att leva med sfinkterskada. Hon har genomfört fyra olika delstudier, med både kvantitativ och kvalitativ metodik. I den första studien undersöktes bäckenbottenbesvär ett år efter förlossning, och studien visade att sfinkterskada var associerat med högre risk för symtom på framfall och trängningsinkontinens. Mellanstora bristningar var associerade med ökad risk för ansträngningsinkontinens och förlossning med kejsarsnitt med minskad risk för ansträngningsinkontinens. Totalt uppgav 38 procent av kvinnorna att de hade besvär med samlagssmärta och risken var ökad efter sfinkterskada.

Stort lidande

I studie två intervjuades 11 kvinnor som haft sfinkterskada. Kvinnorna beskrev ett stort lidande och påverkan på livskvalitet, relationer och samliv efter förlossningen och återgav en utbredd tendens från vården att normalisera de svårigheter och kroppsliga besvär som uppstår, samtidigt som några av kvinnorna beskrev att de läkt och återhämtat sig ganska snabbt och utan påverkan på vardagsliv eller samliv.

Bildkvalitet och ovana försvårar

I den tredje delstudien genomgick 680 förstföderskor endoanalt ultraljud av analsfinktern direkt efter förlossningen. Slutsatsen är att endoanalt ultraljud som en generell åtgärd för att diagnosticera sfinkterskada direkt efter förlossningen inte tillför så mycket i diagnostiken, på grund av svårigheter med bildkvalitet orsakat av förlossningspersonalens ovana att hantera endoanalt ultraljud samt problem med blödning, svullnad och rörelseartefakter.

Ultraljud i uppföljning efter förlossning

I delstudie fyra fann man ett samband mellan ultraljudsdefekt på sfinktern tre månader efter förlossning och senare samlagssmärta och smärta i underlivet.

- Endoanalt ultraljud visade sig inte särskilt användbart direkt efter förlossningen för att bättre diagnosticera sfinkterskador, konstaterar Malin Huber och fortsätter;

- Vi tror dock fortsatt att ultraljud kan vara mycket användbart i uppföljningen efter förlossning, särskilt hos kvinnor som löper stor risk för bäckenbottenbesvär.

Forskningsklimatet över lag bra

Malin Huber tycker att forskningsklimatet i Region Jämtland Härjedalen över lag är väldigt bra. Hon har fått gott stöd från sin klinik och från FoU-enheten.

- Och med åren så har de flesta slutat säga att man är ledig när man forskar, konstaterar hon också.

Nätverk, trevliga kollegor men ständiga deadlines

Den största fördelen med att forska tycker Malin Huber är att man får fördjupa sig inom ett ämne och förbättra sin kompetens inom vetenskapligt förhållningssätt, samt friheten och ansvaret att styra och planera över sin egen tid.

- Sedan får man också ett nytt nätverk med trevliga kollegor på andra kliniker i Östersund och i Umeå som forskar, genom gemensamma kurser och journal clubs. Den största nackdelen är nog att man sällan upplever sig som riktigt ledigt, det finns alltid någon deadline som hägrar.

Hennes bästa tips till forskningssugna kollegor blir helt enkelt att;

- Man ska nog inte tänka för mycket utan bara ge sig in i det, och se till att skaffa en handledare som man trivs med.

För egen del hoppas Malin Huber på en fortsatt karriär inom forskning och utbildning.

Malin Huber disputerar fredag den 5 maj 2023, klockan 09.00 i Hörsalen, Östersunds sjukhus. Hon försvarar då sin avhandling med titeln; “To tear and to heal – Pelvic floor dysfunction and childbirth”.

Följ disputationen via länk här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Länk till avhandlingen i sin helhet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Text: Lena Manneby Foto: Maya Edlund